Lagbanner

Riihijärvi avgjorde seriefinalen i sudden death

Det blev till slut Mif som knep segern i Kvalseriens seriefinal. Skellefteå stod upp bra, kombinerade fart med listighet, och var väl värda en poäng.

Mif gjorde en bra inledningsperiod men Skellefteås utmärkte målvakt Sean Gauthier såg till att hemmalaget inte fick någon tidig utdelning. I de två efterföljande perioderna hade Mif sedan väldigt svårt att komma till giftiga avslut och Skellefteå kändes periodvis bättre, även om det egentligen inte krävdes speciellt mycket från de två lagen för att framstå som bra i dagens match.

Att en spelare av Jesper Mattssons kaliber saknades i dagens Mif syntes tydligt. Konstruktiviteten var som bortblåst. Att stå och böka i sarghörnen och att åka runt i cirklar i egen zon var melodin under större delen av matchen. Trots det blev det två välbehövliga poäng och det är väl dem som man får glädja sig åt en kväll som denna.

Nära drömöppning för Mif

Mif såg bestämt ut i inledningen av matchen. Man tog tag i taktpinnen och fick tryck mot Skellefteås mål. Petri Liimatainen träffade stolpen på ett kanonläge. Sedan var det Sean Gauthiers tur att vara räddande ängel; först på David Petraseks styrning, sedan på Kim Staals inbrytning. Utdelningen uteblev alltså och Mif tappade efter några bra minuter i inledningen det mesta av sitt spel. Skellefteå började i takt med det att ta för sig allt mer och fick till några halvchanser under periodens gång.

Hemmalaget borde ha haft ledningen med någon puck efter den första perioden men man saknade helt enkelt det sista lilla i avsluten samtidigt som Sean Gauthier briljerade.
I övrigt noterades att Mikael Wahlberg hånflinade åt linjedomarna i stort sett varje gång han var inne och tekade. Johan Sjödahl och Conny Ekenberg kämpade nämligen febrilt med att få Skellefteåspelarna att stå på millimetern rätt sida om tekningscirkeln. Snacka om onödigt tidsfördriv och att reta upp spelarna i onödan.

Skellefteå kopplade greppet

Magnus Österby, som har haft en väldigt svag debutsäsong i Mif-tröjan, svarade även i dag för en dålig insats. Se bara på situationen då han blev utvisad i den andra perioden. I stället för att åka skridskor tog han tag i sin motståndare och drog på så vis på sig en klar interference-utvisning. Skellefteå fick dock ingen utdelning under denna tvåminutersperiod men endast en sekund efter att han klivit in på isen hittade gästerna rätt för första och enda gången i dag. Tomi Hirvonen hittade med en perfekt pass Pär Mikaelsson, som visade prov på kyla och fintade ner Mif-backen Joakim Lundberg innan han satte pucken i nät bakom Andreas Hadelöv.

Skellefteå var inte långt ifrån ett 2-0-mål lite senare i mittperioden. Johan Ramstedt var fri med Andreas Hadelöv, men denne gjorde en vass räddning med sin klubbhandske.
Hemmalaget svarade för en dålig period men lyckades ändå att kvittera drygt tio minuter efter Skellefteås 1-0-mål. Petri Liimatainen satte in en perfekt tackling i mittzon, Frans Nielsen tog hand om pucken och serverade Kim Staal ett fritt läge. Staal hade även med sig Niklas Sundblad men valde att dra till själv - och 1-1 var ett faktum.

Domarmiss föranledde det avgörande målet

Den tredje perioden blev en lång transportssträcka. Inget av lagen lyckades skapa några större farligheter, man var helt enkelt för rädda för att gå bort sig. Mif fick någorlunda press mot slutet, men bök i sarghörnen á la Janne Hammar gav inget denna gången heller. David Petrasek hade ett hyfsat slagskott med 16 sekunder kvar men det var också allt.

I sudden death var Mif sedan det klart piggaste laget. Juha Riihijärvi blixtrade till i den andra spelminuten och fixade fyra mot tre-spel. Där tog det endast sju sekunder innan Mif kunde avgöra matchen. Mikael Wahlberg vann tekningen genom att sparka pucken till Kim Staal, som sedan lade bak pucken till Riihijärvi som i sin tur hittade rätt med ett slagskott bakom en aning skymd Sean Gauthier. Mif vann tekningen felaktigt, något som alltså typiskt nog avgjorde matchen.

Nilimaas fräckhet

En spelare som fascinerade mig mycket i Skellefteå AIK var Matthias Nilimaa. Den lille forwarden med ett förflutet i bland annat HV71, Linköping och Frölunda var ett ständigt orosmoment för några av de tunga Mif-backarna. Johan Norgren fick känna på Nilimaas fräckhet i slutet av den andra perioden då han blev fullständigt grundlurad. Tidigare i perioden hade Nilimaa också lurat Marcus Magnertoft med en blickfint då denne stod avslappnad med pucken bakom eget mål.

I Mif svarade flera spelare för dåliga insatser. Tänker främst på Magnus Österby, Johan Norgren, Daniel Rydmark och Niklas Sundblad. Det fanns dock även ljusglimtar. Kim Staal var en, Juha Riihijärvi en annan.

Mattias Olsson2004-04-04 19:43:02

Fler artiklar om Malmö

Ingen press på Malmö Redhawks