LHC fortsatt för bra för Malmö
Säsongens fjärde möte mellan Malmö och Linköping slutade för fjärde gången med LHC-seger. Malmö, som saknade sex ordinarie spelare, var länge nära att skrälla och ta poäng, men orkade till slut inte att hålla emot.
Med knappt tre femmor, där spelare som Martin Lindman, Johan Norgren och Peter Hammarström tog plats i den första, skulle Malmö bara inte klara av att rå på Linköping. Och mycket riktigt var så fallet. Skånelaget, som saknade Miska Kangasniemi, Marcus Paulsson, Mika Hannula, Brett McLean, Mark Mowers och Carl Söderberg, sålde sig dock dyrt och Linköping framstod inte så överlägsna som åtminstone undertecknad hade räknat med på förhand.
Nye Malmötränaren Dan Hobér hade lyckats ruska liv i flertalet spelare, som sett till vad man presterat tidigare under hösten inte håller elitserieklass. Exempelvis gjorde - hör och häpna - Peter Hammarström en bra insats.
Linköping vann matchen på att man helt enkelt hade en klart bredare trupp och en bättre spets. NHL-kedjan med Michael Knuble, Brendan Morrison och Kristian Huselius hade knappast inne sin högsta växel men kändes ändå som den stora skillnaden mellan lagen.
Överraskande bra start
Malmö tog en aning förvånande initiativet och var utan tvekan snäppet bättre än Linköping. Övertaget gav två raka powerplay för hemmalaget, dock utan utdelning. I stället för ett hemmamål blev det gästerna från Östergötland som gjorde matchens första mål, detta genom fjärde kedje-spelaren Johan Lindström som med en hel del flyt fick in pucken bakom Pasi Nurminen. LHC:s 1-0-mål gjorde inte att jumbolaget Malmö började hänga med huvudena, snarare tvärtom. Och kvitteringen kom välförtjänt efter 11.52. Markus Matthiasson tryckte in returen på sitt eget skott efter förarbete av kedjekamraterna Kim Staal och Peter Hammarström. Ett 2-1-mål var någon minut senare inte långt borta då Johan Björk, som alltså åter tog plats i Malmös laguppställning, var nära på att överlista Fredrik Norrena.
1-1 stod sig första ronden ut och även under hela den andra perioden. Mittakten var ganska krampaktig, även om det kändes som att Linköping sakta men säkert tog över allt mer. Man hade exempelvis ett stolpskott i den sextonde minuten efter en jätteblunder från Martin Lindmans sida.
Den tredje perioden gav ett defensivt inriktat Malmö, eller snarare ett hemmalag som inte orkade lyfta upp spelet tillräckligt. Länge lyckades man dock att streta emot men när Linköping fick chansen att spela fem mot tre blev det som väntat ett mål i baken. Mikko Luoma och Mikael Wahlberg ville för mycket och gick bort sig vilket gav Linköping fritt fram mot Peter Andersson och Pasi Nurminen. Duktige backen Magnus Johansson avslutade perfekt och matchen kändes mer eller mindre körd.
Fyra backar fick chansen att forcera
Malmö försökte få till en kvitteringspuck och tog ut Pasi Nurminen. Men det slutade i stället i ytterligare ett Magnus Johansson-mål. Femton sekunder efter 3-1-målet fick dock Malmö till en reducering genom Mikko Luoma, som fick på ett hårt skott från blålinjen. När Redhawks sedan skulle trycka på för ett 3-3-mål valde Dan Hobér att sätta in fyra backar och två forwards. Ett drag som åtminstone undertecknad aldrig sett tidigare, men högst troligen berodde det på att de bästa forwardsspelarna helt enkelt var slutkörda. Ett fjärde Linköpingsmål blev det också genom Brendan Morrison i en på nytt tom Malmöbur.
Sett över hela matchen var det endast Malmös förstakedja med Kim Staal, Peter Hammarström och Markus Matthiasson som kunde etablera ordentligt tryck i Linköpings zon. Andrakedjan, som för övrigt var en tillbakagång till en formation som Per Bäckman och Gunnar Johansson använde sig av, med Jan Hammar, Mikael Wahlberg och Marcus Magnertoft kunde inte helt oväntat bara erbjuda ett sorts spel - sargbök.
