Gästkrönikan: MIF Redhawks första 9 matcher
Snart är den första rundan spelad i årets elitserie, MIF Redhawks är enligt tabellen ett stabilt bottenlag. Ska vi MIF-fans vara förvånade? Knappast! Det var länge sedan vårt lag var i toppen av tabellen eller riktigt farliga i ett slutspel. Tyvärr, det är den nakna sanningen. Varför ser det ut som det gör framför våra ledsna ögon?
Låt oss ta tre faktorer; den första är att laget år efter år har försvagats. Stora egna spelare som Kim Johnsson, Andreas Lilja och nu senast, Mika Hannula har inte gått att ersätta. De som skulle fylla deras frånvaro är hemvändare från tyska eller någon alpliga. De har redan spelat i MIF, när de var på väg upp i karriären. Nu kommer de hem och saknar tempo eller motivation, ibland båda sakerna. MIFs guldålder byggde på att få rätt spelare, i rätt ålder som vill vinna något stort. Hatet från övriga hockeySverige svetsade dem samman och stordåd utfördes. Nu finns inget hat längre, snarare ett hånflin och lagets åldersprofil är helt fel. När Färjestad värvar från alpländerna är det storstjärnor med sin bästa tid framför sig, hungriga på ära och berömmelse i elitserien. Våra värvningar kommer för att bevaka pensionen. En annan försvagning av truppen är målvaktsposten. Från Pekka och Nordström till nuvarande målvaktsduo är det en lång väg. Hadelöv startade sin MIF karriär lysande, ett tag var han landets bäste målvakt. Det var länge sedan. Varför har man inte satsat på en stark utmanare till honom? Varför har man inte matchat backupmålvakterna mer under säsongerna? I år har man börjat bra med att aktivera Nihlstorp, hoppas man fortsätter med detta!
En annan faktor är att andra lag har sprungit ifatt och förbi MIF Redhawks. HockeySverige ser idag mycket annorlunda ut än det gjorde när MIF gjorde entré i eliten. De ledande giganterna FBK och Frölunda har trupper som påminner väldigt mycket om hur MIFs guldbyggen var uppbyggda. Främlingslegioner med storstjärnor, alla klubbar är idag värvarklubbar. Vi bör heller inte blunda inför det faktum att när vår ordförande sitter och planerar en arena någon gång i framtiden så har andra lag redan spelat första säsongerna i sina härliga byggen. Ekonomiskt är det självklart en fördel att kunna erbjuda sin publik fler platser och större komfort. Vår klubb har blivit dåligt behandlade av kommunen, tyvärr. När det gäller spelartrupperna har tidigare nämnts att andra lag har byggt vidare framåt och MIF snarare bygger bakåt. MIF har idag en spelartrupp som är för bra för allsvenskan men för dålig för elitserien. Alla som tror att MIF är en sovande jätte lurar sig själva eller så är de blinda för sanningen. De som vill klubben väl bör snarast erkänna att andra lag i serien behöver inte jobba lika hårt som våra pågar för att göra mål. De andra lagen är jämnare och spelarna är rörligare, snabbare och tekniskt överlägsna MIFs medelspelare. MIF Redhawks har enastående individuella toppar i truppen men när de plockas ur matcherna av motståndare eller domare är laget ett lätt byte. Komplement spelarna är inte tillräckligt bra, där ligger MIFs svaghet år 2003/4.
En tredje och sista faktor är den eviga röran runt MIF. Hur många spelare är idag ens intresserade av att komma till vår klubb? För 10 år sedan stod de på kö, nu är det andra tider. Snabba tränarbyten, offentliga utspel mot enskilda spelare och minst sagt darrig ekonomi är inte något som är positivt för klubben. Showen Percy Nilsson är härlig att skåda men resultaten av handlingarna får med tidens gång inte alltid de önskade effekterna. Lite mindre stora ord och lite mer snyggt handlande i kulisserna hade varit något att önska från en stor ledare som Percy Nilsson. Klubben har också tagit till det ovanliga medlet att filma vedermödorna man har i vardagen. Den lokala historien borde satt stopp för detta projekt. Någon som minns hur Malmö FF dokumenterade sin nedflyttning till superettan i filmen "Blådårar"?
MFFs väg tillbaka gick via Zlatan. Han räddade klubben sportsligt och ekonomiskt. Kan MIF hitta en Zlatan i den skånska myllan som kan rädda dem? I så fall vill han ens spela för klubben? Idag är frågan berättigad liksom frågan om klubbens elitseriestatus. Det är med sorg i hjärtan man bevittnar spelarnas, ofta, hopplösa kamp mot bättre motstånd. Några gånger vinner David mot Goliat, som mot Frölunda, men då har man tagit ut sig så rejält i kampen mot jätten att man inte orkar komma igen och vinna mot på papper likvärdigt motstånd. MIF kan bara hoppas på att man liksom förra året kommer i ett stim med en kedja som gör att laget tar så mycket poäng att man hamnar på säker mark från kvalspöket. Då räddade Rydmark laget från skammen att spela kvalhockey. Nu ska han göras till syndabock för lagets problem. Sådant är ovärdigt och direkt okunnigt. Tittar man på förra årets möten i första rundan ser man helt klart att MIF är minst ett mål sämre per match. Det kan vara en spelares fel i en match men inte i ett tiotal. Laget är sämre, motståndarna har sett om sina hus och förbättrat sig. Om tåget har gått för vår härliga klubb är förhoppningsvis för tidigt att säga med säkerhet men för första gången är undertecknad riktigt, riktigt orolig.
