Luleåbloggen: Brynäs och opera
FruktHamster bloggar om hockey i allmänhet och Luleå Hockey synnerhet
Vi Luleå-supportrar tackar Brynäs IF med ett HEJ HEJ!
Skriver ett par rader om den här matchen innan jag låter det för all framtid falla i glömska.
Brynäs var det bättre laget ikväll och kammade hem tre välförtjänta poäng.
Luleå var bedrövligt dåliga med undantag för Abbotts+Vihko och kom inte alls upp i normal standard. Checkingen var tveksam, man gick bort sig i egen zon, man förlorade närkamper som man tidigare under säsongen brukat vinna och passningsspelet var ett skämt.
Kort sagt: Luleå spelade inte på toppen av sin förmåga, medans Brynäs var som minst snuddande nära sin. Resultatet 3-2 var i underkant.
Det skall bli intressant att se hur detta påverkar Luleås nästa match som är mot Linkping på hemmais. På sätt och vis har resultaten i matcherna Luleå inte spelat gått emot oss på sistone. Brynäs var rejält pressade inför kvällens match och varje Brynäsare plockade fram det bästa i sitt spel. Det räckte till seger.
Lunkpung är även de under rejäl press. Kommer även de växa lagom till matchen mot LHF? Inte omöjligt alls. Kom ihåg att de är ett av endast tre lag som besegrat Luleå under ordinaria matchtid i år.
Samtidigt har Luleå hittills studsat tillbaks rejält efter de motgångar de stött på och förhoppningsvis har de lärt sig något även av denna förlust.
På tal om Lenkpeng.. Drevet går och exptererna avlöser varandra i att påpeka att det minsann gått betyyydligt sämre sedan tjeckerna anslutit. Det har det förvisso, men Lånkpångs resultat började dala redan innan sagda tjecker anslöt. Tror inte man skall göra för stor grej av det. De är i en svacka, men kommer sannolikt resa sig vad det lider. Förhoppningsvis är det minst en match kvar innan de vaknar till liv igen dock.
Slutligen vill jag säga ett par ord om opera. För de som läste mitt senaste blogginlägg så vet ni att jag inte kunde se kvällens match live eftersom min kära fru bokat operabiljetter (ja, jag är en toffel, fuck off, hon är värd det). Jag somnade efter 3-4 minuter och sov som ett barn genom halva första akten. Jag vaknade till varannan minut eller så (precis om ett barn. Att de skulle sova hela natten är en jävla lögn!) av att publiken applåderade eller av att en av sångarna gick upp i en obehagligt stark falsett.
Under andra akten höll jag mig helt vaken, vilket kändes som något av en personlig seger. När det hela var klart så applåderade jag precis lagom mycket för att visa fejkad uppskattning, men samtidigt inte bidra till något da capo-scenario. Jag kastade naturligtvis även ilskna blickar på de som klappade allt för ivrigt för att hålla det hela på en lagom entusiastisk nivå. Tre timmars 140-decibelsvibrato är fullt tillräckligt enligt mig.
Summa summarum: Om ni är ens någotsånär lika mig, gå för helvete inte på opera! Fast om er respektive är någotsånär lika min fru, gör det ändå, för det är hon värd.
FORZA LULEÅ!
//FruktHamster
