Lagbanner

Krönikan: Många funderingar - trots lågsäsong

Höknästets Mattias Olsson funderar över Malmö FF:s start på allsvenskan, Jesper Mattssons övergång till Färjestad och Mifs agerande rörande värvningar.

Dålig stil

I stort sett hela Malmöregionen tänker bara på en sak just nu vad gäller sport. "Real Malmö" - som kvällstidningarna döpt om laget till - har genomfört sex av tjugosex matcher i årets fotbollsallsvenska. Omgående bör jag erkänna att ett större intresse för Malmö FF finns inte. Har endast sett en match hittills. MFF tog då emot IFK Göteborg på Malmö Stadion och jag blev inte på något sätt imponerad. Stämningen är underbar, egentligen är den för bra sett till vad som presteras på planen. Underhållningsvärdet är nämligen i mina ögon ganska lågt.

Det som dock fick mig att reagera efter Malmös senaste match då man spelade 0-0 mot AIK var att delar av publiken buade ut sitt lag. Förvisso var det inte mycket som stämde för Malmö i denna match, av vad undertecknad har läst och hört, men att bua ut sitt lag i den sjätte omgången efter att ha tagit en poäng är ur min synvinkel väldigt dålig stil. Mif-supportrarna vet nog mer än några andra hur det är att vara besviken i match efter match - i synnerhet efter den gångna säsongen. Men inte buades laget ut för det. "Riktiga supportrar" är enligt mig de som alltid stöttar och står bakom sitt lag. Tror nog att såväl spelare som ledare i MFF var väldigt besvikna och arga efter AIK-matchen, inte blir det då bättre av att ens egen publik buar ut en. De som buade och skrek diverse könsord som mest efter torsdagens match är säkerligen de som också sedan glassar sig i solen som mest när MFF står där som SM-guld-vinnare, och det är så typiskt.

Över till ishockey

Någon fotbollsexpert blir jag aldrig och därför lämnar vi nu det ämnet för att övergå till ishockey. Direkt efter att Elitserieplatsen var säkrad skrev undertecknad en sorts säsongssammanfattning. Dessutom innehållande önskemål rörande vilka spelare som skulle få förnyade kontrakt. Önskemålen föll tyvärr inte in till etthundra procent. Den som toppar listan överlägset över tyngsta förluster inför nästkommande säsong är givetvis Jesper Mattsson. Att behöva se honom i Färjestads dräkt de kommande tre säsongerna ihop med exempelvis Jörgen Jönsson och Pelle Prestberg får en på dåligt humör. Men det klokaste är nog att förtränga det till den gången vi får se honom möta Mif i Malmö Isstadion för första gången. Torsdagen den 28 oktober är det för övrigt.

Det värsta med hela den dagen då det blev känt att Mattsson skrivit på för Färjestad var att den hade börjat så bra med ett starkt nyförvärv i form av Markus Matthiasson. Man var således på strålande humör tills man på kvällen fick veta det man hade haft på känn så länge. Det kom alltså egentligen inte som någon överraskning, även om det på något vis kändes så ändå.
Mattsson är givetvis ingen svikare och efter den gångna säsongens tuffa prövningar, där han ständigt visat prov på vilket Mif-hjärta han har, är han värd att ta denna stora chans till att vinna SM-guld. Det tar emot att säga det, men så ligger det till.
Risken i Färjestad är att han faller in som en i mängden och att han inte alls får ta samma stora mängd av ansvar som han gjort i Mif det senaste året. Under Per Bäckman och Gunnar Johanssons två år i Skåneklubben var Mattsson inte speciellt lyckad och det berodde mycket på att han inte fick särskilt stort förtroende från deras sida. Det ska bli intressant att följa Mattssons utveckling i Färjestad. Mitt tips är att han når en poängsumma runt 30 poäng den kommande säsongen - alltså vad han har gjorde i Mif den gångna säsongen.

Sundhetstecken

Det saknas en hel del spelare fortfarande och framförallt så saknas det en tränare hos Mif. Givetvis finns en oro över hur detta ska sluta, men sett till de spelare som har värvats - Peter Hirsch, Miska Kangasniemi, Markus Matthiasson - och de spelare som är på ingång - Mika Hannula, Björn Melin exempelvis - så verkar Mif-ledningen vara på väg åt rätt håll. Det är ett sundhetstecken att man nu värvar helt nya spelare utifrån och att spelarna inte är över 30. Säga vad ni vill om att åldern inte spelar någon roll, men visst är det mycket roligare att se på ett ishockeylag fyllt med unga, hungriga krigare än ett lag med gamla, sega gubbar även om kanske resultatet skulle visa sig bli detsamma.

När det gäller tränarfrågan så känns det som att det bara finns två krav i dagsläget. Att tränaren verkligen är intresserad av att bygga upp ett starkare Mif-lag på sikt och att tränaren fortsätter satsningen på de egna talangerna, som klubben försökt driva igenom som ett krav de senaste åren på de olika tränarna. I det sistnämnda avseendet känns det som att det är en fördel med en svensk tränare och alltså då i Mifs situation Lars "Osten" Bergström.

***

Olssons plus

1.Niklas Wikegård
Mifs före detta och Djurgårdens nuvarande tränare är glödhet som kommentator. Hur mycket extra rycks man inte med i Sveriges matcher tack vare herr Wikegård? Klockrent att peta Leif Boork till förmån för Wikegård, Viasat.

2.Markus Matthiasson
Det var länge sedan Mif tog en spelare från ett annat Elitserielag, som inte har någon ankytning till klubben sedan tidigare, av Markus Matthiassons kvalitet. Bra jobbat, Patrik Sylvegård!

3.Danska landslaget
Danmark gjorde då inte någon stark VM-turnering utan kändes som en överraskning i negativ bemärkelse i år. En knapp seger över Japan räckte till nytt A-VM-kontrakt. Det som dock är glädjande med det danska landslaget är att vi fick se tre Mif-spelare i aktion - Peter Hirsch, Kim Staal och Frans Nielsen.

Olssons minus

1.Jesper Mattsson i Färjestad
Ytterligare kommentarer om detta känns överflödigt.

Mattias Olsson2004-05-07 23:15:00

Fler artiklar om Malmö

Ingen press på Malmö Redhawks