Inför Kvalserien: SSK - en repris av Malmö 04/05?
Lag från Elitserien som hamnar i Kvalserien har av naturen alltid haft en turbulent grundserie bakom sig – inte bara på isen. Södertälje, som till slut var fjorton poäng efter tian Djurgården, är inget undantag. För SSK:s del finns där ur deras synvinkel en rad skrämmande likheter med det Malmölag som 2004/2005 åkte ur finrummet.
I tre raka år kämpade Malmö kring kvalseriestrecket innan man till slut fick säga adjö till Elitserien. För Södertäljes del har det inte varit tal om riktigt samma sak, men trots allt en kamp i bottenskiktet år efter år. Sedan klubben tog steget upp igen våren 2001 har det knappast varit en dans på röda rosor för Sportklubben. Tabellplaceringarna avslöjar en hel del om detta: 9:a, 9:a, 9:a, 8:a och slutligen nu 11:a. SSK har under en del år lyckats resa sig i form av en stark spurt och på så sätt undvikit de sista placeringarna, förra säsongen lyckades man alltså till och med att ta sig till slutspel under engagerade och hetlevrade Mats Hallins ledning. I år fick man dock inte en sådan effekt och det är trots allt inte så konstigt att laget inte orkade vända sin negativa trend ytterligare ett år i rad.
Nu är Södertälje i Kvalserien och på pappret innehar man i mina ögon det bästa laget. I det här sammanhanget behöver det dock inte betyda något. Av egen erfarenhet känner Malmöfansen till att det inte alls ger någon garanterad elitserieplats. 2003/2004 ledde Stephan ”Lillis” Lundh kvar Redhawks i högsta divisionen med rätt så små medel i ärlighetens namn. Lundh lyckades få in ett disciplinerat styrspel där en säker defensiv prioriterades. 2004/2005 då Malmö lämnade högsta serien hade Dan Hobér ett mycket erfaret lag med flertalet spelare som i dag antingen gör succé i sina nya klubblag eller åtminstone spelar på en högre nivå än vad laget Redhawks har gjort under säsongen. När Hobérs mannar åkte ur saknades ett stabilt grundspel och på vissa håll engagemang från spelarna. Frågan är nu hur motiverat årets SSK-lag verkligen är? Under i synnerhet 2006 har jag sett ett flertal matcher med Södertälje på TV och en rad spelares ageranden påminner väldigt mycket av det vi såg i Malmö Isstadion under förra säsongen.
I mångt och mycket påminner 2005/2006 års upplaga av SSK 2004/2005 års Malmö:
* Tränare som inte höll måttet
Malmö chansade med Björn Kinding, ni vet tränaren som jobbade med innebandy och att utveckla NHL-slagskämpar till bättre skridskoåkare och tekniker. Resultatet blev ett gigantiskt fiasko och en Kinding som lagom till juluppehållet fick sparken. Chansade gjorde inte Södertälje direkt då man plockade in Ulf Taavola som ny tränare, men det visade sig vara ett stor felval även här och Taavola sparkades förvisso inte helt vid juluppehållet men åsidosattes i båset av sportchef Mats Hallin som således tog över huvudansvaret.
* Lag med potential men fel uppbyggt
Att Malmös lag hade större potential än vad de olika tränarna fick ut råder det inga tvivel om. Det är bara att se på vad som hänt med en del ”Rödhökar” i HV71:s färger under årets säsong. Samma sak gäller för Södertälje i år. Om laget skulle åka ur är jag övertygad om att vi kommer få återse en rad spelare i andra elitserielag till nästa säsong. Problemet som finns är att SSK:s lag 2005/2006 – precis som Malmös 2004/2005 – är fel uppbyggt. Det har tagits över spelare som inte höll måttet i andra elitserielag men också värvats för många ensidiga spelartyper. Tanken bakom lagbyggena imponerar inte – snällt uttryckt.
* Målvakt som tappat i motivation
När Pasi Nurminen anlände till Malmö fick dåvarande jumbolaget kanske seriens hetaste målvakt. För en tid storspelade finländaren mellan stolparna och var en stor tillgång för laget. Problemet var bara att Nurminen undan för undan tappade i inspiration och motivation och mot slutet av sin tid i klubben uppträdde han direkt oprofessionellt. I Södertälje är antagligen inte läget riktigt lika allvarligt men det är inget snack om att Rastislav Stana inte längre är lika framstående med sitt målvaktsspel. Av de målvakter som stod mer än 20 matcher i Elitserien var slovaken den fjärde sämsta. Frågan är om Stana kan plocka fram ett högklassigt spel i Kvalserien? Nurminen lyckades inte göra det.
* Grovjobbar-dominans
SSK är ett lag fyllt med anfallsspelare med grovjobbar-mentalitet. Tänker på Per-Åge Skröder, Tomas Kollar, Anders Burström, Robert Carlsson, Gabriel Karlsson och till viss del Jörgen Bemström och Justin Mapletoft, även om den sistnämnde också kan producera i större utsträckning. Samma sak var det i Malmö med Mika Hannula, Björn Melin, Jan Hammar, Marcus Magnertoft, Brett McLean, Radovan Somik, Kim Staal och Mikael Wahlberg. Naturligtvis inget fel i att ha spelare som jobbar hårt, men saknas det riktiga playmakers och poängplockare blir det svårt att utnyttja allt slit. Och ska man ha många grovjobbare krävs det också att de inte är ”humörtyper” vilket fallet är med flertalet av de nämnda.
* Offensivt skickliga backar - men svag defensiv
Framåt höll Malmös backar i form av David Petrasek, Peter Andersson och Mikko Luoma hög elitserieklass. Precis så är fallet även för Södertälje som har Jan Huokko, Josef Boumedienne och Petri Liimatainen som är fullt respektabla offensiva backar. Det finns dock en gemensam nämnare till. Nämnda backar har eller hade, som fallet är i Anderssons fall, problem i egen zon. Markeringsspelet och det tuffa, fysiska agerandet håller rätt så låg klass och det kan helt klart ställa till det i en tät kvalserie där disciplin på egen planhalva är a och o för att ta en av de två elitserieplatserna.
* Sviktande publikintresse
Prestationerna på isen speglar av sig på det publika intresset. Situationen är dock än värre för SSK än vad den var för Malmö för ett år sedan. Detta då Södertälje som bekant har en nybyggd arena och riskerna för de inblandade parterna är mer omfattande om Sportklubben skulle åka ur. Malmö står alltjämt med sitt ”ruckel till ishall” och hade inte 2005 en ny arena att lämna någon större åtanke till. Om det svaga intresset fortsätter in i Kvalserien kommer knappast spelarna att öka i inspiration. Den saken är säker.
Är det något som talar för Södertälje trots allt utöver att man på pappret har det bästa laget vill jag framhäva Mats Hallin. Hallin är som coach och pådrivare en stor ledare – till skillnad från Malmös dåvarande tränare Dan Hobér – och i en kort serie som kvalet trots allt är kan denne matcha laget hårt och pumpa upp adrenalinet i laget. Det kan räcka för att säkra Södertäljes elitseriestatus 2006/2007. Å andra sidan har Hallin fått sparken inför nästa säsong…
