Första kvartalet - Del Två
Nere i La Manga vände det tunga sinne mot en positivare framtidstro. Sakta men säkert kunde tankarna ses i ett ljusare skimmer.
En ny styrelse hade sett dagens ljus och de tog tag i de akuta frågorna direkt. En av de första åtgärderna var att skicka hem Dragan.
Mars
Det här var den månad när det började ljusna i sinnet. Efter de mörkaste månaderna i mitt Hammarby liv kändes det skönt att få ruska av sig kylan, både inombords som utombords. Resan när till La Manga var den bästa uppladdningen som en sargad Hammarbysjäl kunde få.
Att på nära håll få uppleva den positiva stämning som fanns i truppen under den här veckan var nästan för bra för att vara sant. Då insåg jag vilken tillgång Markan skulle bli för Hammarbyoch hur bra samarbetet mellan Herman och Markan skulle bli. Hella var återigen lika bra som när han blev uttagen till landslaget. Peter Holm var redo för det stora genombrottet. Roger Sandberg, Kennedy, Stark, Johan, Lasse Eriksson, Fursth, Jonas Andersson och Micke Andersson.
- Ja, jag kan nämna dom alla. Hela truppen strålade harmoni.
Den enda som såg lite bekymrad ut var Hans Eskilsson. Han hade räknat med att kunna gå på boll, för första gången sedan skadan, under den här veckan. Men benet värkte och han misstänkte en stressfraktur.
Under veckan fick spelarna ledigt en eftermiddag av Sören och Thomas. Då passade vi på att ta bilen in till staden Cartagena. Där upptäckte vi Spaniens största turistattraktion, i alla fall för de Hammarby: are som råkar ha vägarna förbi. Nämligen Bar Kennedy.
Det var en märklig känsla att stå och svepa några pilsner och samtidigt prata med Per i mobilen om allt som utspelade sig i baren. Jag berättade och han skrev. Innan jag avslutat samtalet hade han lagt ut allting på Söderst@dion och nu kunde vem som helst uti stora världen läsa om vad som hände, nästan i samma stund som det hände. Vi tar det igen:
Hammarby har ställt in eftermiddagsträningen. Grabbarna har fått ledigt en stund, det finns ju trots allt annan än fotboll, och kroppen kan behöva lite omväxling.
… då passade LåN, Robban och deras gamla La Manga Bajen-kompisar Janne, Tony och Heikki på att ta bilen in till staden Cartagena. Och på gatan Angel Cruna 32, så hör och häpna, så hittade de ”Bar Kennedy”. En stor grönvit skylt utanför visade vägen. Det är klart att de skulle in, fattas bara annat, de hade ju trots allt fått en hel fotbollsfri eftermiddag. En snabb titt gav vid handen att det serverades cervezas, mackor och kaffe på en yta av ungefär tjugo kvadratmeter. Namnet, menyn och det faktum att stället rymde alla fem gjorde att de tog plats vid bardisken. Ovanför huvudena hängde en stor grönvit klocka med gula inslag som förutom att den visade tiden, tydligt talade om var de var – på ”Bar Kennedy”. Är det någon som skulle ha stannat utanför?
På plats blir Tony i det närmaste omgående överfallen av barägaren som på en blandning av det internationella fotbollsspråket, knackig engelska och sprudlande flytande spanska förklarar att han vill ha Tonys tröja. Tony har nämligen den för dagen synnerligen passande T-shirten där Kennedy lurar upp Djurgårdaren på läktaren på sig. Han har inget val. Tony krängde av sig den svettiga tröjan. Vad skulle han annars ha gjort? I utbyte får han barägarens tillika ganska fuktiga tröja. Den har ett brödmotiv på bröstet. Ett nerköp modell större … Men den får symbolisera att Bajen inte är något ”brögäng”. Tony knyter tröjan runt midjan och nickar ett tack till barägaren. Exalterad över sitt nya plagg delar han frikostigt ut sockerpåsar och ölunderlägg med texten ”Bar Kennedy” på. Fina souvenirer som papporna stolt kan visa upp för barnen när de kommer hem. När jag skriver ner dessa rader i all hast så har inte notan betalats än, kanske blir det någon form av rabatt...
Väl hemkommen med ett mycket mer positiv sinnelag än innan resan ner till La Manga, bestämde vi oss för att starta kampanjen ”Bajens positiva spiral”. Nu skulle alla tappade sugar omvändas och vi skulle försöka fokusera oss på allt som var positivt. Negativt skit fick andra hålla på med. Idén till den första artikeln fick jag gratis ifrån AIK´s månadstidning.
Att sätta krokben för någon som springer kan ju vara riktigt uppfriskande, men det är inte speciellt roligt att rycka ut sladden ur en respirator.”
Dessa filosofiska rader finns att läsa i senaste numret av den utmärkta tidningen ”Smokingliraren”, nr 11. Ett månadsmagasin av och för AIK.
Om nu någon undrar över vilken klubb raderna handlar om, så förstår nog de flesta att det är Hammarby. Klubben som befann sig i skottgluggen under hela silly season. Ett silly season som då fick en helt annan innebörd än den vi var vana med. En innebörd vi gärna kunde ha klarat oss utan.
Ska jag fortsätta citera Hans Bolling, för det är namnet på krönikören, så skriver han också följande om Hammarby.
”Det tycks vara riktigt illa ställt, så illa att inte ens den riktiga skadeglädjen vill infinna sig. Även om jag själv inte på något sätt undervärderar skadeglädjens uppfriskande verkan så har jag svårt att känna någon riktig glädje i Hammarbys nuvarande situation.”
Jag låter detta vara ingången i den här krönikan, som jag hoppas kan hjälpa till att skicka de tunga sinnena hos alla Hammarby supportrar på någon sophög. Visst har det varit en, utan motstycke, kämpig höst och vinter. Under en period vågade man knappt öppna tidningarna på grund av rädslan för vad som skulle kräla fram under nästa sten. Jag behöver inte gå in så detaljerat på hur vi alla Hammarby: are kände oss. Det var säkert helt individuellt från person till person. Men låt mig säga så här, utan att överdriva:
- Inte mådde vi bra!
Nu tror jag dock att i olika skeenden i livet är det viktigt att det inträffar något som skakar om för att det ska kunna ske en utveckling, en förändring, till något bättre. Det kommer säkert visa sig i framtiden.
Det värsta som kunde ha hänt hade varit att det inte hänt någonting. För likgiltighet är den värsta av alla reaktioner. Nu hände det saker och låt oss därför en gång för alla slå fast att Hammarby Fotboll är på väg. Vart vi är på väg står skrivet i stjärnorna. Men förhoppningsvis är vi på väg mot en ny epok, mot en ljusare framtid.
Allting har en märklig förmåga att bli självuppfyllt, nyss var allt nattsvart och var du än vände dig så fanns det någon som gärna strödde lite mer salt i såren. Spiralen snurrade nedåt i en rasande takt. Nu känns det som såren börjar läka, smärtan har försvunnit. En behaglig kittling infinner sig och glädjen över att den allsvenska fotbollspremiären kommer närmare med stormsteg är påtaglig. Nu ser jag fram emot varma sommarkvällar på Söderstadion, inför en förväntansfull publik, med ett par bärs innanför västen.
Vi är bevisligen på väg mot ljusare tider, för nyss var det vårdagjämning och inatt ställde vi om klockorna till sommartid. Låt därför de positiva nyheterna om Hammarby Fotboll komma slag i slag.
Mars månad gick mot sitt slut. En vecka senare skulle allsvenskan börja. Dagen innan släpptes CD´n ”Bajen Forever” (den stakade ut riktningen för alla Bajare). Det är inte försent att köpa denna klassiska CD till någon vän i julklapp.
- Resten är, som man brukar säga, fotbollshistoria.
God Vit Bajen Jul!
