Matchserien vänder till Delfinen.
Äntligen vänder matchserien till Delfinen, där ordinarie speltid är 60 minuter. Efter två spelade matcher i Västerbotten är ställningen 1-1. Under dessa matcher har vi fått se saker som talar för respektive emot vårat gäng. I den här texten avhandlas allt från medias dyrkan av Skellefteå till Murphys lag.
Först och främst, vad har CMORE för gäng som gör matcherna? Skellefteås lag hyllas som guds gåva till världen och varje tekningsseger från detta gäng beskrivs som uppfinnandet av hjulet. Herre min skapare vad tröttsamt att lyssna på alla dessa ”experter” under matchernas gång. Börjar likna kvartsfinalserien från 2011 när folket i TV-studion praktiskt taget bar Djurgårdshalsdukar i sändningen. Usch!
På tal om slutspelet 2011 påminner denna matchserie om semifinalserien mot just Skellefteå från den våren. Den upplagan av Luleå är i mina ögon den kanske mest älskvärda. Det var ett gäng med bra backar och en målvakt av högsta klass, men minst sagt mediokra forwards. Ändå höll det laget på att ta Luleå till en final. Hade Janne Niinimaa inte spelat i rullstol och Elias Fälth inte varit skadad hade det nog kunnat bära hela vägen. Det laget visade verkligen vad det innebär att kämpa.
Nåväl, då var då och nu är nu. Återigen har vi en backbesättning beståendes av en gammal Flyers-spelare som ledare (Erik Gustafsson) samt ett offensivt vapen med en fysik som inte påminner om en klassisk hockeyspelare (Nils Lundkvist). Närvaron av dessa spelare kanske kan medföra en annan utgång än år 2011 när deras föregångare var skadade? Hittills har kämpainsatsen i alla fall varit densamma. Två matcher är avklarade. Dessa matcher har visat saker som talar såväl för som emot Luleås fortsatta äventyr i slutspelet.
Talar emot
- Skellefteå spelar bättre. Bitvis är det klasskillnad på isen. När Luleå tar in pucken i anfallszonen är det genom en dump eller ett halvdant avslut i hopp om tekning. När Skellefteå tar in pucken är det genom passningar på bladet och ordentlig skridskoåkning. Skellefteå har stundtals sett riktigt vassa ut, med anfallsspel som varat i flera minuter.
- Luleås kedjor fungerar inte. Inledningsvis i den första matchen såg kedjan med Emanuelsson, Berglund och Fabbe ut att vara i form. Det berodde nog mest på att Einar var grymt spelsugen. Efter det har kedjan med Tyrväinen, Olausson och Brännström sett bra ut stundtals. Det är den enda kedjan som har fungerat i de två inledande matcherna. Hållander var riktigt bra i match två, men hjälpen från Connolly och Klasen uteblev. Fjärdekedjan gör ett gediget jobb, men det är inte en kedja som kan leda laget. Vi får hålla tummarna för förändringar eller att någon kedja lyfter sig.
- Berggren har fystränat under sommaren. I periodpauserna blir alltid en ny stockholmare från ”bygdens lag” intervjuad. En av dessa, tror det var Jonathan Berggren, berättade att de minsann har fystränat under sommaren. Han menade att detta talade till Skellefteås fördel. Vad mer kan unge herr Berggren tänkas göra? Tränar han på isen under vintern? Sover han om nätterna?
Talar för
- Det som talar för Luleå är defensiven. CMORE-gänget har lyft Lassinantti till skyarna. Med all rätt, men att han håller högsta klass borde varit känt sedan länge. Uppoffringen av backar och forwards har inte hyllats nog mycket. Jäklar vad grabbarna har jobbat hårt. De täcker skott och tar verkligen upp kampen med motståndarna.
- Spelet i powerplay är ytterligare en sak som talar för Luleå. Connolly gjorde inte någon glad i den första matchen. Felbeslut efter felbeslut gjorde att Luleås förstauppställning inte uträttade någonting. När EG var tillbaka på blålinjen i match två såg det återigen ut som det ska. Mål av Tyrväinen och sedan av Hållanders andrauppställningen.
- Gubben i lådan. Linus Klasen har varit riktigt blek inledningsvis. Ändå hade han tre gyllene lägen i match ett. Visst kan det ses som en nackdel att han varit osynlig i långa perioder, men att ändå vara nära att bli matchvinnare flera gånger säger något om karlns närvaro.
Tips
Det ska bli oerhört spännande att följa de stundande hemmamatcherna. Kommer Skellefteås spelmässiga övertag att försvinna när matcherna spelas i norra Sverige? Hemmapubliken finns inte där, men kommer Luleå ändå att spela som ett hemmalag i Delfinen? Det återstår att se. Inför match två tippade jag 5-1 till Skellefteå för mina soffkamrater. Dels på grund av Skellefteås spelövertag i match ett, men främst på grund av ”Murphys lag”. Som född och uppvuxen i Norrbotten fortsätter min pessimistiska bild av hur världen fungerar. Jag tror att Skellefteå vinner serien med 4-1 eller 4-2. Inte för att Skellefteå är någon gudagåva eller uppfinnare av hjulet, utan snarare för att allt som kan gå till helvete kommer att gå till helvete. Ingen blir gladare än jag om jag har fel. Kämpa Luleå!
