Mamö Redhawks Season Preview 23/24
Nytt lag och nya förutsättningar, det förflutna är förbi och nu stundar nya tider, med nya spelare och nya förhoppningar. Allt utom sist och sämst är egentligen att betrakta som succé den här säsongen och med den vissheten tar vi oss redan nu an den annalkande SHL-säsongen, med orubbligt tillförsikt och outtömligt hopp i våra arma, plågade rödhökshjärtan.
Inför SHL-Säsongen 23/24
Med mindre än två månader kvar till SHL-premiären den 14:e september och med hösten redan här, av vädret att döma, så känns det som om att det är läge för en liten genomgång av Malmö Redhawks trupp och vad som har hänt med den sedan senast.
Vi har fått ta avsked av brödraparen Sylvegård och Westerholm. Vi har vinkat adjö till Oliver Lauridsen, Carl Söderberg, Lance Bouma och Thomas Schemitsch. Vi har fått in åtta nya, andra spelare, varav de flesta är oskrivna kort för oss, vilket föranleder en viss osäkerhet i utgångstipset.
Malmö Redhawks trupp för säsongen 23/24 är faktiskt både föryngrad och tillspetsad, åtminstone på papperet. Vi har dock varit med om meriterade värvningar som inte fungerar förr, så vi får avvakta omdömet en bit in i säsongen. Risken finns att det rätt fort börjar pratas om ”processen” och ”spela ihop sig” om det börjar illa, men vi bränner den bron när vi kommer dit.
Det pratas en del om att ”laghjärtat” fattas i år, men vi vet ni vad? Även om detta mytologiska fenomen skulle kunna hävdas var en av orsakerna till att vi inte åkte ur SHL, så var det ändå med ”laghjärtat” som vi hamnade sist och var sämst förra säsongen. Det kan omöjligtvis gå sämre, med eller utan ”laghjärta”.
Vi har dessutom gott om spelare kvar som har enorma hjärtan för sitt Malmö Redhawks, så vi behöver inte oroa oss för något där. Det är mer effektsökeri att påstå något annat.
Många frågor finns dock runt årets upplaga av laget, förutom merparten av nyförvärven och vad de kan tänkas generera.
Kan Fredrik Händemark, nu ensam tupp i hönsgården om uttrycket tillåts, hitta tillbaka till den spelare han bevisligen är, men inte har varit på ett par säsonger?
Kan Lucas Wernblom bli den etablerade och stabila SHL-spelare som snart bara Björn Liljander fortfarande tror han har kapacitet att bli? Avslutade starkt i kvalserien, kan han inleda lika starkt? Är det slut med alla ”går-det-så-går-det”-finter och dags att underkasta sig ett system och bli en pålitlig rollspelare?
Kan Carl Persson bli en avslutare och börja göra mål på 50% av sina lägen? I så fall vinner han skytteligan överlägset.
Kan Daniel Marmenlind och Adam Werner bli pålitliga sista utposter, som håller under en hel säsong? Kan den förstnämnda undvika långtidsskador och kan den sistnämnda börja rädda låga skott på klubbhandsidan med fri sikt?
Kan the real Joakim Ryan please stand up denna säsong? Han som svarade för 31p (9+22) under sin första säsong och var fenomenal i PP? Den Ryan?
Kan vi denna säsong få se den variant av den gåtfulle Kim Rosdahl som fanns under tiden i IK Oskarshamn och som har dolts väl, ända sedan dess?
Vi vet svaren om några månader och fram till dess är det texter som dessa som är till för att gissa, spekulera och försöka spå i spåkulan om varthän detta tar vägen. För ingen vet ju faktiskt än.
Allt annat är sist och sämst är ju bevisligen framsteg, så det får väl vara utgångsläget för en målsättning, även om coach Kollar med sin halvpragmatiska förmåga inte skulle uttrycka det så.
Här kommer en lite snabbt ihoprafsad överblick av nyförvärven, från en strävsam men blygsam supporters perspektiv:
Jakub Galvas, 24 år (CZE)
Back av det mindre slaget (181 cm) som verkar ha klarat sig riktigt bra i AHL och Rockford Ice Hogs, men säsongerna med Jokerit 2020 och 2021 ger fansen en smula skrämslehicka (-17 och -19 ). Ingen spelare som har gjort något direkt avtryck i Chicago Blackhawks organisation och inte undra på det, med blott 6 matcher på sitt NHL-CV.
Albert Sjöberg , 20 år (SWE)
Rätt okänd person ifrån Täby/Södertäljeleden. Får väl anses som en reservdelsbit, som kan hoppa in om Von Barnekow är sjuk eller skadad. Rätt blygsamma resultat hittills i karriären, men pojken är ju ung och har eventuellt framtiden för sig. Kan Albert överraska?
Janne Kuokkanen, 25 år (FIN)
Gjorde sina bästa säsonger i AHL med Charlotte Checkers och fick spela några matcher för NJ Devils, med rätt OK produktion. Trots det blev han utköpt ifrån Devils, där han inte riktigt fick fäste under sina år. Kommer ifrån ett år i Schweiz med 10+21 på 42 matcher. Beskrivs av Devils fans som en smart och passningssäker spelare, men inte superspeedig.
Lauri Pajuniemi, 23 år (FIN)
Kommer ifrån tre raka riktigt fina säsonger, poängmässigt, i TPS Åbo och i Hartford Wolf Pack. Spelat träningsmatcher för NY Rangers och varit nära att bli uppkallad, men aldrig fått chansen i grundseriematchspel. Omtyckt och uppskattad av AHL-lagets supportrar. Sägs ha ett ruggigt skott och inte direkt vara en playmaker utan en avslutare.
Thomas Berg-Paulsen, 23 år (NOR)
Någon form av norrman som varit framgångsrik under lång tid med sin enda klubb i Karriären Stavanger Oilers. Blev mästare med dessa oljepojkar förra säsongen och verkar ha producerat på en OK nivå över tid där, frågan är vad det är värt i SHL. Och frågan är om han får speltid, center som han är.
Johan Ivarsson, 28 år (SWE)
Ni känner honom väl, den egna produkten som spelat så länge i Malmös organisationer, inklusive Pantern, med utflykter till TPS Åbo och självaste Färjestad på meritlistan. Lägg därtill den gångna sejouren i SSK (av alla ställen) så framstår 28-åringen som en veteranback, i det närmaste. Kan bli otroligt värdefull för oss och känns som ett tryggt och säkert kort att vila i, när backparen ska formeras.
Teemu Kivihalme, 28 år (FIN)
Finländare som är född i USA. Hämtad ifrån TPS Åbo, där han med sina 5+15 på 58 matcher faktiskt blev hela lagets 6:e bästa poängmakare (!) och därmed måste kunna anses ha offensiva kvalitéer att lägga till hans defensiva förmåga. Innan dess en säsong i Kärpät och tre i AHL med Toronto Marlies, med godkända resultat.
Alan Quine, 30 år (CAN)
Omtalad i NY Islanderskretsar som minnesvärd ”double overtime hero” i ett slutspel 2016. Alan gjorde sin bästa säsong i Stockton Heat i AHL 2018-2019, samtidigt som en viss Adam Ollas Mattsson spelade där. Inte mycket att yvas över sedan dess, dock. Återkommande beskrivning är ”smart” och ”spelskicklig”, men också ”depth guy” och ”pass first player”.
Sammantaget en lista med lovande innehåll, men samtliga, utom Ivarsson, är oprövade på SHL-nivå och det kan väl i sig vara ett litet orosmoment. Å andra sidan har vi inte lyckats vidare väl med beprövade SHL-nyförvärv heller, historiskt sett (Bouma, Descheneau, m.fl) så spela kvitta, egentligen.
Som frågorna innan visade, är mycket i år ett enda stort frågetecken. Det kan bli succé, om flertalet av de nya och några av de gamla hittar magin och får den röda höken att lyfta. Detta är Björn Liljanders första egna riktiga lagbygge och det finns skäl att känna viss tillförsikt, just av detta skäl.
Denna säsong går vi inte in med någon förutbestämt mentalitet, till skillnad ifrån förra, då mycket handlade om tro, hopp och Carl Söderberg. Denna säsong handlar om Nya Redhawks med en ny identitet och en ny framtid, med det gamla bakom oss och gamla synder förpassade till det förgångna.
Tänker vi så i supporterleden, har vi kommit en bit på vägen. Vi behöver bli fler och bli mer enade bakom laget vi lever för under så många månader, varje år. Optimism och tillförsikt är skönare känslor att bära omkring på än frustration och irritation, även om de är svårare att bibehålla över tid, om resultaten och prestationen uteblir, det medges.
Vi är redo för ny säsong, oavsett. Vi tar ett djupt andetag, tänker positivt och litar på att det här ska gå vägen.
Hoppas alla i Malmö Redhawks tänker likadant.
