Jag är oroad..
Det går bra för Luleå hockey nu, men i medgång tenderar misstagen att glömmas bort. Det är en farlig utveckling som kommer straffa sig i längden.
Som rubriken lyder, jag är oroad. Det har gått för bra för Luleå hockey den här säsongen.
Missuppfatta mig rätt nu, jag om någon glädjes åt Luleås framgångar rent sportsligt, men jag kan inte låta bli att oroa mig när det kommer till vissa lagdelar. Det känns som att i medgång är allting dåligt förlåtet, och det är djup oroande enligt mig. Visst måste det finnas ett litet utrymme att slå sig på bröstet när man tagit 16 av 18 möjliga poäng, och dessutom i matcher som alla utom Södertäljematchen måste ha bedömts som svåra på förhand. Luleå har överpresterad poängmässigt och jag betvivlar att någon kan säga något annat, så långt är vi nog alla överens.
Vad är det då som oroar mig? Abbotts, och då tänker jag i första hand på Cam. När bröderna först kom till Rögle älskade jag dom. Intensiteten, farten, passningarna och så givetvis avsluten. Dom var då som klippta och skurna för Rönnqvist fröjdiga offensiva hockey. Första halvåret i Luleå infriade dem alla förväntningar och snacket om ett tomrum efter Omark/Harju var som bortblåst, men ju längre säsongen gick desto tyngre gick spelet för tvillingarna. Humöret blev sämre och resultaten uteblev trotts ett massivt förtroende från tränarhåll. Den formen har fortsatt även under starten av den här säsongen. Enda anledningen att folk inte uppmärksammat detta är att poängen trillat in, både för laget och för bröderna.
För vars har farten, glöden och intensiteten i tvillingarnas spel tagit vägen? Jag har knappt sett Cam ta en enda forechecking under säsongen så här långt, och när han väl får pucken och ska in i offensiv zon så glider han bara på skridskorna. Blir så fruktansvärt frustrerad när jag ser denna tama inställning från en sådan powerspelare som Cam egentligen är. Han har ju som tur är en ruskig finish när han väl får en chans i slottet, han lever mycket på det i dagsläget. Chris ska inte lastas lika hårt då han faktiskt vill mycket mer än Cam över hela planen, men även har har visat lite av samma tendenser.
Mest förvånad är att ingen annan reagerat på den dåliga farten förstafemman i Luleå har. Hade det inte varit för Arla/Olausson/Lavander hade vi inte vunnit många matcher hittills i år. Hobbitkedjan är i och för sig underbar att se trotts att dom inte riktigt fått till det rent poängmässigt, men det kommer med tiden, det är jag övertygad om.
Även Fabbe/Burra/Hjarmarsson har gjort ett hästjobb och checkar stenhårt och pressar motståndarna till misstag, nu senaste mot Djurgården gav det även utdelning i matchprotokollet. Abbotts kedja däremot har nästintill obefintlig forechecking och blir oftare nedtryckta i egen zon än övriga kedjor, visst misstagsfrekvensen i egen zon när man väl erövrat pucken är låg men det är en liten tröst. Tycker att man som tränare borde ta tag i det här problemet medans vi fortfarande har en hög moral i laget istället för när vi är i en tyngre period, och det kommer absolut att komma motgångar längre fram i serien. 49 omgångar kvar och spela, och en skada på Arla eller Olausson skulle inte vara bra, en skada på båda två gör mig mörkrädd bara att tänka på.
Då är ju frågan, varför denna tama inställning? Har hört ryktesvägen att Cam skapar lite dålig stämning rent allmänt i omklädningsrummet och verkar inte vara helt nöjd med något, vad vet jag däremot inte. Hoppas för Luleås skull att Abbotts kan komma tillbaka till gammal storform, för sett över 55 omgångar håll det inte att ha en förstafemma som bara glider runt på rören och tar livet med en klackspark. Hoppas Rönnqvist är på killarna varje träning för att få dom att vakna till liv och börja spela den hockeyn dom så väl kan spela, dom är ju trotts allt som klippta och skurna för spelsystemet.
