Luleåstjärna gör comeback
Tekarn gör en tillfällig comeback, delar med sig av sina personliga reflektioner kring bland annat Luleå Hockeys osannolika säsongsinledning, men även allsvenska värvningar, västerbottensjournalister och en hel del annat, i stort och smått.
Tjenare därute!
Tänkte passa på att under landslagsuppehållet dela med mig litegrann av mina funderingar, så här 19 omgångar in i denna ur ett Luleåperspektiv verkligen fantastiska hockeysäsong. Det är ganska mycket text, men det är ju nästan en vecka kvar till nästa match, så ni har ju gott om tid att traggla er igenom...
Jag börjar med:
Rönken/Bulan och nya spelsystemet.
Luleås spelsystem gör ju inte bara succé i Elitserien. Det har revolutionerat Elitserien. Det kan jag redan nu slå fast. Det kommer förändra svensk hockey, och hur Elitserielagen kanske inte vill, men kommer bli tvungna att spela hockey i framtiden. Färjestad hade gjort samma analys till matchen förra torsdagen, de insåg att enda sättet att slå Luleå är att möta Luleå på Luleåvis. Och de lyckades väl hyfsat, men kopian är allt som oftast lite sämre än originalet. Så även denna gång.
Det känns stort att även "de fyra stora" har insett att det enda sättet att försöka störa Luleå är att försöka anpassa sig efter Luleås spel, och möta Luleå på Luleåvis. Luleå å andra sidan anpassar sig inte efter någon. Vi spelar vårt spel, går in och tar tag i matcherna, styr och ställer, på hemmaplan såsom på bortaplan, mot Södertälje såsom mot HV71.
Jag hör Osten väsa i bakgrunden "- Det är vi som styr deras tankar..."
Det är precis i den positionen vi vill vara.
Jag frågar mig hur de penningstinna klubbarna ska möta detta nya sätt att spela hockey på? Du lär knappast få Hlavac och Hlinka att göra det som krävs, oavsett om du heter Särkijärvi eller Leif Boork. Eller ens Jonas Rönnqvist.
Hur kommer de nya värvningsstrategierna att se ut för storklubbarna? Vilka spelare kommer vara heta på marknaden till våren, vilka spelartyper vill man ha? Jag tror profilen för en idealspelare i Elitserien kommer att förändras i och med detta.
Rönken och Bulan har genom kloka, skräddarsydda och fullt ut spelsystemsanpassade värvningar skapat ett hårt kämpande kollektiv där alla ger allt i varje situation. Kombinerat med en oerhörd smartness. De många avvägningar spelarna gör varje byte är för det mesta klockrena.
Tränarna vet exakt vad de vill, och genomför sin ide detaljerat och tydligt. Ett bra exempel är att man inte kommer ta timeouter annat än för att vila spelare. Spelarna ska redan veta vad de ska göra. Det är tydlighet. Och ett måste för att uppnå det man lyckats med hittills.
Rönken/Bulans ledarstil är egentligen en våt dröm för en ledarskapsstuderande. Varenda spelare är inte bara med på båten, man verkar dessutom brinna för sin uppgift. Hur är det möjligt? Jag vet inte, men det är troligen som Rönken säger. - Det är komplicerat, och innefattar många små detaljer.
Det är Rönnqvist som får all media och all publicitet kring det nya spelsystemet. Det är lätt att glömma bort Bulan. Han tränade Luleå J20 på ett mycket framgångsrikt sätt förra året, de spelade ganska exakt så som representationslaget spelar nu. Skillnaden är till största delen att en succétränare i Allsvenska Almtuna får mer publicitet än en succétränare i Luleås J20. Att Luleå har två tränare som tänker någorlunda lika är en stor trygghet, och en garant för stabilitet.
Vissa säger att, lugn, det har bara gått nitton omgångar, snart har motståndarna läst sönder spelsystemet, snart blir spelarna trötta, snart kommer raset.
Jag tror inte att det blir så. Snarare tror jag att Luleå kommer bli bättre och bättre på att genomföra sin spelide ju längre säsongen lider. Det är ju helt otroligt att ett lag med ett helt nytt spelsystem fått en sådan start, eller hur? Och att man, när man i slutet på säsongen slipat till en del detaljer och börjar släppa på den stenhårda träningen, mycket väl kan höja nivån till det som krävs för att lyckas i ett slutspel.
Färjestad kroknade i andra perioden i torsdags. Hur tror ni det skulle se ut i femte matchen i ett slutspel, när Luleå plågat livet ur dem varannan kväll i fyra matcher innan? Bara en fundering.
Jag hoppas att ni alla Luleåfans därute verkligen har förstånd att njuta i fulla drag av den lika formidabla som osannolika resa vi fått vara med om i höst.
Landslagslirarna.
Olausson/Fälth, vad berättar de för landslagspolarna i veckan? Vallar Luleå skridskorna? UV-ljus i lysrören i COOP? Rönken blandar malda renhorn i sportdrycken? Någonting är det med stor sannolikhet, på gammaldags Ostenvis. Någonting som de andra kanske inte tror på sådär rakt av, men som ändå sätter sig som ytterligare en osäkerhetsfaktor i huvet...
KOM BARA INTE HEM SKADADE !!!
Luleås "allsvenska" värvningar.
Rent generellt måste ju Elitserieklubbarnas scouting i Allsvenskan vara fullständigt bedrövlig. Elias Fälth, 29 år, kommer som en doldis och relativt okänd spelare från Almtuna, spelar 15 omgångar i Elitserien, och tar en landslagsplats.
Hallå, någon? Hur är det möjligt att svensk hockey missat en sådan talang i så många år? Hur många till finns det som inte upptäckts ännu? En allsvensk värvning kan uppenbarligen ha mer potential än vad gemene man tror, och själva begreppet allsvensk värvning bör nog behandlas mer respektfullt framöver.
Det har ryktats kring Luleå om alltifrån stjärnfinnar till nu senast bänknötande Björn Svensson från Timrå. Många vill ha in ytterligare en grym offensiv forward/center. Jag tror det kommer vara svårt att hitta lämpliga värvningar under pågående säsong, det krävs att de har tillräckligt mycket pulver i benen. De spelare som har det och samtidigt finns på marknaden är lätträknade.
Frågan är också, behövs det värvas?
Vad händer om man rubbar balansen i en i princip självspelande lagmaskin?
Som jag kommer komma in på längre ner i texten, jag skulle se positivt på en förändring när det gäller Raffl. Men då ska han antingen ersättas med en egen junior som inte suger energi på bänken, eller OM vi ska värva, med en klockren stjärnspelare, som successivt kan matchas in i laget och med säkerhet tillföra en ytterligare dimension i det offensiva spelet. En som kan göra några extra mål och bli tungan på vågen i ett slutspel, om vi, vilket vi gör, på allvar ska prata semifinal och final.
Som jag ser det är det de alternativ som finns på värvningsfronten. Det är också realistiskt, klubben måste enligt all logik ha det hyfsat ställt med de ekonomiska möjligheterna just nu, vilket ändå inte innebär att man ska bränna pengar bara för brännandets skull, ala Frölunda.
Samtidigt högaktar jag Luleås drag att plocka in Kim Sunna från Kiruna samt någon Piteåforward på träningarna i veckan.
De får se vad som krävs, Luleå får se lite vad de går för. Skickar dels signaler om att vi är på väg att bli hela Norrbottens lag, samtidigt som spelarna i klubbarna runt om i länet får en stor och saftig morot, man ser att det är möjligt, att Luleå håller tentaklerna ute trots att man "bara" spelar i ettan.
Jag tror att man kommer plocka in någon eller några sådana spelare, om inte annat på tryout, som är med på sommarträningen och försäsongen inför nästa höst. Detsamma gäller för övrigt våra J20, tex Philip Kemi.
Att matcha in Kim Sunna, Philip Kemi och gärna någon fler lämpad Kirunaspelare i A-truppen nästa säsong kan öppna upp möjligheterna för Luleå Hockey att ta del av Kirunas talangfabrik på ett annat sätt än tidigare, men kanske framförallt kan det öppna upp sponsormarknaden i området. Luleå Hockey goes LKAB... GENIALISKT, typ...say no more.
Spelarkritik
De allsvenska värvningarna man gjort är överlag klockrena. Kan inte vara annat än frukten av en mästerlig scouting. Intressant det där, man behöver inte gå över ån efter vatten. Alla allsvenska spelare har gjort succé, jämfört med de förväntningar som fanns på dem innan säsongen.
Rautio/Nilsson har haft en väldigt lugn resa hittills och gjort det bra. Jag tror det kan vara hyfsat svårt ändå att framstå som riktigt stabil, när 90% av skotten som kommer med långa mellanrum i regel är "fin plockpotatis", som blandas upp med några plötsliga enstaka jättesvåra situationer, som man inte är riktigt är "förberedd" på. Det enda jag sett en oroande tendens kring är att de släpper alldeles för många puckar "vid första stolpen", där en målvakt alltid ska hålla tätt, oavsett. Jag hoppas att Hento är en bra målvaktstränare som gör dem bättre och bättre, det känns väldigt svårt att uttala sig om målvaktsspelet, i och med att vårt försvarsspel är så grymt.
Abbottarna levererar som vanligt. Har tillsammans med Vihko varit den jämnaste och intensivaste kedjan såhär långt, spelar med mycket hjärta, och det enda som fattas är lite mer rakt på mål ala Ola/Arla, så kommer poängen också komma i en jämnare ström.
Joonas Vihko är en lysande och ypperligt välscoutad värvning. Är kanske den snabbaste och intensivaste spelaren i laget, bra tacklare och uppoffrande lagspelare som dessutom hänger någon puck med jämna mellanrum.
För mig personifierar Vihko kort och gott hela Luleå Hockeys spelide, han är liksom "råmodellen" för hur en forward bedriver "Rönken"-hockey.
Olausson/Arlbrandt. Olausson snabb på grillerna, enorm känsla i handlederna, kommer bli ännu bättre när han fått tid på sig att vänja sig vid sin nya kroppsvikt. Arlbrandt är en målskytt av yppersta Elitserieklass, är utan tvekan på väg att etablera sig som en topp 10 spelare i ES. Gurkduon har gått från klarhet till klarhet under den tid de spelat i Luleå, bildar basen i Elitseriens just nu bästa powerplayenhet. Fascineras ändå nästan mest över deras spelvändningar. Både Olausson och Arlbrandt går skoningslöst och på Kanadensiskt manér precis rakt på mål i de lägena. Jag hade svårt att se den utvecklingen för ett år sedan.
Lavander, Snygg-Mats, Den tredje mannen, kärt barn har många namn. Han gör sitt jobb som vanligt. Ovärderlig.
Karlsson-Enterfeldt-Hjalmarsson, här finns gott om talang och potential. Karlsson ser ut att kunna utvecklas till en ny Omark-light, behöver bara bli lite enklare/rakare i sitt spel. Enterfeldt får näst mest speltid av forwards, är en klockren tvåvägscenter som dessutom är en mästare på sargdueller. Behöver få lite bättre tro på sig själv i det offensiva spelet, är inte lika bestämd där som i egen zon. Laget har i Enterfeldt äntligen en bra och efterlängtad TEKARE! Hjalmarsson har ett stort spel i sig, och kan bli ett utropstecken innan säsongen är slut. Den här kedjan kan bli vinnarvapnet, tungan på vågen framåt våren, här har vi våra "Jokrar" i kortleken, om man säger så.
Fabbe-Burra-Meijer. Stabila, rätt inställning, traditionsbärare, gör skitjobbet varje match. Dock utan att imponera direkt. Vissa kanske är missnöjda med Meijers poängproduktion, men det är inte lätt att producera framåt tillsammans med Fabbe och Burra, däremot "producerar" Meijer på det sätt en fjärdelinespelare ska göra. Stenhårt jobb, uppoffrande, rapp, vinner minst 7 av 10 närkamper, och visar en lagkänsla och järnvilja som gör honom till en mycket viktig kugge i laget.
Raffl är en spelare med problem. Är verkligen inte som klippt och skuren för spelsystemet, och gör, om inget revolutionerande inträffar, sannolikt sin sista säsong i Luleå Hockey. Jag ser gärna att vi lånar ut Raffl. Han behöver mer speltid, detta är på väg att bli ett förlorat år för honom om inget händer.
På backsidan är Niinimaa och Fälth utropstecken. Två riktigt vassa backar som lyft hela lagets backspel, framförallt i anfallszon.
Robin Jonsson, Fredrik Styrman och Topi Jaakola är tre defensiva gnuggare som har lyft sig ett snäpp sedan förra året, de klarar av det nya spelet, och växer successivt, ger laget lugn och stadga i egen zon.
Janne Sandström är den tveksammaste pjäsen bland de "etablerade" backarna, sköter sig helt OK, men är inte den klippa han var för laget fram till för ungefär två säsonger sedan. Hoppas att han börjar hitta rätt igen.
Lökken hade en darrig säsongsinledning, och får sitta mycket på bänken. Men han gjorde en grym bortamatch när Niinimaa var skadad mot Skellefteå, spelade 20 minuter, och visade att han är en Elitserieback. Giftig på blå i PP, används tyvärr alldeles för lite där. Skulle gärna se att han ersätter Sandström i powerplay, Sandström som inte varit speciellt lyckad i den spelformen hittills, och borde få lägga allt fokus på defensiven i 5 mot 5 och boxplay istället.
Överhuvudtaget märker man i många fall vilka spelare som värvats för det nya spelsystemet, och vilka som fanns i laget sedan tidigare. Det blir en mycket intressant sysselsättning att följa vilka spelare man kommer vilja ha kvar och inte, ur det "gamla gardet". Luleå kommer med stor sannolikhet att vara en ytterligare mer välsmord maskin nästa säsong, då man förmodligen anpassat se olika kuggarna i laget ytterligare till det jobb som ska göras.
Vart Pierre Johnsson hamnar i det pusslet återstår att se, allt avgörs när han kommer prova på hockey igen i december/januari.
Luleåfans.
Luleåfans gör sin överlägset bästa säsong såhär långt in på 2000-talet. Stämningen i COOP Arena är fantastisk, i match efter match. Och det är inte svårt för publiken att vara entusiastisk i år, energin från spelarna smittar av sig, och egentligen är det som förvånar mig mest att det inte är fler som går på hockey i vinter? Medgångssupportrar på sittplats, hallå, vart är ni?
Övriga noteringar.
Frölundas Matchsekretariat. Jag känner mig efter omfattande egenundersökning numera övertygad om att Frölundas beryktade matchsekretariat slagit till ännu en gång. Kallios 2-1 mål mot Luleå i senaste matchen görs under en Göteborgssekund. Det vill säga, den är nästan två sekunder lång. Vid ett av sekretariatet väl valt tillfälle. Begreppet Fuskelunda växer sig starkare år från år.
Videodomare. Kan konstatera att den debatt som Rögles "hemmadomare" väckte när han för ett par år sedan efter videogranskning godkänt ett uppebart sparkmål till hemmalagets fördel, kanske borde dammas av igen. Chris Abbott gjorde ett synbarligen regelrätt mål i sudden death borta mot Skellefteå häromsistens, det var i alla fall omöjligt att säga att det INTE var regelrätt, men likväl dömdes det bort av videodomaren.
De flesta på plats, inklusive Skellefteåtränaren Anders "Skeletor" Forsberg kände att det var mål. Domaren dömde initialt också mål, men efter videogranskning valde videodomaren att gå emot huvuddomarens beslut, och döma bort målet. Borde blivit mer fokus på det, men i och med att Luleå ändå vann dog väl debatten. Att videdomaren i Göteborg dömde till Frölundas fördel...ja...
Fahlman. Vart ska man börja? Västerbotten befolkas av ganska enögda "inavels"-journalister. Fahlman är en av dem, Norran-bloggarna är ett annat lysande exempel. Dock anser jag personligen att Norranbloggarna är är riktigt bra, även om det är på gränsen till komiskt hur de alltid lyckas vända kappan efter vinden. Exempelvis nu senast i samband med Skrbeks klubbyte, då man totalsågade den fram till dess alltid så hyllade Skrbek.
I samband med klubbytet gick han tydligen i deras ögon från att vara en av ES bästa backar, till att vara en utpräglad glaslirare. Sådär över en natt. Men jag respekterar det, de är helt öppna med att de driver en supporterblogg. Fahlman gick ganska hårt åt Luleåfans i sitt "Stanna hemma, idioter"-inlägg. Hans problem är att han inte vill erkänna att han vinklade inlägget mot Luleåfansen, utan försöker få det till att det var ett neutralt inlägg. Vilket blir ganska pinsamt, då det är uppenbart för alla som kan koppla ihop text med mening. Sådana journalister som inte kan erkänna vad de står för, eller kan erkänna ifall det blev ett misstag, tappar man lätt förtroendet för.
Renberg. Fahlman har gjort en intressant intervju med Renberg. Den är sevärd, den ger en lite nya tankebanor kring Renbergfallet. Bla bekräftas min misstanke ytterligare när det gäller känslan av att Chrunak inte var rätt man för Luleå Hockey, OBOL-affär eller inte.
Omark och Harju. Att båda två har det som krävs för att spela i NHL behöver vi inte tvivla en sekund på. Det gäller bara för dem att utstå den politiska process och härdning de behöver genomgå för att få chansen på riktigt i världens bästa liga.
Till sist, Pärssinen och Jokela. -SKÅL! ;)
FORZA LULEÅ!
På återseende.
Tekarn
