Krönika: Malmös viktigaste säsong
"Inför årets säsong vill jag alltså att MIF delvis tänker om då det gäller sitt värvande. Frågan man måste ställa sig är givetvis vilka spelartyper laget behöver och agera därefter. Tidigt bör man bestämma hur laget skall spela."
Som inbiten MIF-supporter har jag varit årskortsinnehavare sen 1993 och därmed följt vårt kära Malmös uppgång och fall det senaste decenniet. I takt med att motgångarna ökat så har klubben ständigt förknippats med bråk, skandaler och på senare år, allt svagare resultat. Det låg lite i luften att MIF slutligen skulle hamna utanför landets högsta serie, men inte desto mindre kändes det som ett slag i mellangärdet. McEachern, Somik och Nurminen hade kommit och med spelare som Staal, Mattiasson, Andersson och Nielsen borde väl inte MIF åkt ur? Nej, självklart inte. Laget var för bra för att trilla ut, men kanske var det så att verkligheten till sist hann ifatt MIF. År av misskötsel och konstiga beslut resulterade slutligen i degradering och det är verkligheten man lever i nu. Istället för Färjestad och Frölunda, väntar nu istället lag som Halmstad och Växjö. Är allt bara negativt då? Nej inte alls. Som jag ser det har MIF nu chansen att på nytt väcka liv i den slumrande hockeystaden Malmö. Publiken kommer om laget vinner och visst är det roligare att ligga i toppen med siktet uppåt i seriesystemet, istället för att hanka i botten och känna flåset från allsvenskan i nacken.
Vad bör då MIF göra? Enligt min uppfattning är den största orsaken till lagets förfall inte Percy Nilsson. Inte heller är det bristande juniorsatsningar som orsakat problemen. Min mening är att de misslyckade värvningarna är den stora orsaken. Välkänt är, att duktiga spelare underpresterar så fort de trär på sig MIF-tröjan. Exemplen är många på spelare vars karriärer stannat av helt, då de värvats till MIF. Dessutom verkar det som om värvningarna många gånger gjorts utan tanke på laget. Ta till exempel årets upplaga med Matthiasson, Hannula, Deleurme och Melin som nyförvärv. Fyra spelare som en och en, säkerligen är nyttiga spelare för ett lag, men i behov av en fungerande omgivning, nämligen playmakers. Vilka försvann då ur laget? Jo, Rydmark, Mattsson och Riihijärvi. Tre spelare som kunde göra den där dragningen, eller slå den där passningen som sedan målskyttar och powerforwards likt Melin och Hannula kan utnyttja. I år hade vi således ett lag med allt för många likartade spelare. Tänkta playmakers som Nielsen och Hammarström fick för lite speltid eller räckte helt enkelt inte till.
Inför årets säsong vill jag alltså att MIF delvis tänker om då det gäller sitt värvande. Frågan man måste ställa sig är givetvis vilka spelartyper laget behöver och agera därefter. Tidigt bör man bestämma hur laget skall spela. Jag förordar personligen två offensiva lines och en tredjekedja som kan spela jämt med motståndarnas bästa. Fjärdekedjan bör sedan fyllas med arbetshästar, typ Hammar och Valdix. Sådana som med fart under rören kan gå in och snurra i anfallszon.
Hur ser då laget ut nu? Förutsatt att alla med kontrakt stannar så bör Staal, Wahlberg och Mattiasson enkelt kunna bilda en producerande kedja i allsvenskan. Hammarström, Söderberg och Magnertoft kan förmodligen spela jämt med alla motståndarformationer och därmed bilda tredjeline. Spelare som Hammar, Valdix och Vas gör säkert inte heller bort sig som fjärdeline. Saknas gör därmed tre spelare som kan bilda en poänggörande offensiv kedja. Namn som Riihijärvi, Nyström och eventuellt någon eller några BRA utländska spelare borde vara MIF:s primära mål under "silly season".
Backmässigt duger vi säkerligen i allsvenskan men om föreningen menar allvar med att gå upp igen, bör minst två riktigt bra backar inhandlas. Dessutom måste föreningen tämligen snart göra klarhet i målvaktsfrågan. En bra målvakt är ett tvång om föreningen återigen ska ta plats i hockeyns finrum. Min slutsats av detta resonemang är att MIF:s värvningar under sommaren i mångt och mycket kommer avgöra föreningens framtid. Misslyckade värvningar, eller hemska tanke, inga värvningar, kommer leda till missad elitplats och därmed ett än mer sjunkande hockeyintresse. Däremot tror jag att lyckade värvningar och ett framgångsrikt lag på jakt uppåt kommer sätta fart på hockeykarusellen igen och då kommer säkert gamla isladan att fyllas framåt vårkanten när det nalkas kval.
Avslutningsvis så är jag också av den uppfattningen att MIF varje år bör anordna en så kallad "try out camp". Det vill säga en helg med träning och matcher för speciellt inbjudna spelare. Hockey-Europa vimlar av kontraktslösa spelare. Schweizare, transatlanter, spelare från B-VM och bortglömda namn. Kanske är det så att bland denna massa av anonyma namn, döljer sig en eller annan pärla. Metoden används ofta i Nordamerika och brukar resultera i att någon "upptäcks" och därmed förstärker laget. Vem vet, kanske finns nästa års poängkung på hockeyns bakgård i Frankrike eller Österrike?