Spelarprofil: Carl Söderberg
Mot Huddinge hemma på Isstadion var det så äntligen dags. Carl Söderberg fanns åter med i Malmö Redhawks laguppställning och matchens profil var given.
Det har gått 289 dagar sedan det blev klart att Malmö Redhawks skulle degraderas från Elitserien. Måndagen den 15:e januari tvingades Carl Söderberg ta sig av isen med blodet forsandes nedför ansiktet. Matchuret i Malmö Isstadion stod på 19.50 i den första perioden mot Mora, då Carl olyckligt träffades av backen Mikko Kurvinens klubbspets i ögat. Så här i efterhand känns det som att det var där och då som Redhawks chanser att hänga kvar i högsta serien försvann.
Skadan har som bekannt hållit Carl borta från allt spel i drygt nio månader. Under den första tiden höll det honom borta från i princip allting, då Carl själv har berättat att han bara ville ligga i ett mörkt rum och blunda. Det bara dunkade inne i hans huvud.
Tredje gången gillt
I dag var det dags för comeback - med helvisir. En comeback som skedde två månader tidigare än vad någon tidigare hade spekulerat i, men ändå två veckor senare än vad Carl själv hade velat. Han var grymt sugen på att få skrinna in på isen inför en välfylld Isstadion under hemmaderbyt mot Rögle. Det satte dock tränarduon stopp för, då man ansåg att Söderberg behövde mer träning för att vara redo för match.
Mot Oskarshamn borta planerades istället comebacken in, men oturen grinade Carl i ansiktet - han blev magsjuk. Under onsdagskvällen fick han gör sin efterlängtade comeback. Till tonerna av Mika's senaste hit "Love Today" presenterades han som sjätte spelare under Redhawks line-up och kvällens kanske största jubel kunde höras från den tappra skara som letat sig till Isstadion den här aftonen.
Carl tog plats som ytterforward tillsammans med en annan Redhawksprodukt - Robin Alvarez. Mellan dessa malmöiter fanns Kristianstadsonen Jens Svensson och tillsammans bildade de i kväll Redhawks förstakedja.
Spelsinnet går aldrig ur
Trots nio månaders skadefrånvaro visade Carl direkt prov på sitt fina spelsinne. Något han framför allt visade då Redhawks fick chansen till ett längre fem mot tre spel under den andra perioden. Under en minut satte man, mycket tack vare Söderberg och Marcus Paulsson, ett enormt tryck mot Pontus Sjögren i Huddingemålet. Sjögren stod för några fantastiska räddningar när han tvingades till svåra sidledsförflyttningar, men till slut klarade han inte av att stå emot. Söderberg serverade skyttekung Paulsson, som rakade in sitt 12:e mål för säsongen, i mer eller mindre öppen kasse.
Dock var detta inte det första Carl presterade i matchen. Första poängen inkasserade han redan i den första perioden. Nummer 27 transporterade pucken längs högerkanten och skickade in en passning framför mål. Där höll sig både Daniel Casselståhl och Robin Alvarez framme och den sistnämnde kunde skjuta matchens första mål - och bidra till Söderbergs första poäng sedan januari månad.
Ju längre matchen led blev det allt tydligare att lagkamraterna verkligen ville att Carl skulle få nätkänning i sin återkomst. Tydligare än ett par minuter in i andra perioden blev det dock inte. Vid ställningen 2-0 tog sig Marcus Paulsson förbi sin motståndare - som vanligt - och kom fri tillsammans med Söderberg. Istället för att gå på eget avslut försökte han nå Söderberg, som hade fått öppet mål, med en passning, men i sin iver slog han mer eller mindre hål i luften och chansen försvann lika kvickt som den uppstått.
I den avslutande perioden fick Carl vila sig på fel sida av Isstadion. Två minuter avtjänades i utvisningsbåset efter att domare Alexander Vikström från Linköping hittat en hakning. Den s k hakningen var dock en mycket smart lyftning av en motståndarklubba, något som Vikström på egen hand fick till ett botbänksbesök för Super-Carl.
Söderberg i siffror
Byten: 17
Varav PP: 2
Mål: 0
Assist: 2
+/-: 0
Skott: 1
Tacklingar: 1
Utvisningar: 1 (2 min hakning)
Tekningar: 3
Tek vunna: 2
Carl Söderberg stod för en klart godkänd comeback. Utan tvekan kommer han att göra en stor skillnad för det här laget när han fått lite mer matchträning. Det är framför allt tempot och skridskoåkningen som inte riktigt är densamma som innan skadan i våras - fullt förståeligt.