Krönika: I väntan på...
...en förlust så kan vi nog slå fast att årets upplaga av Luleå hockey hittar vägar på isen som vi inte sett på länge. Och när till och med "bumbibjörnarna" förstärkta av Simon Hjalmarsson nu äntligen hittar rätt bakom målvakterna så är det nog ändå dags att ställa frågan: Hur långt kan det bära?!
Nu är det ju trots allt så här att det bara gått 10 omgångar och det återstår 45 innan vi har ett klart facit på frågan jag ställer. Men jag börjar tro att LHF av modell 10/11, är en upplaga som faktiskt kommer att gå till historien som en av dom bättre. Kan kanske vara lite kaxigt att skriva något sådant redan nu, men till skillnad från lokalpressen, så ser jag den senaste matchen som ett tecken på styrka. Det som tidigare matcher varit tungan på vågen är ju defensiven. I matchen mot Brynäs så fallerade den, men spelarna såg andra möjligheter. Så istället för att deppa ihop så ökade dom farten framåt och dundrade på med målskyttet. Och som sagt när till och med våra små björnar syns i poängprotokollet så måste nog övriga lag ta sig en funderare på vad som ska till för att stoppa oss.
Självklart kommer det förluster. Hur lokalpatriotisk jag är väljer att vara så inser även jag det. Men dagens Luleå med björntämjarna Rönnqvist, Berglund och Åkerström i ledarposition uppvisar en moral och ödmjukhet som jag tror laget kan rida länge på. Det jag gillar mest är Jonas Rönnqvists intervjusvar i hockeykväll, där han medvetet inte sågar lagets defensiv. Istället så lyfter han Brynäs och förmedlar en känsla av att det laget är bättre än många tror, och att det var dom som fick defensiven att falla. Sanningen är, i mina ögon, att det fuskades en hel del i försvarsarbetet. Det var många "alibi" markeringar, och ett ganska lojt intryck som våra spelare gav framför Anders Nilsson. Men trots det så lyckades spelarna ta sig samman och ta ännu en vinst.
Laget tror på sig själva. Dom tror på "rönkens" filosofi och dom är beredda att göra allt för sin headcoach, även om det innebär att åka på öronen. Jag är rätt övertygad om att ledartrion kör hårt med sina spelare angående defensiven fram till nästa match. För det är trots allt den som kommer bära Luleå hockey vidare genom serien. Men spelarna behövde matchen mot Brynäs och dess utformning. Hela matchen handlade till slut om att inhämta energi. Att spela med sån hög koncentration i defensiven och med en defensiv som ska fungerar över HELA isen, kräver energi. Därför behövde spelarna få släppa på det oket och låta lekfullheten ta över. Självklart är det så att om laget spelat sämre i inledningen av Elitserien så skulle "rönken" och kompani ha tagit en timeout när Brynäs gick från noll - två till tre - två. Men med en härlig fingertopps känsla så insåg grabbarna bakom laget att det var bäst att ge spelarna förtroende att lösa uppgiften med andra verktyg. Det visar på två saker: Ledarna är kompetenta människokännare och att spelarna nu är "fast" hos Rönnqvist. Vad jag menar med det sista är att han lyckats sälja sitt koncept så bra, att han vågar låta spelarna tänka själv, han kan med lätthet hämta in dom igen i sin fålla.
Måste här jämföra med Fotbollslandslagets förbundskapten Erik Hamrèn. Han hade också lyckats sälja in sitt koncept, men inte fullt ut och inte till alla spelare. När spelare efter spelare föll bort från ursprungs 11:an så visade det även på att alla spelare inte är med på tåget. Jämför då med Luleå som kör med 7 backar och 13 forwards hela tiden. Vissa spelare får inte många minuter, men fortsätter ändå göra samma jobb som dom som spelar mer. DET är att kunna sälja in ett koncept och det är också ett tecken på ledarskap. Nu är det så att jag anser att Erik Hamrèn är en stor ledare, han är duktig. När det gäller min kritik mot fotbollslandslaget så riktar den sig mest mot enskilda spelare i landslaget. Att en spelare inte ens, enligt media uppgift, blir besviken över att inte få spela. Det tycker jag säger rätt mycket om den spelaren. Hamrèn har lång väg att vandra med just den attityden, till skillnad från Rönnqvist som nog istället får se till att sätta blyfötter på våra spelare innan jul så dom orkar tugga på i ett slutspel.
Så i väntan på en förlust så får vi nog stå ut med en leende Rönnqvist som berömmer sitt lag. Och vi kommer att få stå ut med våran lokalmedia som ivrigt letar, söker och fel analyserar lagets uppträdande. Jag är av den åsikten att journalister ska vara kritiska och granska. Men det blir på gränsen till komiskt när blogg herrar i våra två stora tidnignar verkligen lyckats få en vinst att låta som en brakförlust. Jag har i krönikan redan skrivit om vad jag anser om den senaste matchen. Det jag skrev kontra det som kurirens och NSD:s bloggar skriver, kan väl närmast liknas vid betraktelsen, är glaset halvtomt eller halvfullt. Nåja, till skillnad från mig så ska ju dessa personer sälja sin produkt för pengar, så då kanske det är bättre att gå från ytterlighet till ytterlighet. Men för mig och säkert många andra inbitna ishockey fantaster så blir deras texter mest en egen floskeltopp.
Till sist en notering, LHF:s allsvenska spelare vs övriga elitserielag efter tio matcher är åtta - ett. Ganska tänkvärt va!!
Bumbibjörnarnas skyddsängel
Magnum 36
