Vi är inte ens halvvägs in i juni och Peo Larsson har lagt ihop pusslet för säsongstarten. Det känns ovanligt för Malmö brukar alltid värva in det sista.
Hela sommaren brukar vara en värvningskarusell där spelare kommer och går. I år är det andra bullar och på tal om bullar är det inte Percy som är den stora mannen i Malmö längre. Istället är det Håkan Sigvant som äger den största delen av aktierna. Idén som räddade Malmö från konkurrs förra året. En situation som de flesta hade totalt dött av, men vi pratar om Malmö laget som inte är som alla andra. Det var egentligen konceptet ”Babyhawks” som räddade föreningen från att stupa. Spelarna som stanna gjorde de varenda hockeyspelare skulle gjort varenda match, ge 100%. Många trodde det var en fluga men i år fortsätter Malmö på samma vis. Värvningarna visar tydligt att riktlinjen är annorlunda nu för tiden. ”Tiden då vi värvade kompletta lag är över” uttryckte vd Christian Rasmussen. En person jag är väldigt positiv till faktiskt. Uttrycket var dock lite tvivelaktigt när man i samma presskonferens presenterar Staal och Kesä, två utländska spelare som definitivt inte klassas som unga. Senare kom värvningarna som säkert Karlström har ett finger bakom. Jag pratar om Hersley, Weihager, Sandström och Treille. Spelare som är sena 80-talister, unga, hungrig och 2 hemvändare. Klubben försöker hitta tillbaka klubbkänslan som har varit väldigt dålig den senaste tiden.
Truppen vi har idag framför oss är intressant, samtidigt som det är lite bära eller brista. Om spelarna spelar på topp kan det bli en riktigt stor flipp, men samtidigt är det osäkra kort och det kan gå åt pipan också. Optimism och hårt arbete då har Malmö en rolig säsong framför sig. En bra start är ett måste om publikintresset ska fortsätta som det gjorde förra året. Tänk att ett allsvenskt lag hade mer folk än lagen i ett SM-slutspel, det är helt klart galet. Men det var värt varenda krona att kolla på hockey i slutet för det har aldrig varit så roligt. Malmö spelade totalhockey. Det smällde i sargerna, det blev mycket mål, alla kämpa i alla byten och det gav också resultat. Vi såg en MacLean som hade hjärtat i halsen när han bytte varje gång! Den nonchalanta kanadensaren blev den bästa spelaren produktionsmässigt i alla fall. Vi hoppas på en sådan inställning redan i början av säsongen detta år. För visst målsättningarna är låga, men ärlig talat vi vill ju till Elitserien.
Niclas Carlzon2009-06-11 19:00:00
