Ernst rapporterar
Årets sista träningsrapport.
Tisdag eftermiddag. 15:e dagen e.TP. Det är ruggigt, rått och blött i december-Malmö. Jag står och hackar tänder vid träningsplan 1 på Stadionområdet i ett väder som inte ens en hund hade gett sig ut i.
Om de tidigare träningarna har varit mer allvarstyngda så råder det nu nästan en uppsluppen stämning. TP avbryter visserligen spelet lite då och då med order och kommentarer som man vant sig vid nu om man följt en del träningar. Typ, "Ser alla bollen nu? Vilka ser inte bollen? Ha alltid bollen i blickfånget!" och "Släpp bollen! Högst två tillslag! Det ska räcka!". Men det känns ändå lite mer hemtrevligt, sådär. Kanske har alla lärt känna varandra. Kanske är alla glada att julen närmar sig och de får vara lediga tills den 7:e januari.
Höjdpunkterna under tvåmålsspelet är i vilket fall... 1) en Elanga-passning till Skoog som knappt ens Michael Laudrup hade kunnat slå under sin finaste Barcelona-tid, 2) TP:s kommentar till en Mete-långpassning som försöker nå Concha men misslyckas, "Ja, den är rolig att slå... men helt meningslös", 3) att flera av spelare börjar växa in i MFF-kostymen, t ex Kjellin (större pondus i brytningarna), Jon (sprudlar av självförtroende) och Mete (fortsätter att imponera), 4) Anfallsspelet. Jo, jag vet att TP kommer att bygga bakifrån och att vi ska skapa ett försvarsspel av hög klass och vara omöjliga att göra mål på... men vi har en djävulskt intressant anfallsbesättning av spelare som skulle sälja sin rara mormor för ett mål och 5) Billy Berntssons backspel.
Att flera av de mer ordinarie spelarna ibland lirar på ovana positioner de här decemberveckorna hänger naturligtvis samman med att de spelare som ligger på gränsen till bortgallring måste få chansen att spela på sina riktiga positioner. Således har man fått se Mattison, JO, Lilienberg, Concha och Ijeh lite varstans på plan, medan Gezim, Mete, Ivan, Kenneth och Winquist alltid finns på korrekta koordinater.
Vad har de här veckorna gett då? Ganska mycket, misstänker jag. TP har nog rätt bra koll på spelarna. Vågar man tippa vilka 21-22 som kommer att bli kvar? Följande 19 ser jag som givna: Baxter, Driss, Daniel, JO, Roth, Concha, Kjellin, Brian Steen, Sörensen, Elanga, Jon, Mattison, Fredrik Andersson, Samba, Skoog, Lilienberg, Ijeh, Yngvesson, Mackan. Sen står striden om de 2-3 sista platserna mellan Mete, Richie, Kenneth och Ivan. Winquist håller inte. Gezim är för tunn. Strandberg gav ju upp självmant. Fredrik Jönsson saknar kontroll över sina ben och armar. Johan Laursen är för simpel i sitt spel. Och Fedel, Olof och Jimmy är ju lost in the blåst.
TP har själv sagt att han ska ha 2 målvakter, 8 backar, 8 mittfältare och 4 forwards. Börjar man räkna så ser man att det fattas 2 backar. Alltså försvinner Kenneth. Bra. Han är i vilket fall som helst för långsam, alldeles för långsam. Det visar sig med all önskvärd tydlighet på träningarna. Av Mete, Ivan och Richie så tycker jag nog att Ivan verkar svagast. Han hänger inte riktigt med. Riktigt jobbigt blev det idag när Mackan körde runt med honom så att den starka skånska senapen låg som fartränder i luften. Mete och Richie, alltså. Men så viskas det bland folk och fä om ett sista nyförvärv, en back, en riktig bomb. Vi får väl se.
Idag fattas det en hop spelare på träningen. Mattison och Samba är borta, JO har en lårkaka. Johan Laursen, Gezim och Fredrik Jönsson verkar bortplockade. Sörensen vilar. Yngvesson spelar bara en halvtimme, sedan tar han sig mot baksidan av låret och linkar ut. Men den halvtimmen han spelar så framgår det med smärtsam tydlighet vad vi saknat i ett par år i MFF: djupledsspel. Han spinger sönder stackars mittbacksparet Daniel och Ivan och det går rysningar av välbehag genom min kropp när jag tänker på vad han kan uträtta i allsvenskan. Ett par gånger vänder vi spelet, släpper bollen till Brian Steen som slår en millimeterprecisionspassning till Yngvesson som utan några större problem är helt ren med målvakten. Det enda som oroar är att han bränner sina chanser mycket omsorgsfullt.
Jonnie Fedel är med, men på grund av spelarbristen så lirar han mittfältare. Det går sådär. Dagen innan så har man kunnat läsa på Kvällspostens löpsedel att han ska ta över Restaurang Hipp. Och jag som alltid har trott att det var Olof som var kung i baren.
Något som känns fantastiskt bra är den nya bron som håller på att byggas mellan ungdomsleden och A-laget. För det första så har HB börjat köpa varenda landslagsmässig 16-19 åring som finns i landet. Jon ifjol. Och hittills i år Freddy Borg från IFK Trelleborg, Fredrik Hansson från Bologna och Alexander Nånting från Sölvesborg eller var det var. Och så vidare ad infinitum. Och för det andra så är det alltså utlovat tre kids på varje A-lagsträning. Och det är inte bara snickesnack. Förra veckan kunde man få se nämnde Freddy och Ylli Shabani. Den här veckan är José Barbir, Patrik Åkesson och Billy Berntsson med. Speciellt Billy imponerar, en spelande ytterback med suveränt tillslag.
Sånt gör naturligtvis att sträckan mellan ungdomsserierna och allsvenskan inte känns så jobbigt lång för äro-, berömmelse- och pengakåta spelare. Det är dessutom något som MFF försakat under lång tid. Hade det här instigerats förra säsongen så hade kanske en sån som Labinot stannat. Med TP vid rodret så kommer det att krylla av egna talanger inom några år. Det är jag säker på. Precis som i fornstora MFF-dar.
För första gången på en TP-träning så görs det massor med mål. Kanske beror det på avsaknaden av tillräckligt dugligt folk, eller så är det julgivmildheten som redan börjat infinna sig, jag vet inte, men TP verkar nöjd ändå. Han tycker att "intensiteten är bra" och att "forwards ser hungriga ut". Mackan gör ett mål där han alltså först förnedrar Ivan, Ijeh sätter ett långskott, Skoog likaså, fast hans är från lite längre avstånd, Barbir sätter ett iskallt i Baxters högra hörn, lågt och hårt, efter utmärkt förarbete av Brian Steen och Concha gör ett på retur efter ett närskott av Mackan där Driss först gjort en sjuk räddning.
När jag inte längre känner mina fötter så beger jag mig hemåt. Det sista jag ser av MFF under 2001 är Peter Ijeh som drar två man och dundrar upp den i nättaket. Det är sånt som man kan gå och tänka på med ett fånigt leende på läpparna mellan rödkålen och risgrynsgröten. Det är sånt som drömmar är gjorda av.