Tankar efter storförlusten mot DIF
"Nej, många av MIF:s spelare gör varken skäl för sina löner eller sina supportrar, som färdas igenom stora delar av landet för att följa sitt lag eller sina idoler."
"De rika dom kan" är ett uttryck som har funnits i oändligt många år. Om det stämmer eller ej, det är inte upp till mig att bestämma, men när vi pratar om MIF och alla de ansvariga på isen så stämmer det absolut inte. Vissa må tjäna 150 000 kr i månaden andra 190 000 kr, totalt ointressant enligt mig så länge dessa spelare inte får matchstraff efter halva matchen eller spelar fullständigt oengagerat en match rakt igenom. Nu gör Juha Riihijärvi och Petri Liimatainen just detta. Den förstnämnda glider lugnt omkring på isen hela matchen, den sistnämnda får för sig att slå sig ut ur matchen i andra sidan rinken, långt ifrån spelet. Det är då man börjar undra. Nej, många av MIF:s spelare gör varken skäl för sina löner eller sina supportrar, som färdas igenom stora delar av landet för att följa sitt lag eller sina idoler.
***
Matchen idag är lik alldeles för många andra under den här säsongen. Tidigt underläge på grund av lojt spel av gnälliga och viljelösa MIF-spelare. Första perioden finns det annars inte så mycket att säga om, förutom Frans Nielsens två onödiga och även lite oturliga utvisningar.
***
Den andra perioden börjar bra spelmässigt med mycket kämpa och slit, speciellt från kedjan Nielsen-Staal-Sundblad. Men vad hjälper det 8.59 in i andra perioden när det är tekning i MIF:s zon, Hammar och Valdix är inne första gången i perioden. Stockholmarna vinner tekningen till Christian Eklund, fyra MIF-spelare åker in i tekningscirkeln och lägger sig så gott som i en hög, Eklund tvekar inte, han rundar högen på sargsidan och serverar sedan en helt fri Staffan Kronwall som gör mål. 10.50 av andra perioden har passerat när MIF vänder spelet snabbt, för en gångs skull, och är uppe i anfallszonen då domaren helt plötsligt blåser i pipan. I Malmös zon står Petri Liimatainen och Marcus Kristoffersson utan handskar och hjälmar och svingar hejdlöst. Hej då till båda två.
Period nummer två avslutas med ytterligare ett DIF-mål av Stefan Pettersson, eller rättare sagt Franz Nielsen, som lägger sig ner med klubban vinklad mot målet, Stefan tar gott om tid på sig och vallar in pucken.
***
Efter det tidiga 5-0-målet i tredje är matchen avgjord och sedan spelas den bara av. En intressant händelse i den sista perioden är dock när David Petrasek ramlar ner på isen precis utanför Djurgårdens avbytarbås. Johnny Oduya i hemmalaget ställer sig upp i båset och skriker ner mot Petrasek som efter ett tag blir vansinnig och svingar sin klubba upp mot Oduya, och nuddar lätt vid dennes hjälm. När Petrasek sedan reser sig, svingar Oduya från avbytarbåset och träffar Petraseks hjälm, dock ej hårt. Detta resulterar helt korrekt i matchstraff för Oduya, Petrasek får inget straff alls.
***
Detta för mig helt osökt in på domarna. Dagens domartrio kommer hela vägen från Finland och huvuddomaren heter Timo Favorin. Deras insats i allmänhet får väl godkänt men det där med icing får de nog läsa på lite. I andra och tredje när Malmö spelar bättre än Djurgården långa stunder finns det flera tillfällen då båda lagen slår icingpuckar, speciellt Djurgården. Det är upp emot 15 tillfällen då båda lagens spelare slutar att spela på grund av en förväntad icing. Ena linjedomaren sträcker upp armen, men fem meter före linjen kommer den andra linjedomaren in med "washout" och anledningen blir nästan varje gång "touch". Konstigt när ingen rör den eller är i närheten, vilket resten av publiken håller med om. Hur som helst är detta inte MIF:s största problem just nu, men det är nästan det mest intressanta i denna matchen.
