Raka spåret ut ur SHL
Vi förlorar och för vilken gång i ordningen, hemma eller borta, är inte längre intressant, för de flesta har tappat räkningen. Vi kommer även fortsätta förlora om ingen gör något och ingen gör något, så vi lär inte vinna fler matcher nu. Mysteriet om varför ingen vill göra något för att rädda Redhawks kvarstår, fördjupas och förvärras, för varje förlust.
Nej, minsann.
Det verkar inte som om att styrelsen / ledningen ännu känner att det är läge för några värvningar, av skäl som hålls oerhört hemliga och därmed svårbegripliga för alla utanför dessa sfärer. Att det finns spelare, råder det ingen tvekan om, ty övriga bottenlag har värvat friskt under hela hösten. Så säg inte att marknaden är tunn något mer, är ni snälla. Den är kanske tunn för oss, snarare, men det är ju även det ren spekulation.
What we see is what we get när det gäller årets upplaga av Redhawks. Med 27 omgångar nu avklarade och med lika många poäng inspelade, hopplöst cementerad i botten sedan länge, så är det väl lika bra att konstatera det som de flesta nu inser:
Vi är inte bättre än såhär.
Därmed är ju också all eventuell spänning över beträffande huruvida Redhawks ska behålla SHL-kontraktet eller inte, för det kommer de ju inte att göra, eftersom alla andra lag är bättre, som det ser ut just nu.
Snabbspola i teorin fram till i mars månad och kvalseriens slut och där står vi, omskakade och utslagna. Coach Kollar har i vanlig ordning inte mycket att säga, förutom att laget har kämpat och verkligen försökt. Hans svar låter frånvarande, blicken är frånvänd och varje journalists fråga besvaras kortare än någonsin, till och med kortare än efter förlusten mot Frölunda på Annandagen. Kapten Händemark är lika stark, modig, rakryggad och tålmodig som vanligt, men kan efter ett par frågor inte dölja sin besvikelse och sin frustration i intervjun och svordomarna börjar okaraktäristiskt hagla, samtidigt som Björbo-sonen får kämpa med ilsketårarna. Ingen spelare vill prata om deras framtid, men alla förstår att ingen kommer att stanna, inte när man ska spela i gärdssgårdserien nästa år. Det finns bättre pengar att tjäna på andra håll och karriären måste prioriteras.
Journalisterna enträgna frågor upprepas om varför i hela friden man inte agerade under juluppehållet och varför man aldrig tog in någon ny spelare/ledare eller på annat sätt gjorde något för att förändra. Svaren fortsätter att vara undvikande och handlar om att man har trott på laget och att det med facit i hand är lätt att vara efterklok och att det är små marginaler. Ute i TV-sofforna gnisslar fansen tänder och många är ledsna, men är inte direkt upprivna eller bedrövade, eftersom man har förstått att det var här vi skulle hamna, i ett tidigt skede av säsongen. Kanske redan i en tidig omgång, någon gång i november, efter första uppehållet, när vi efter fick pisk mot Brynäs borta med 4-0, rentav.
Det finns i nuläget absolut överhuvudtaget ingenting annat scenario än det här att emotse, så länge man väljer att vara passiv och obeslutsam inför förändringar i truppen eller på ledarsidan. Rent matematiskt är det inte kört än, särskilt inte om vi slår HV71 på onsdag. Då lever hoppet på riktigt. Varför vi skulle göra det, när vi inte har gjort det på två försök hittills och när vi fortsätter att vara experter på att hitta olika sätt att förlora, det vet jag inte, men vi talar ju som sagt i tänkbara i scenarion här.
Hoppas att alla inblandade är OK med den ovan beskrivna situationen är ett faktum om några månader och att man redan nu har planerat på olika sätt inför det.
Vi är många ute i stugorna som i alla fall har gjort det.
