Är det här redan över, Malmö?
Malmö har förlorat igen, på det mest smärtsamma sättet som finns och vi vet inte längre säkert om det här kommer att ordna sig. Uppehållet kommer lägligt, men det hjälper inte om det inte händer något radikalt med lagbygget, som krisar hårt just nu.
Förlust igen, på precis samma hjärtskärande sätt som matchen innan och istället för att breda ut sig över hur och varför det hände, räcker det att konstatera följande:
Vi står inför ett väldigt avgörande vägval nu.
Ena valet handlar om att vi fortsätter med precis samma spelartrupp, samma tränare och samma upplägg och hoppas att allt ska vända med tiden, av sig själv.
Andra alternativet handlar om att man inser vilka vi är, vad vi behöver och agerar kraftfullt, med nödvändiga åtgärder, för att rädda det som räddas kan, innan det är för sent.
Det här är ett vägval som känns igen ifrån förra säsongen, då vi upplevde ett identiskt scenario. Då valde man att inte göra någonting, förutom då att först förlänga med Fagervall och sen sent omsider sparka samma person. Det höll på att kosta SHL-platsen.
Frågan är vad Björn Liljander tänker just nu.
Hans lagbygge, som han visserligen haft väldigt liten del i att bygga, är sammanfattningsvis inte i nuläget hållbart, över tid. Uppenbarligen kan vi inte ta poäng hemma på grund av någon form av voodoo eller mental blockering och vem vet hur länge bortaspelet håller i sig? Förr eller senare kommer Rögle och Oskarshamn att börja klättra och det behöver inte dröja många omgångar innan vi är fast förankrade i botten tillsammans med HV71 och kvalet är ett faktum, både matematiskt och känslomässigt och alla matcher är träningsmatcher inför helveteskvalserieskiten.
Om vår sportchef i detta vägval väljer att ligga lågt och därmed att signalera att de första 16 matchernas utfall är acceptabelt, då kan vi börja rusta för HockeyAllsvenskan redan nu. Då är det här redan över.
Om samma ständigt icke producerande forwards fortsätter få speltid runt 20-23 minuter varje match, trots alla sina brister i spelet och trots total avsaknad av offensiv kvalitet, då signalerar vi att det är acceptabelt. Då är det här över redan nu.
Om ingen någonsin bänkas, som inte heter Vesalainen, om ingen får lämna laget och om ingen ny spelare tas in och ingen får hållas ansvarig och inget görs för att tydligt markera att kravbilden är högre än såhär, då är det här faktiskt redan över.
Om det godtas att bara fortsätta prata strunt i intervjuer, säga rena dumheter och plattityder som inte betyder någonting och gömma sig bakom tomma floskler, då kommer det att fortsätta, match ut och match in. Och då är det här över.
Kanske lurar man sig själv när man spekulerar om något kommer göras. Såhär var det ju hela förra säsongen och ingen gjorde något då. Kanske har ingen tänkt att göra något i form av kraftfulla åtgärder och kanske hyser man hoppet till faktumet att man ju löste det förra gången. Tänker man så, så är det kört för oss.
Borde man förvänta sig någon slags panikåtgärd? Supportrar och sponsorer, journalister, bloggare och allehanda intressenter kanske helt enkelt inte borde göra sig något besvär med att föra oväsen på sociala medier och i spaltmeter efter spaltmeter lägga ut texten omkring allt man vill ska förändras med laget. I så fall av en enda enkel och otäckt krypande anledning, som riskerar stå klar för oss i en snar framtid, när vi inser att ingen kommer att rädda oss ifrån oss själva.
Kanske är det så, att det här är redan över.
