Krönika: Första dagen i sista månaden av året
Tiden är över då vi köper oss ur kriser. Nu är det dags att spelarna ta ansvar och i alla fall för laget till Kvalserien.
Det är första december 2009. Malmö ligger fortfarande i Allsvenskan och just nu på en fjärde plats. En fjärde plats som betyder att man snubblar på målsnöret till Kvalserien och få kriga vidare i ett tufft playoff. Inget dröm scenario kan man lugnt säga.
Jag är ändå positivt överraskad av Malmös insats hittills och då inkluderar jag den rejäla djupdykningen här på slutet. 1 poäng på 3 matcher varav två mot bottenlag är ju långt ifrån godkänt.
Laget har mycket kvar att ge
Malmö har ändå ett lag som har mycket kvar att ge. Man får hoppas på det i alla fall för Carl Söderberg känner man inte igen längre. Söderberg som varje år lyckas vara dominant, men i år har han ju verkligen tappat och det är bara att tacka Morten Green för att han levererar. Annars hade nog tabelläget varit annorlunda. Green som nog måste ses som det bästa nyförvärvet klubben gjort på mycket länge.
Backarna är lagets stora svaghet
Stora frågetecknet ligger ju på backarna. Det är få backar med lite kompetens. Om man räknar bort Patrik Hersley vill säga som gjort en riktigt strålande säsong hittills och är tillsammans med Daniel Casselståhl i särklass bäst. Teemu Kesä visar mer sitt rätta jag och jag tror nog han gick lite över sitt max i början. Nu är felpassen många och till och med närkamper förloras. En annan besvikelse där bak är Fredrik Eriksson som var riktigt bra förra året men som liksom Kesä slår för många fel pass. Back-sidan är nog även den faktorn som gör att powerplayet går så knackigt som det gör. För det får för långsamt och ideérna verkar väldigt få i spelarnas tänk. Har inte riktigt förstått heller varför Göran Karlström inte sätter in Don MacLean i powerplay. Eller i alla fall gör någonting annorlunda än att bara rulla runt på kedjorna.
De unga imponerar
Positivt är att spelare som Robin Alvarez, Victor Svensson och framförallt Lucas Sandström ser ut att bli bättre och bättre match efter match. Alvarez som var en riktigt gigant i Babyhawks förra året har börjar producera nu på slutet och jag tror att när Marcus Olsson kommer tillbaka blir han nog ännu bättre. Även Sandström har blommat ut rejält nu när han fått chansen med Staal och Green. En spelare i min smak faktiskt, väldigt rivig och intensiv men även kreativ.
Hurme är en belastning
Jani Hurme däremot känns som en tung ryggsäck som Malmö måste bära med sig överallt. Han har läskigt mycket betalt men det är inte det som är hemskt. Det är de att han inte ens kan vinna en match åt laget. Att man säger att det inte är Hurmes mål köper jag inte. Att han släpper in runt 4 mål per match är ingen slump. Man ska inte glömma att man betalar inte 300 000 till en medioker målvakt, för de pengarna ska Hurme vara en vägg. Klubben längtar nog lika mycket som jag att bli av med denna dyra utgift. Bättre att ta hem Alexander Bengtsson som gör en briljant säsong borta i Danmark. Sanningen är ju den att Hurmes lön kunde gått till 3-4 kvalitespelares löner istället.
Tiden är över då vi köper oss ur kriser. Nu är det dags att spelarna ta ansvar och i alla fall för laget till Kvalserien.
