Ronnies rinkside #7
En krönika som handlar om säsongen som gått.
Det var ett tag sedan jag skrev en krönika, men här kommer alltså en som handlar om den underbara säsongen 2005/2006.
Med facit i hand så var degraderingen till Allsvenskan inte så dumt. Hela klubben från A-lag till kansli fick en nytändning. Att sedan vinna nästan alla matcher under säsongen var inte heller helt fel, men självklart ser jag hellre Malmö i Elitserien. Allsvenskan blev en transportsträcka till säsongens stora mål för spelare och fans, Kvalserien.
Trots att man i ett tidigt skede var klara för kval så fortsatte dock laget att rada upp segrar och vara hungriga och motiverade när det var match. Man skulle komma välrustade till Kvalserien och den skulle inledas med ett derby mot lillebror från Ängelholm på hemmais. Man visade dock vilka som regerar i Skåne och vann säkert. Match två mot Bofors borta var en match man bara skulle vinna och det gjorde man också. Närmast skulle på förhand tippade Skellefteå, Leksand och Södertälje möta Redhawks. Tre matcher som sammanfattas med två onödiga hemmaförluster och en skön bortavinst.
Halva kvalet avklarat och Malmö hade förlorat två av tre matcher på hemmais. Det ska man inte ha råd med i en så kort serie och jag var orolig inför fortsättningen. Man skulle ju möta rivalerna Rögle och Skellefteå på bortais och det är alltid svåra matcher. Hemma bra, men borta bäst var dock mottot för Malmö i årets kvalserie och bägge matcherna slutade med sköna segrar för gästerna - Skånes hockeystolthet. Speciellt matchen mot Skellefteå var en härlig vinst och nu var Malmö med igen om kampen om en elitserieplats. En vinst hemma mot avsågade Leksand var allt som skulle behövas för att Malmö åter skulle vara ett lag i den högsta divisionen.
Matchen blev ett drama på slutet, men onsdagen den 5 april 2006 strax innan halvtio på kvällen, så var Malmö tillbaka i finrummet. Hockeymässigt så är bara det första SM-guldet från 1992 större för mig. Känslan var dock densamma och den går inte att beskriva, men man grät av glädje. Bilderna från Isstadion efteråt är redan såna man kommer minnas länge.
Mannen bakom verket är Lars "Osten" Bergström, en hård och krävande tränare, som fick fart på laget igen. Pressen på laget har varit enorm under hela säsongen för alla har mer eller mindre krävt att sejouren i Allsvenskan bara skulle bli ettårig. Skönt man lyckades och hela klubben ser positivt på framtiden med en ny arena och att åter vara med och slåss i toppen av Elitserien. Ska detta lyckas så måste "Osten" stanna kvar som tränare och toppspelarna från årets lag. Krydda detta med ett par saftiga nyförvärv som passar in i gruppen så kommer det spelas slutspel på Isstadion nästa år. Jag ser positivt på klubbens framtid och tror på en ny storhetsperiod.
Man ska sluta på topp och det är det nu när laget är tillbaka i Elitserien. Jag har jobbat på Höknästet under tre säsonger och tackar för mig med denna krönika. Tack till alla läsare och hoppas mina intervjuer och artiklar varit läsvärda. Ni kommer dock fortfarande kunna läsa inlägg från mig i forumet här och även på RS forum.
Slutligen:
ETT STORT TACK TILL MALMÖ REDHAWKS FÖR DENNA UNDERBARA SÄSONG!