Stående ovationer i Malmö
Fyra, ja fyra (!) mål i powerplay av Malmö! När hände det senast? Den enormt viktiga premiären avklarades med bravur av hökarna.
Så här var matchen
Matchen startade i ett rasande tempo, friläge för Linus Fagemo redan efter trettio sekunder. Men det såg väldigt konstigt ut, pucken studsade inte Linus väg och alla i hallen undrade hur han kunde missa det öppna målet. Men det gjorde han och Leksand fick tag på pucken, åkte upp och från ingenstans kom 0-1. Hela hallen tystnade till för en sekund, sen vaknade Leksandsklacken till liv. Glädjen var tydlig hos gästerna, detta var precis den inledning som man drömt om innan nedsläpp, ledning efter 47 sekunder. Men fortsättningen på perioden gick i hemmalagets favör.
Leksand var farliga i sina omställningar och skapade några bra lägen, men i egen zon såg man klara brister. Skillnaden mellan Allsvenskan och Elitserien brukar vara just spelet i egen zon. Som Dave King sa i vår intervju här på Höknästet igår. Oavsett vilken sport, så är det försvaret som vinner matcher.
Malmö fick två chanser i powerplay och båda gångerna gjorde man mål. Ettan kom genom Fredrik Eriksson som jobbade in en retur på Edvin Fryléns skott, andra målet var riktigt, riktigt vackert. Fedor Fedorov fick pucken vid högra tekningscirkeln, siktade i en kort sekund och sen drog han på ett skott som satt precis där det skulle. Klockrent vid bortre stolpen, Peter Hirsch hann inte reagera och slog uppgivet ut med armarna efter målet. Fedorov tillsammans med pigge Andreas Thuresson var helt klart bäst på isen under de första tjugo minuterna.
Andra perioden
Leksand kom ut till mittperioden med bra fart, man inledde med att spela av sitt powerplay som man hade fått under slutminuten i första perioden. Malmö blev rejält tillbakatryckta och efter ytterligare några svettiga minuter kom en till utvisning för hemmalaget. Men då stannade Leksand upp, Korhonen räddade de lägen som dök upp och luften gick ur gästerna lite. Då presenterade Leksands två busar sig, pratar givetvis om Mike Siklenka och Roman Vopat. De åkta runt och slashade allt deras klubbor kunde träffa och efter halva matchen fick Malmö ett fem mot tre läge. Fedorov tog tag i pucken direkt och laddad, från exakt samma läge som när han gjorde sitt mål. Den här gången tog tyvärr skottet klockrent i stolpen, men det roliga var att Hirsch såg lika tröstlös ut efter detta skott. King hade satt ihop en powerplay femma som fick mycket istid. Marttinen och Riihijärvi på blå, med Tarvainen – Pirjetä – Fedorov framför sig. De skapade dock inte mycket under fem mot tre spelet i övrigt, stolpskottet och en puck som rullade bakom Hirsch, närmre än så kom man inte. Men Leksands dåliga spel som man visade upp under första perioden fortsatte. När Pasi Saarela satt utvisad valde Siklenka att slänga upp Fredrik Eriksson i sargen, Eriksson låg kvar och fick sen lämna matchen i uppenbara smärtor. Armen hade fått sig en rejäl smäll, hur allvarlig skadan är vet vi inte än.
Men som plåster på såren kom ett mål tillslut när gamle räven Lubomir Sekeras höll sig framme. Fedorov och Paulsson jobbade febrilt ute vid sargen medan Leksands backar stod helt still. Pucken letade sig in bakom Hirsch efter flera konstiga studsar. Ett rätt lustigt mål men ack så välförtjänt att det var två måls ledning för Malmö efter två spelade perioder.
Avslutningen
Den tredje och sista perioden visade Malmö att man trots allt är ett snäpp vassare än Leksand just nu. Matchen slutade 5-1 men gästerna stod upp bra trots att något saknades. Viss kan man tycka att matchen var jämn och att Leksand skapade flera bra chanser. Men på det stora hela så finns det bara en sak att säga. Ett effektivt powerplay och spelet i egen zon är det viktigaste som finns i dagens hockey, ikväll visade Leksand att man inte hör hemma i Elitserien. Den tillresta klacken ska ha all heder för den goda stämningen som de skapade och spelarna på isen behöver absolut inte skämmas. Men om man inte bättrar på spelet i egen zon blir det ingen rolig Kvalserie för Leksand.
Buse
Sen måste jag avslutningsvis nämna denne Mike Siklenka, usch säger jag bara. Det var länge sen jag såg en så usel och hemsk spelare i Malmö Isstadion. Han spelade så fult att man nästan blev mörkrädd, höga klubbor, handskarna och armbågarna i ansiktet på motståndarna hela tiden, och klubbtekniken tänker jag inte ens kommentera. Skönt att ingen mer skadades när han var på isen. Han slaktade stackars Fredrik Eriksson, det kunde blivit betydligt fler…
Notiser
- Micke Wahlberg fick en klubba vid ena ögat i slutet och utgick.
- Fredrik Eriksson fördes till sjukhus med sin skadade arm.
- Vladimir Sicak förmodas ha fått en hjärnskakning.
- Hemmalaget fick stående ovationer under matchens sista minut.
Laget
Dave King är en man som tycker om kontinuitet som ni alla har förstått vid det här laget. Så några stora förändringar förväntade sig ingen inför kvällens viktiga match och förväntningarna infriades. Så här valde han att ställa upp:
Målvakt
Markus Korhonen (Levante Szuper)
Backpar
Woolley – Välivaara
Casselståhl – Frylén
Marttinen – Sekeras
Sicak – Trnka
Kedjor
Tarvainen – Pirjetä – Fagemo
Thuresson – Wahlberg – Eriksson
Riihijärvi – Fedorov – Paulsson
Matthiasson – Johansson - Sinisalo
Matchens stjärnor
1. Andreas Thuresson – oj vilken match han gör, full fart
2. Markus Korhonen – underbar i sidledsförflyttningarna
3. Edvin Frylén – bra på ”grillorna” och giftiga skott
Malmö – Leksand 5-1 (2-1, 1-0, 2-0)
Första perioden
0-1 (00.47) Martin Bartek (M Green, N Mikkola), 1-1 (02.44) Fredrik Eriksson (E Frylén) spel fem mot fyra, 2-1 (15.38) Fedor Fedorov (E Frylén, J Riihijärvi) spel fem mot fyra
Andra perioden
3-1 (36.25) Lubomir Sekeras (M Paulsson, J Marttinen)
Tredje perioden
4-1 (43.53) Edvin Frylén (L Sekeras, M Wahlberg) spel fem mot fyra, 5-1 (52.56) Andreas Thuresson (F Fedorov) spel fem mot fyra
Skott: 25-29 (8-12, 9-7, 8-10)
Utvisningar: MR: 8x2 LIF: 10x2 1x10
Domare: Ulf Rönnmark, Stockholm
Publik: 3921
