Växjö borta
Idag gick andra bortaresan av stapeln. Med oss i bussen hade vi ca 50 supportrars och i bagageutrymmet fanns lite flaggor och banderoller. Som vanligt intogs platsen där bak och alla var på bra humör.
Dagen till ära fyllde dessutom Redhawks Supports ordförande, Robin Billberg år och han fick finna sig att höra ”skönsång”.
Då Växjö inte är någon längre resa, såg jag att en hel del resenärer var sådana som normalt sett inte åker varje match och det är alltid lika kul.
Ett kort stopp i Höör för att hämta upp två ynglingar, ytterligare ett kortare stopp i Osby, för inhandlande av dryck och annat gott sen rullade vi nonstop till Växjö och Lakerdome.
Anekdoter från förr
Ombord på bussen fick vi avnjuta tårta, som då herr ordförande bjöd på. Efter den energikicken haglade sedan ramsor av alla de slag, sånger och historier från forna tider. Inte många av oss på den bussen var med på 70talet, så när det berättades om anekdoter från den tiden, fick vi lära oss lite nytt.
Sakta men säkert rullade bussen in i Växjö, där det blev lite problem att hitta en plats att släppa av oss på. Efter mycket om och men blev vi avsläppta på baksidan och hann med nöd och näppe in till nedsläpp. Och på bortastå fylldes det på med andra supportrar, som antingen kört bil upp eller som bodde i eller i närheten av Växjö. Och ganska snabbt stöttades laget med ramsor.
Nytt mode?
Så kom den snöpliga tidiga periodvilan. Dags då att passa på att gå på toa.
Och gissa vad?
Den nya innegrejen är tydligen att bortapubliken skall ha bajamajor. För precis som i Borås var detta vad vi fick tillgodose oss med. Kanske kan detta vara något för Malmö Arena?
Dock lyckades jag snirkla mig förbi Växjöklacken och hittade till sist en vanlig toa i andra änden. Och där hade hela den periodpausen gått.
Matchen fortsatte och nu börjar frustrationen tillta och så småningom i tredje perioden hade vissa inte nerverna under kontroll. Så vann Växjö på straffar och vi gick med böjda huvuden mot bussen.
Värsta gänget
Om man någonsin kan höra en knappnål falla i en buss, kunde vi garanterat hört det den första biten vi körde efter matchen. Ingen kunde förstå hur vi förlorade och hur kan det vara så svårt att göra mål. För egen del längta jag mest hem.
Men med en resa som Redhawks Support anordnar finns det alltid nåt som piggar upp. Efter vi alla fått mat i magen, satte vi oss i bussen igen. Då dras de fram lite DVD filmer. Och hela vägen hem visas Värsta gänget 2. Och det var en perfekt avslutning på resan. För där på slutet av den filmen, får man se en fantastiskt glädje från supportrar till basebollaget som just vunnit American League och där, just där tänkte jag :
Den glädjen kan vi få uppleva, efter kvalserien och de kan ingen skitmatch i Växjö, en regning oktoberdag, ändra på!
