The Adam Werner Show
Med en målvakt i toppform kan vi fortsätta drömma om ett liv efter även denna säsong.
Det ska sägas, att när man tänker tillbaka, så har det har verkligen inte varit Adam Werners säsong, denna säsongen.
Bänkad i långa och rätt svårförståeliga perioder på rätt oklara grunder. Det är fortfarande lite av en gåta. Man inledde faktiskt säsongen med Adam och Marmenlind som 1a och 1b, för att raskt inrätta den senare som startande målvakt, i varenda match, vecka ut och vecka in.
När mariestadssonen väl fick spela, svajade det betänkligt, av förklarliga skäl. Prova själv sitt i en frysbox i en månad och försök spela på toppnivå när du så ges chansen. Lite riggat på förhand, kan tyckas. Orsak oklar. Marmenlind var inte strålande bra i varje insats och man kunde gott spelat Werner betydligt oftare, om inte annat för att hålla honom igång.
När så det hampade sig så olyckligt med Daniels skada, så föll det sig naturligt att Adam fick axla manteln, som kanske Daniel aldrig borde haft. Med Brandon Maxwell tillfälligtvis lurande i kulisserna och under stundom satt som startande målis, även med Adam disponibel, fanns en risk för dåligt självförtroende och än mer bristande formkurva som följd.
Fram till för ett par veckor sedan.
Adam Werner har spelat så bra de senaste matcherna, så det är svårt att inte gräma sig över den snedfördelsde speltiden under första halvan av säsongen och undra hur vi hade legat till om båda målisar matchats jämnt istället. Alla dessa uddamålsförluster hade kunnat göra skillnaden i slutändan, om vi hamnar på plats 12, 13 eller 14.
Det gör lite ont att tänka på.
Så istället fokuserar vi på de återstående 12 poängen, varav vilka vi behöver ta de flesta, samtidigt som Brynäs/HV71 inte får ta typ några. Det är en utopi att tro det ska gå, men blir det kval så blir det åtminstone med en målvakt som verkar hittat formen, precis i rättan tid.
Showen mot IKO gav 3 poäng och Malmö vinner två i rad, vilket är rätt sällsynt denna gudsförgätna säsong och det är inte kört än, the fat lady has not sung yet och tåget har inte fått och sitt ner i båten och allt sådant där som man säger när man anar hopp och när man anar livstecken ifrån patienten på operationsbordet.
Det ska sägas, att när man tänker på det, så finns chansen kvar, även om den är liten.
Den tanken tänker vi, så länge det går.
