Lite tankar innan säsongstart...
Det där med att vara en supporter, för vissa är det en hobby, för andra ett jobb och för en skara är det ett rent självplågeri. Lag som ständigt underpresterar och förföljs av otur. Hoppas det vänder detta året...
Att vara Malmösupporter idag är ett självplågeri som nästan är i nivå med att hålla på Hammarby. Laget har så mycket potential som väldigt sällan kommer fram och att tro att det ska hålla hela säsongen är nästan bara en sån där naiv närmast löjlig tanke. Malmö har gått ifrån att vara ett stabilt elitserielag till att nu vara ett lag som tippas komma på 5:e plats i Hockeyallsvenskan som bäst. Jag började min bana som Malmösupporter när farsan som inbiten Frölundait tog med mig till slitna Malmö Isstadion och vi satte oss alltid på J-sektionen som var närmast bortafansens sektion. Frölundas taktfasta fans med trumma och höga sång överröstade nästan alltid Malmöklacken, spelet på isen speglade i princip alltid detta också. Det blev nästan alltid förlust. En gång höll Malmö på att vinna men då fick man bryta matchen för att det blåste så mycket att taket gungade. Detta är i princip ointressant information för de flesta men jag tycker det speglar så mycket Malmö Redhawks för mig. Det ser många gånger bra ut i början men sen börjar det blåsa och gunga för att sedan utrymma.
Jag tror att rannsakningen som Malmösupportrar gått igenom under en lång tid äntligen har nått föreningen. Varje år så har man haft målet att nu ska vi upp till Elitserien och man har verkligen trott på det. Nyförvärven har många gånger kommit från bra säsonger i bra lag men de har förtvivlat svårt att prestera på sitt max i Malmö Redhawks. Det finns en inpräntad loserkultur i laget är min slutsats. För efter misslyckat återtåg #456 så har man nu äntligen insett att man siktar för högt. Det är ju supportrar som ska ha det problemet, en supporter har alltid en dröm att ens egna lag ska gå hela vägen. Ledningen måste inse vad man har och sätta en målsättning som är rimlig annars blir kraven för höga och spelarna kan inte vara nöjda när man hela tiden hamnar under målsättningen. Malmö har en otroligt stor potential med både intresse och en lukrativ region gällande sponsorer.
Babyhawkseran visade vilket hysteriskt intresse som kan uppstå om man kan skapa en positiv kultur kring laget. Alla älskar en outsider som ingen räknar med men som växer till något bra. När Redhawks blev Babyhawks så tippades Malmö att rasa ihop, att inte hålla alls. Det blev precis tvärtom! Spelarna spelade med en energi och man firade varje vinst som det var en VM-final. Jag såg matchen mot Troja och jag minns vilken kokande gryta det var, alla var delaktiga. Då var det till slut oturen som höll Malmö borta från kvalserien. I år har man en målsättning som är rimlig, man räknar inte med att hamna bland de tre första utan siktar in sig på plats 4-7 och väl där så kan vad som helst hända. Man har byggt laget på ett helt annat sätt än innan där man tar större vikt på hjärta och krigarinstinkten. En rimligare målsättning som jag tror är helt möjlig! Men som sann supporter så hoppas jag givetvis på Elitserien som alla andra supportrar till alla andra lag i Hockeyallsvenskan.
/Jakob
