Jag ska berätta något för er, som ni förmodligen redan vet om. Det finns inget som heter anständighet längre. Det finns inget som heter hedersord, hållna överenskommelser och att hedra ingångna avtal. Det finns inget som heter långsiktighet, stabilitet och trygghet. Det finns inget alls, längre.
1 kommentarer
Om man håller på Malmö är livet inte lätt som supporter, säsong efter säsong med mediokra tabellplaceringar så har det varit tufft. Däremot har det funnits ett ljus i det dystra mörkret: Björn Liljander, som gjort några supervärvningar vid namn Kuokkanen och Pajuniemi förra säsongen och nu i år byggt ihop ett ungt och hungrigt lag. Men idag, den tionde december får vi alltså ett besked som skakar Malmö - han lämnar för bottenrivalen HV71
0 kommentarer
Det bjöds på tifo, slutsåld Malmö Arena och straffdramatik denna mörka novemberhelg. MIF bryter mardrömstrenden, men vad var det egentligen som hände?
Med två segrar i följd och antydan till andrum i tabellen börjar livet ljusna något för oss bespottade supportrar av Malmös hökar.
Efter drygt en tredjedel av grundserien hittar vi Malmö Redhawks på femte plats i tabellen och det är ju för den insatte supportern något som man inte är direkt van vid. Frågan är vad vi ska tänka och känna förutom eufori och framtidstro, nu när allt verkar gå vår väg? Vågar vi känna att det blir vårt år i år eller ska man besinna sig?
Sist, sämst och utdömda på förhand. Såväl supportrarna som laget. Domedagsprofeterna har bestämt sig och är överens och verkar enade i sin uppfattning om både supportrarna och laget, vilket skulle kunna skapa negativ vibe om man var känslig för sådant. De goda nyheterna är att det faktiskt ska spelas om det, också, innan det är klart och innan dess vet inte inte vilka som är sämst, på isen och på läktaren.
Nytt lag och nya förutsättningar, det förflutna är förbi och nu stundar nya tider, med nya spelare och nya förhoppningar. Allt utom sist och sämst är egentligen att betrakta som succé den här säsongen och med den vissheten tar vi oss redan nu an den annalkande SHL-säsongen, med orubbligt tillförsikt och outtömligt hopp i våra arma, plågade rödhökshjärtan.
Det gick vägen, vi klarade biffen, saken är klar och grabbarna grejade kontraktet. Nu måste vi prata om två saker. Hur i hela världen hamnade vi här och hur ser vi till att aldrig hamna här igen?
Matchen mot LHC gav två poäng och fullbordar matematiskt faktumet som stått klart i månader, om kvalseriespel. Samtidigt har Malmö Redhawks aldrig varit bättre än vad man är just nu.
Det är inte över förrän det är över. Hör alla det? Och tack vare en stekhet 17-åring med pinfärskt A-lagskontrakt lever hoppet faktiskt fortfarande för Malmö.
Med en målvakt i toppform kan vi fortsätta drömma om ett liv efter även denna säsong.
Här tror man att man i lugn och ro ska få vänta in kvalserieeländet, utan att behöva oroa sig för några överraskningar utefter vägen. Och så gör bröderna Lauridsen fyra mål tillsammans och Malmö tvålar till regerande mästarna igen, i ännu en skrattmatch och helt plötsligt måste man börja bry sig igen.
Sista matcherna ska spelas, men vi ser alla vad det är som håller på att hända och det är fortfarande, med 11 matcher kvar, inget som talar för att någon slags kraftfull åtgärd är i annalkande. Malmö ligger riktigt risigt till och frustrationen har börjat leta sig in i agerandet på isen, allt mer och allt tydligare, även om källan till samma frustration i sanning inte enbart har med den egna oförmågan att göra. Ingen räddning är på väg och ingen förändring är att vänta.
Snabbspola fram till i mars och den där otroligt ovärdiga "bäst av sju" - låtsasserien, som i det närmaste är att likna vid en form av förnedrings-TV för alla inblandade. Sju kvällar, i värsta fall, där det blir promenader med hunden eller filmtittande mellan 19.00 och 21.30, eftersom det inte finns någonting att vinna för den som frivilligt tänker utsätta sig för den matchserien.
Det verkar onekligen som om att loppet är kört och att vi inte längre kan prata om att vi är med största sannolikhet på väg emot det där förbannade kvalseriepisset, utan att faktiskt nu konstatera att det är oundvikligt. Så, med den vissheten att vila i, här kommer ett förslag på en ny game plan, som bör implementeras i rödaste rappet. Klipp ut och läs upp för spelarna, coachteamet. Ingen orsak, varsågod.
Precis innan allt hopp lämnat det sjunkande skeppet, hittar vi ett sätt att vinna och håller skutan flytande ett tag till. Men vi tar fortfarande in vatten, så det krävs fortsatta stora insatser nästa vecka, om livbåtarna ska räcka till att hålla oss flytande, istället för att sjunka ner i det mörka och kalla helveteshålet som Kvalserien är.
Det är svårt att förstå årets säsong, om man är MIF-supporter. Ibland känns det som om att man ser samma match om och om igen. Vad är det som pågår, egentligen? Ser vi och de som bestämmer olika matcher? Hur kan vi tillåta att allt bara upprepas och fortsätter? Varför tror man att något ska förändras, när ingen förändring görs?
Viktiga veckan väntar och nu vill det nog till att Adam Werner är pigg, redo och villig att spika igen kassen om Malmös sista hopp om att undvika kval inte ska blåsas ut.
Malmö vinner en match och det är inget som tillhör vanligheterna numera. Frågan är vad det kostade.
Malmö gör allt rätt, utom att vinna, just nu.
Växjö vinner utan att direkt försöka och vi får en gång för alla slå bort alla tanker på att något annat än en stundande kvalserie till våren är vad vi har att förvänta oss.
Det var inte ”lördag i Karlstad”, men nära nog. Malmö besegrar svenska mästarna i stor stil och gör det faktiskt fullt rättvist, även om ett för dagen fullständigt fenomenalt målvaktsmonster kanske kan sägas vara den som låg bakom stora delar av den efterlängtade trepoängaren.
Jämfört med insatserna emot Brynäs och HV71 var detta ett fall framåt, men det finns fortfarande mycket i övrigt att önska hos Redhawks, som inte ännu lyckas lyfta ifrån botten i tabellen.
Uppehåll och ingen hockey att ägna sig åt. Då passar vi på att köra en liten snabbkoll med sportchef Björn Liljander. Frågorna berör efterspelet efter Vesalainen, potentiell ersättare och tankar om framtiden.
Malmö har förlorat igen, på det mest smärtsamma sättet som finns och vi vet inte längre säkert om det här kommer att ordna sig. Uppehållet kommer lägligt, men det hjälper inte om det inte händer något radikalt med lagbygget, som krisar hårt just nu.
Årets viktigaste månad är över oss och nu är det dags att börja räkna i block, kalkylera potentiella utfall och laborera med poängvariabler och risken för poängtapp för att se om vi kommer att återbesöka den där förhatliga månaden från ifjol på nytt, eller om årets upplaga blir en ny och förbättrad novemberupplevelse.
Malmö är tillbaka på vinnarspåret igen och den här veckan blev rätt så lyckad, till slut. Vi gläds med prestationen och resultaten och gottar oss åt framgångarna, samtidigt som vi hyser förhoppningar om att detta är det nya normala för vårt favoritlag och att vi inte avviker ifrån den vinnande trenden.
Ett fall framåt på hemmaplan och en poäng emot ett av Europas bästa lag, med ett spel som börjar se riktigt bra ut, vad finns det att inte glädjas åt, egentligen? En hel del, dessvärre. Malmö Redhawks är ett Work In Progress, men själva progressionen behöver speedas upp, är känslan nu.
Borta bra, hemma värst? Malmö Redhawks skulle kunna överväga att göra ett officiellt namnbyte, till Roadhawks, för som bortalag gör man fantastiska bedrifter. Segern i SAAB var odiskutabel och sätter myror i huvudet på hela hockey-Sverige.
Innan matchen i Småland sa vi att vägen tillbaka börjar I Växjö och nog verkar det som om att kristallkulan visade rätt, den här gången. Redhawks var tillbaka, i gammal god form, om man nu kan säga så efter tio matcher. Serieledarna fick sträcka vapen och se sig besegrade, vilket är en självförtroendeboost för ett lite tilltufsat gäng rödhökar som verkligen behövde en moraliskt viktig vinst i det läge man satt sig i.
Kan Redhawks resa sig igen och finna en väg som tillbaka? Även om det såg illa ut senast, så finns det en väg som leder hem. Frågan är när, eller om, man kommer att finna den i det höstmörker som har lagt sig över laget.
I NHL brukar det heta "There is nothing regular about the regular season" när man talar om gundseriespelet och man menar att alla matcher är prioriterade och vansinnigt värdefulla i det 82 matcher lååånga seriespelet. Det kan kanske ligga något i det. Ett som är helt säkert är att samma påstående definitivt gäller för SHL och i synnerhet årets upplaga.
Ny sur förlust, men den här gången mest beroende på att man själv orsakar situationer som leder till mål. Två torsk i rad är ett faktum och nu får tränarstaben nog börja tänka lite nytt, om vi ska få rätsida på skutan igen. Tre orosmoln utkristalliserar sig på Malmös inledningsvis blåa himmel. Sänker sig höstmörkret, eller finns det hopp vid horisonten?
Första nollpoängaren är ett faktum och det är egentligen inte mycket att orda om. 50 sekunder presskonferens vittnar om det. Luleå var bättre och gjorde exakt det de behövde för att vinna, även om det var spännande och riktigt nära en kvittering i slutet. Ingen gillar en förlust, men det finns förluster och så finns det förluster.
Unge Lukas Wernblom, skadad i försäsongspremiären, spåddes bli spelklar i början på oktober, det vill säga vilken dag som helst nu. Var ska han in, vem ska han ersätta och ska man verkligen in och mixtra i kedjorna på det just nu självspelande piano som laget är?
Söndagen blev en klassisk hockeyupplevelse och för de 5500 på plats en match man sent ska glömma. Malmö gjorde dubbelt så många mål som Brynäs och snart går det inte längre att blunda för att det här laget verkar ha något riktigt, riktigt bra på gång.
Det finns nog inget bättre än en derbyseger. Det skulle i så fall vara en derbyseger på bortaplan. Ikväll var Malmö bästa laget i Skåne.
Lördagens jämna och spännande drabbning innehöll en hel del, men mestadels glädjeämnen och anledningar att känna försiktig tillförsikt till de kommande 49 omgångarna.
SAIK borta och HV71 hemma som inledning på SHL 22/23. Det är ingen supporter som inte skulle ha gått med på att i teorin stå med 4p efter två matcher, om man frågat. Problemet är väl att man nog hade förväntat sig lite annorlunda poänginhämtning gällande motståndarna.
Premiären är avklarad och det blir en oväntad men långt ifrån oförtjänt seger uppe i lapphelvetet för våra hjältar. Hur kunde det hända, vad betyder det för fortsättningen och framför allt - vad i hela fridens namn har hänt med Carl "Gretzky" Persson?
Ny säsong och nu får det vara bra med dödgrävarmentaliteten, deppandet, tjurandet, klagandet, neggandet och spyande av galla. Kalla mig galen, men det är dags att gå in med tillförsikt inför säsongen 22/23. Världsfrånvändhet? Verklighetsförnekelse? Kanske. Vi går med på alla tillmälen, men hockeysupporterskap kan aldrig gå ut på att man ska förmörka sin tillvaro, eller hur? Här är en positiv inför-krönika, som hoppas inspirera fler att välja rätt förhållningssätt, oavsett hur det går i år.
Förvirringen är total och det råder inget tvivel om att något har gått väldigt, väldigt snett i hur man behandlat Oscar Alsenfelt, lagets ryggrad sedan 2015. Ingen säger något och ingen vet vad som ligger bakom. Det gissas och viskas. Rykten florerar. Vad i hela fridens namn är det som har hänt? Frågorna hopar sig i takt med orosmolnen på den skånska försommarhimlen.
Det som såg ut som ett kört lopp, är nu ett helt öppet race. Den senaste tiden har fansen fått upp hoppet och det som kändes som en dödsdans, verkar nu snarare likna en samba, full av liv och hopp om fortsatt SHL-existens.
Ishockey ska upplevas på plats. Inte bara med tanke på själva matchupplevelsen, som förhöjs markant jämfört med skärmtittandet, men också allt som runtomkring. Häng med på en hängiven supporters bortaresa till Växjö och ta del av intrycken. Visst känner du igen dig?
Att vara ifrån Värmland, bosatt i Småland och hålla på ett lag beläget i Skåne, det måste väl vara snudd på olagligt, otänkbart och ologiskt, bortom allt rimligt tvivel? Det här är berättelsen om ett oväntat supporterskap, sprunget ur samma ursprung och omständigheter som hos laget det tillhör.
14 kommentarer
För två år sedan var Redhawks damer nära att ta en plats i SDHL men föll snöpligt mot Göteborg HC i kvalet och förra årets serie blev inställd. Till våren hoppas man få en ny chans och förutsättningarna är mycket goda att nå hela vägen den här gången, säger tränare Calle Wendt i en intervju med SvenskaFans.
Malmö Redhawks åkte förra säsongen snöpligt ut mot Färjestad i play-in men i år tänker man förbättra sig. -Vi är trötta på att vara ett mittenlag och jag tycker att det är dags för oss att höja blicken och bli ett lag som huserar i toppen av SHL, säger sportchef Patrik Sylvegård i en intervju med SvenskaFans.
Malmö Redhawks klättrade uppåt i tabellen efter segern mot IK Oskarshamn i torsdags kväll och precis som mot Frölunda i tisdags var det Ponthus Westerholm som satte den avgörande pucken.
Har du ett brinnande hockeyintresse och gillar att skriva? Hör av dig!
Efter förra säsongens heta kvartsfinalmöte där Malmö drog det längsta strået och vann med 4-2 matcher så var det dags för en het match igen. Förväntningarna låg högt i luften om en tät och tajt match med en stor portion av känslor. Och det var precis det vi fick se denna kväll.
