Knapp Frölundavinst över Mif
Efter två starka vinster över Färjestad respektive Linköping togs Mif ner på jorden i kväll. Dock var det inte alls långt borta att Skånelaget tog en ny imponerande skalp mot Frölunda. Göteborgslagets segersiffror skrevs till 3-2.
Det syntes att det var ett bottenlag som tog sig an ett topplag i Malmö Isstadion denna tisdagsafton. Gästerna Frölunda var nämligen så effektiva som ett topplag måste vara - tre mål på 17 skott. Dessutom slog man till när Mif var som mest sårbara:
-När Tomi Kallio gjorde 2-0, vilket för övrigt var finländarens andra mål för kvällen, hade Mif precis haft en puck dansandes på mållinjen.
-När Niklas Andersson pricksköt 3-2 hade Mif haft en lång sekvens i offensiv zon genom ett kontrollerat powerplay.
Mif visade upp stark lagmoral i den andra perioden då man hämtade upp ett 0-2-underläge, men det kändes faktiskt redan i inledningen av matchen som att det var stolpe ut för hemmalaget. Matchen var jämn - Frölundas effektivitet och inställningen att försöka gå rakt på mål bäddade för segern.
Anderssons show
Att en 38-åring i Peter Andersson kan hålla en så pass hög nivå i match efter match är smått otroligt. Andersson visade återigen hur man tar ansvar på isen och hur en bra back agerar. Förvisso blev det lite väl omständigt ett par gånger i kväll men hans spel överlag höll riktigt hög klass. Bortfintningen av en Frölundaspelare i egen zon i inledningsperioden var inget att leka med. Han har gjort en liknande fint även tidigare denna säsong, men detta var en bortfintning av högsta rang.
Anderssons backpartner Magnus Österby tog för sig betydligt bättre mot Frölunda än vad han har gjort den senaste tiden men ändå känns han som en stor säkerhetsrisk i Mifs backlinje. I nio utav tio fall väljer till exempel Österby att haka eller hålla fast sin motståndare i stället för att göra det ända rätta - att åka skridskor - och på så sätt vara först på pucken. Det är nästan av ett Mif-syndrom, med tanke på att flera spelare agerar så i match efter match. Just i Österbys fall är det dock alltid lika tydligt.
Kallios simpelhet
Tomi Kallio svarade för Frölundas två första mål i matchen. Efter 16.31 i första akten hittade han rätt i spel fyra mot tre. Kallio såg att Mif-försvaret agerade passivt och avancerade därför in i banan och prickade sedan in 1-0 via Andreas Hadelövs ena stolpe. Ett enkelt mål, där finländaren gjorde det enda rätta och gick på avslut själv.
När Kallio satte 2-0-pucken bakom Hadelöv hade han blivit snyggt frispelad av Joel Lundqvist. Kallio visade hur en måltjuv ska agera, efter en snabb och enkel dragning lade han in pucken i mål.
Finländarens spel dominerades av simpelhet. Ändå kändes han dominant och en spelare av Kallios kaliber är precis vad Mif har saknat hela säsongen - en spelare som kan producera när det som bäst behövs.
I Frölunda imponerade även Niklas Andersson och Ronnie Sundin stort. Sundin kändes nästan lika dominant i Frölundas försvarsled som Peter Andersson i Mifs. Överlag såg det stabilt ut för Frölundas del i defensiven, samtliga backar svarade för en klart godkänd insats.
Mif slitna - fysiskt och mentalt
När Frölunda gjorde 3-2 med 10.33 kvar av den tredje perioden kändes det tungt för Mifs del. Det var som att luften gick ur dem en aning. Och det är förståeligt. Man hade kämpat sig tillbaka efter ett 0-2-underläge och var dessutom nära på ett ledningsmål. Frölundas tredje mål blev lite som dödsstöten. Mif-spelarna hade inte tillräckligt med energi för att orka komma ikapp ytterligare en gång, varken fysiskt eller mentalt.
Frölunda bäst i första akten, Mif tog över så sakteliga i andra och i tredje var det jämnt. Det gav en knapp Frölundavinst i kväll.
