Luleå fortsätter att "skrälla"
Luleå har sedan omgång ett av elitserien varit utdömt av så gott som hela expertkåren i riksmedia, trots att man ledde serien under halva säsongen och slutade på en fjärdeplats så var man återigen utdömda inför slutspelet. Snart kanske kritiken tystnar?
Matchen utvecklades ungefär som förväntat, Luleå stod på hälarna och lät motståndarna föra spelet under de första tio minuterna, givetvis så släpper man också in det obligatoriska 1-0 målet för att ytterligare utöka motståndarnas handikapp. Varför kan inte Luleå inleda en enda bortamatch genom att spela bättre än motståndarna? Nåja efter att Mika Hannula (den enda Djurgårdaren som gjort mål i kvartsfinalserien) tryckt in en lös puck bakom Anders Nilsson och gett Djurgården ledningen med 1-0 så gör Luleå precis som vanligt och jobbar sig tillbaka in i matchen. Djurgården trummar på bra under de första tio minuterna och skapar flera gånger långa anfall med bra tryck mot Luleås mål. Luleå spelar dock diciplinerat i egen zon och trots att Djurgården har mycket puck så skapar de väldigt få heta chanser.
Efter halva perioden så börjar Luleå få ordning på spelet och flyttar upp spelet till Djurgårdens zon. Luleå skapar ett par halvchanser men sätter inte Mark Owuya på några riktigt svåra prov, med tre minuter kvar av perioden åker Robin Jonsson ut för en fasthållning (mycket tveksamt dömt efter att ha sett ett par repriser). Luleå spelar sitt aggresiva boxplayspel och Djurgården har svårt att komma bort från sargerna. 1-0 står sig perioden ut.
Redan i andra periodens första bytet får Djurgårdens Daniel Brodin ett drömläge att öka på ledningen efter att ett misslyckat skott studsat tvärs genom Luleås försvar och gett honom öppet mål. Anders Nilsson är en meter utanför målet på andra sidan av zonen när Brodin klappar på ett direktskott mot mål, på något sätt så hinner Anders Nilsson slänga sig runt och stöta undan pucken med insidan på klubbhandsken. Efter det har Djurgården initiativet under de första fem minuterna av andra perioden, sen klev Luleås fjärdekedja in i handlingarna. Jonas Berglund och Konstantin Komarek jobbar fast pucken i Djurgårdszonen och Berglund trycker sig in framför mål men lyckas inte få iväg något riktigt avslut, istället så lyckas Komarek stöta in den lösa pucken med klubbspetsen. Komarek gör sitt första slutspelsmål och 1-1 är ett faktum. Efter kvitteringen tar Luleå över spelet allt mer och skapar ett par riktigt heta lägen mot Djurgårdsmålet. Närmast av alla var Simon Hjalmarsson när han drog iväg ett direktskott från slottet men Owuya hinner slänga upp vänster arm och gör en kanonräddning med axeln.
Känslan är att Luleå tar över matchen helt i den andra perioden och i den tredje perioden visar det sig att känslan var rätt, Luleå kontrollerar handlingarna. Djurgården har endel puck men Luleå tvingar dem hela tiden att spela efter sargerna eller söka avslut från dåliga lägen. Luleå spelar smart i egen zon, de väntar ut Djurgården och så fort de lyckas checka loss pucken så spelar de sig ur zonen med snabba korta passningar varierat med långa svepande pass över hela isen. Fyra minuter in i sista perioden så kliver också Djurgårdsdödaren Chris Abbott in i handlingarna, Fredrik Styrman sparkar fram pucken till Chris som kommer med bra fart in i Djurgårdens zon, Chris utmanar backen och avlossar ett rappt handledsskott mitt i skäret, Owuya hinner inte med i sidled och Luleå leder med 2-1 inför ett käpptyst Hovet. Efter målet så gör Luleå det de är bäst på, de stänger igen butiken och spelar diciplinerat över hela banan. Djurgården försöker och försöker men det finns inget utrymme att skapa chanser mot Luleås stenhårt jobbande kollektiv.
Skotten slutade förvisso 32-20 till Djurgården men det är knappt en handfull av de som kan kallas för målchanser. Luleås seger känns rättvis med tanke på hur matchen utvecklade sig.
Noterat från matchen:
- Djurgården spelar smart och drar inte på sig onödiga utvisningar, visst delar de ut endel efterslängar men inget mer än att de klarar sig undan med det.
- Den förra punkten har ett undantag, Josef Boumedienne, tack Josef för att du återigen sitter i utvisningsbådet då matchen ska avgöras.
- Domarna höll en bra nivå, men varför är de ivägen så ofta, de krockade med både puck och spelare vid flera tillfällen ikväll.
- Luleås boxplay är tillbaks på den grymt höga nivå det var under hösten, stenhård press på puck och dödligt effektivt.
- Leif Boork är inte Sveriges vassaste "expert", inte ens nästan.
- Tur att Hardy Nilsson redan har grått hår, annars hade han fått det av att försöka knäcka Luleås lagspel.
- Luleås spelvändningar är snabba, riktigt snabba.
Matchens tre bästa spelare var utan inbördes ordning:
- Anders Nilsson (Leif Boork lät förvånad över hur bra han är, de som har sett honom spela tidigare i vinter är knappast förvånade, Nilsson är en av seriens tre bästa målvakter)
- David Printz (Fysisk, placeringssäker och bra med puck)
- Chris Abbott (Har satt det matchavgörande målet i fyra av sju matcher mot Djurgården, "Lets go Abbott´s!")
Den här matchserien är inte på långa vägar avgjord, Djurgården har en bra bredd i truppen och de kommer att trumma på riktigt bra i de nästkommande matcherna. Luleå måste fortsätta spela med hjärtat och kämpa fullt ut i varje situation för att ta hem den här matchserien. 2-0 i matcher är bra men det är inte värt ett skit om man inte vinner två till.
Nu fyller vi Coop Arena kl. 16.00 på lördag och hjälper vårt fantastiska lag att avancera i jakten på SM-Guldet!
