Gästkrönikan: MIF Redhawks - den sista vintern?
Det har gått en tid sedan undertecknad skrev om MIFs säsongsinledning. Då sammanfattades de dåliga resultaten i tre orsaker; lagets försvagning år efter år, andra lags utveckling och den eviga röran i MIF. Det är med stor sorg man konstaterar att laget fortsätter att bli svagare, andra lag förstärker och att röran fortsätter, - värre än någonsin!
Är det inte märkligt hur lätt det är att göra mål på vårt MIF? Laget bjuder friskt i matchstarterna. Motståndarna ser ut som om de skar med en varm kniv i ett smörpaket. Är det inte markeringsmissar, är det felpassningar som ställer motståndarna fria. För några säsonger sedan satt man och hoppade av ilska över de obefintliga närkamperna framför egen kasse. Nu är man glad om det överhuvudtaget blir långa spelsekvenser innan motståndarna avslutar. Om backarna är så rädda för att förlora att de inte kan spela normal hockey längre borde man väl ta in någon utifrån som kan ta hand om taktpinnen i den egna zonen, eller? Förra året kom Fokin in någon match och påminde oss på läktaren om hur en riktig back spelar hockey. Nu i höst var Lubomir Sekeras ute på spelarmarknaden. Han är precis den typ av spelare MIF skulle behöva för att få in nytt blod i den tama backbesättningen. Nu försvann han till ett annat krislag i Elitserien istället. Smart? Framtiden får utvisa om min värdering av denne veteran håller, det är dock inte med tvekan i sinnet man vågar lova att f.d. Minnesota backen håller högre klass än de flesta MIF spelare i samma position.
Målvaktspelet i vårt MIF är som det är. Hadelöv och Nihlstorp är under stor press och med ett så darrigt försvar som vi har är det underligt att det inte hamnar fler puckar i MIFs kasse än det gör. Målvakterna ska inte ha onödigt, oförtjänt beröm men de försöker alltid göra sitt absolut bästa. När laget är så utspelat i egen zon som man är ibland blir det till slut så att målvakten måste göra vissa oväntade insatser för att ens ha en chans på pucken. Går det bra hyllar vi dem, blir det en miss ser målvakten väldigt dålig ut. Därför är det fel att jämföra Hadelöv med andra målvakter som jobbar under helt andra förutsättningar i andra lag. Samtidigt är det så att om man vill förändra ett lag är ett byte av målvakt det absolut bästa sättet att göra det på. Det finns några stycken NHL målvakter som fått vandra ner i AHL eller är fria för förslag. Varför inte ta hit någon av dem på artistkontrakt över våren? Hadelöv & Co behöver vila från det pressade läget och ännu fler ödesmatcher, först i serien sen kanske i ett kval blir säkert för tufft för våra nuvarande målvakter. MIF skriker efter förändring i spelartruppen, en ny målvakt måste prioriteras högt!
MIF förlorar inte stort i matcherna. Det beror på att motståndarna backar och sänker tempot när de tror att matchen redan är avgjord. Då brukar någon MIF forward, oftast Nielsen, Staal eller Mattsson slå till med något individuellt mästarstycke. MIF får häng och har man lite flyt, som mot MoDo eller Frölunda hemma, kan inte motståndarna hitta sitt spel igen. Fast oftast tar de andra sig de andra samman och vinner matcherna. Här finns nyckeln till MIF chans att vända trenden och ta sig en bit upp i tabellen, tror jag. Ju mer laget blir utmålat som uselt i medier, desto mer underskattning från motståndarna. MIF kan vända matcher under de förutsättningarna. Man har kunskapen och rutinen inom laget. Det gäller bara att man inser att laget är svagt och är ett bottenlag och varje framsteg är ett steg närmare ett lugnt liv ovanför strecket. Snacket om att man är SM guld kandidater som helt plötslig är nere i fel ända av tabellen är självbedrägeri. Vårt MIF har haft en nedåtgående trend länge, länge.
Ett annat problem är att de andra lagen börjar göra dramatiska värvningar och satsningar. Södertälje ska ha en eloge för att de försöker göra något åt sin dåliga start på säsongen. Nu är det sagt att så ska det inte bli i vår klubb. Därmed är vi inne i den eviga aldrig avstannade avdelningen "röran i MIF". Det finns inte några pengar kvar, inte till löner eller nyförvärv. Allt som finns är en samling figurer som inte vill ha skulden för att det har gått som det gått. Spelarna vill inte ha kritik av fansen. Fansen vill inte dra jämt med varandra. Styrelsen skyller den dåliga ekonomin på stadens näringsliv. En samling människor som borde jobba med varandra inte mot varandra pekar finger åt olika håll. Blir något bättre av denna jakt på syndabockar? Finns det ingen stolthet kvar?
Det är inte så svårt att se att väldigt många har gjort stora misstag. Styrelsen har gång på gång överskattat spelarnas kvalité. Det verkar som många spelare har tagit sig till klubben för pengarna, inget annat. Fansen är delade i något som liknar ett tragiskt inbördeskrig där de unga vill ha en sorts supporterkultur, de äldre en helt annan. När det gäller denna sista tråkiga utveckling är det konstigt att inte klubben inser att de unga supportrarna är en stor tillgång för klubben. De är faktisk några av de få respekterade MIF profilerna i hockey-Sverige nuförtiden. Därför är det intressant att spelarna är så känsliga när det gäller kritik från fansen. Lägg märke till att de fans som yttrat sig kritiskt i medier är de få som sett alla MIFs matcher. TV sänder ju extremt få av MIFs matcher ens som pay per view. De flesta MIF fans svävar därför i okunskap om hur lagets form är match efter match. Vi kan bara se ett fragment av hela verksamheten vid hemma matcherna på nedslitna Isstadion. Den besvärande frågan blir därför; vill inte spelarna ha insyn i hur de sköter sina jobb? De verkar absolut inte vilja ha en alternativ bild av lagets prestationer utöver den som tränare Lundh presenterar för medier efter matcherna. Hur skulle dessa spelare klara av ett liv i NHL där TV sänder alla matcher och har nyhetsbevakning likt "Percys Pågar" i lokal TVn varje kväll? Svaret är att vi har en handfull spelare i truppen som haft väldigt korta NHL karriärer innan de hittade till lugna gatan i Malmö. En bild av spelare som inte vill ha kritik, inte vill sänka sin lön och inte verkar speciellt besvärade över det faktum att Malmö snart kan vara utraderat från kartan över hockey-Sverige tonar fram ur de dunkla skuggorna i gångarna på Isstadion.
» Fortsättningen
