Inför LHC-MIF: Mystiken tätnar
Det är svårt att förstå årets säsong, om man är MIF-supporter. Ibland känns det som om att man ser samma match om och om igen. Vad är det som pågår, egentligen? Ser vi och de som bestämmer olika matcher? Hur kan vi tillåta att allt bara upprepas och fortsätter? Varför tror man att något ska förändras, när ingen förändring görs?
Nej, det blev ingen säsong-comeback för Redhawks emot Oskarshamn, snarare var det samma gamla vanliga visa ytterligare en gång. Stort spelövertag, mängder av superlägen som inte förvaltas, onödig utvisning i ledning och tidigt mål i periodens början. Den som sysslar med live-betting borde kunna göra sig en rejäl hacka på Malmö Redhawks, då varenda match ser ut på ungefär samma sätt.
Snacket efteråt är också detsamma. Coach Kollar, som av att allt att döma har gett upp att ens försöka analysera läget, svarar knappt längre på frågorna utan rabblar troget sin snart meme-mässiga "prata, träna, fortsätta"-ramsa i all oändlighet. I fortättningen kan han säga "PTF" istället, när han intervjuas, för att spara lite tid. Eller hålla upp en lapp, kanske. Morsekod?
Samtidigt, vad ska karln säga, då? Laget spelar bra men kan inte göra mål, hur ska han ändra på det? Det antyddes lite mellan raderna efter förlusten i tisdags, att Kollar är frustrerad över spelarnas oförmåga att sätt dit den, då han höll fram att spelsystemet och utförandet inte är problemet. Han får ju inte själv hoppa ut på isen och slita klubban ur Carl Perssons iskalla händer och göra mål.
Det är med andra ord inte Kollars, Tjärnqvists och Liimatainens fel att det t.ex bara är Carl-Johan Lerby, av alla människor som lyckades sätta dit den, som enda målskytt i tisdags, första målet för säsongen, 30 matcher in. Det ska sägas, att CJ själv inte är nöjd med den produktionen, vilket han gjorde tydligt i intervjun efteråt. Det vore klädsamt om fler spelare vore lika ärliga och självkritiska, kan tyckas. Inte för att det hjälper, men det känns bra att se att man förstår situationen, ändå.
Enda vägen fram nu är förändring och hur fel, orättvist och ologiskt det än är, så ligger den förändringen på coachsidan som enklaste och snabbaste åtgärden. Vi kan inte byta ut hela laget, hur gärna vi än önskar. Det kommer att ske när säsongen är över, oavsett vad som händer, dels pga utgående kontrakt och dels pga byte av liga, i värsta fall.
Lausanne sladdar näst sist i Schweiziska ligan och kanske resonerar man på liknande sätt där. Assisterande coachen kanske hänger löst. Kanske Richard Grönborg söker nytt jobb efter at Bern skickat honom, kanske rentav med parhästen Peter Popovic? Vad gör Joakim Pennerborn nuförtiden? Kandidater finns. Vad som saknas är handlingskraft ifrån beslutsfattare. För alla lidande fans fortsätter Det Stora Mysteriet med varför ingen gör något. Det har pågått i ett par säsonger nu.
För den som verkligen gillar att frossa i just mysterier, här kommer några till:
If it is broken, dont fix it:
Kedjorna är ett annat rejält mysterium. För fjärde matchen i rad kommer vi ställa upp med misslyckade experiment som 18-63-51 och iskalla formationer som 95-34-90, för att inte tala om totalt tandlösa 9-17-27.
Ingen av dessa formationer gör någonting i offensivt hänseende. Ändå får de fortsätta. Det går inte att förklara eller förstå.
96 problems:
Lucas Wernblom är less på att ständigt vara bänkad och längtar härifrån. Vi kan alla se det på hans allmänna kroppspråk, i intervjuer och på hans spel, när han får spela, det vill säga. Vad är egentligen problemet här? Har han hamnat i konflikt med coacherna? Varför anses Lance Bouma, Barnekow eller Carl Persson vara en mer offensiv kraft? Varför får inte Lucas spela, på regelbunden basis? Ingen vet och ingen vill förklara.
Twin Towers Down:
Fredrik Händemark och Carl Söderberg är respekterade namn i hockeysverige, har rutin i överflöd och kompetensen finns, så varför spelar ingen av dessa giganter enligt förväntan?
Carl är en säkerhetsrisk defensivt (-16) och verkar tänka hockey på ett annat sätt än sin omgivning, stundtals. Fredrik är inte längre pålitlig i avgörande tekningssituationer och går inte in i sitt "beast mode" längre, som han brukade göra, då han med ren urkraft bara trycker sig förbi försvarare och forcerar in puckarna. Vad står på?
Mystiskt så det förslår. Frustrationen växer för varje fråga som lämnas obesvarad eller ens hanterad. Det är inte direkt transparens och dialog som gäller mellan supportrar och klubben, även det, i sig, är lite av ett svårbegripligt fenomen. Varför är det så stängt?
----
Just ja, det är visst match emot LHC idag, också.
Om någon nu bryr sig om det.
