Tankar kring guld får mig att gråta
Mitt hjärta har slagit för Luleå så länge jag haft ett sportintresse, alla dessa år har folk hånat mig för att jag varit ett Luleåfan. Jag har ständigt fått höra att Luleå är ett värdelöst lag, och varje gång har jag svarat, vänta ni bara. Vänta ni bara. En sak är nu klar. Deras och min väntan är över. Luleå är just nu bäst i Sverige.
Det känns faktiskt rätt konstigt när man läser elitserietabellen. Något känns fel. Av gammal vana börjar man alltid att läsa i botten. För det är ju där vi brukar ligga. Även om jag nu vet att vi leder serien känns det ändå som om att det är ett tryckfel. Men det är inget tryckfel, det är dagens sanning. Under hösten har Jonas Rönnqvist och hans ledarstab skrivit en framgångssaga som saknar motstycke i Svensk hockeyhistoria. Med ett lag med oerfarna spelare, de flesta från allsvenskan dominerar nu Luleå årets elitserie.
Ni ska veta att jag nästan gråter när jag skriver den här krönikan. Det är tårar av glädje som vill rinna ner för mina kinder. Men jag håller tillbaka dem. Jag vill inte visa omvärlden att jag är överraskad. Jag vill visa att jag hela tiden trodde på att historien skulle upprepa sig. Att den norrländska björnen skulle vakna, att motståndarna på nytt skulle drömma mardrömmar inför blotta tanken på att få möta Luleå. Att Luleåfans på nytt skulle befästa sin position som Sveriges mest inflytelserika supporterklubb. Att Luleåfans på nytt skulle visa att de har Sveriges största hjärta och att det slår allt.
Men sanningen är den att jag och många så kallade experter är chockade av Luleås framgång. Och nu försöker många lag kopiera vår spelidé, men det kommer inte att gå. För att spela som Luleå krävs det att man är Luleå. För det är något som sitter i väggarna i Delfinen och i hjärtat på alla luleåfans. En vilja, ett hjärta och ett långfinger riktat mot Fjollträsk. När man ser hur killarna i laget offrar sig för varandra och hur Luleås supportrar åker över 100 mil enkel resa, då inser man vad det innebär att ha hjärta för laget. Och vad det kan få för resultat. Förresten har ni tänkt på att Luleå är det enda laget med ett hjärta i sitt emblem?
Nu är det dags för landslagsuppehåll, och vi leder serien med sju poäng. Vi är obesegrade hemma. Och för första gången på mycket länge anklagas nu Luleås supportrar för att vara medgångssupportrar. Det är med andra ord riktigt roligt att vara ett luleåfan i år. Jag känner på mig att detta kommer bära långt. Jag känner på mig att på alla elitarenor i Sverige kommer det stå supportrar klädda i rött som sjunger att de är stolta över att de är ifrån Norrbotten. Jag säger nu för första gången att detta kan gå hela vägen till guld. För jag tror på allvar att något har hänt. Att den norrländska björnen aldrig gick i ide.
I flera år sa vi att Luleås fana är vackrast i motvind. Nu står vi här längst fram i ledet. Vår vackra fana är sargad av alla år i strid. Den är nu en symbol för att vi aldrig ger upp. Solen må i många år ha lyst över Karlstad. Men nu är det nya tider. Över Luleå lyser nu norrskenet och varje natt hörs björnens sång.
