Malmö - Rögle4 - 3
Tryck, Mål och Segervrål - Malmö bäst i Skåne igen
Det bjöds på tifo, slutsåld Malmö Arena och straffdramatik denna mörka novemberhelg. MIF bryter mardrömstrenden, men vad var det egentligen som hände?
Percys stora bygge var, likt förra året, slutsålt inför det heta Skånederbyt. Frågan är, fanns det inte en speciell stämning i Sveriges tredje största stad inför matchen? Någon typ av hopp, tro eller möjligtvis bara önsketänkande att vi för en gångs skull, skulle få se våra rödhökar skicka hem bandyklubben till Ängelholm med noll poäng med sig. Som tur är för oss, fick vi det som vi så länge har önskat:
Seger.
Innan pucksläpp
Våra fina engagerade supportrar fixade tillsammans ihop ett vackert tifo inför den heta matchen. En målning av den stora staden som man befinner sig i när man åker och kollar på Redhawks i “himmaborgen”, Malmö stad. Dessutom en fin referens till hymnen, med texten “Våra Hjärtans Stad”. Som man även refererade till i premiärmatchen mot regerande mästarna Skellefteå. Där man istället hade en banderoll där texten lydde: “Med skölden stolt på era bröst”. Nog om premiären, nu snackar vi om det nya, det fräscha, den underbara derbysegern.
Matchen
Det går fort i hockey! Vi hinner knappt sjunga första ramsan i 2 minuter innan Rögle BK får jubla först av alla när Ängelholmarna, genom Albin Sundsvik, gör viktiga 1-0. Men mannen med en ny stor titel, Johan Olofsson, gör mål endast 46 sekunder senare. Faktumet är nämligen att det är den rödhöken som gjort allra flest mål mot våra rivaler Rögle. Imponerande!
Låt oss även nämna Carl Persson, den mest oförutsägbara mannen i truppen. Efter att ha gjort mål i premiären, sedan haft 15 (!) poänglösa omgångar så har han nu hittat formen igen och producerat två matcher i följd. Nu får vi verkligen hoppas att det vänder för honom och de resterande spelare som haft problem med att producera poäng.
Glädjen över kvitteringsmålet varade tyvärr inte för alltid… då bandyklubben återtar sin ledning när målvakten Langhamer blir skymd av egen spelare. Rögles målskytt är en kändis som vi alla hört på radion någon gång, Justin Bie… eller nej vänta. Gregor Biber!
Skämt åsido, det är ett mål som vi inte borde ha släppt in, särskilt inte när Malmö kontrollerar matchen. Om man kan sammanfatta första perioden med två ord skulle det i så fall vara:
Defensivt slarv.
Andra perioden är precis som flera andra matcher denna säsongen, våra bästa minuter i matchen. Det finns inte så mycket att säga mer än att Malmöiterna får Ängelholmarna att jaga puck majoriteten av tiden. Däremot får vi inte glömma att prata om matchens, utan tvekan, snyggaste mål.
Nikola Pasic skickade upp Ekeståhl-Jonsson till arenans övre etage med en iskall dragning, frågan är om Rögle-backen inte tog några korvar också, för jösses vad han blev bortfintad. Målvakten Holm hade inte mycket att säga till om heller, ett stenhårt skott från Pasic, som fick taket att lyfta i Malmö Arena.
Men trots kvittering och ny energi både på isen och läktaren, gör ändå RBK mål cirka 1 minut in i tredje perioden. Den gjorde ont, väldigt ont. Dock så har vi några svart-röda pågar nere på isen som aldrig ger sig! Carl Persson nätar för andra matchen i följd och vi har 3-3. Kan vi vända efter att ha kvitterat totalt tre gånger? Svar: Ja.
Däremot inte under ordinarie tid, även om vi får flera trippel-A chanser i slutet av perioden så är det inte tillräckligt. Ännu en gång denna säsong går vi till övertid. Med powerplay på vår sida de första två minuterna av spännande sudden-death, borde vi teoretiskt sett klara det.
Och titta! Det blir mål! Vi vinner!
Trodde nog de flesta rödhökar i arenan. Men männen med svart-vit randiga tröjor gjorde telefon-tecknet för att signalera: Videobedömning. Där var det klart och tydligt att det inte var ett godkänt mål. Vi går mot den fruktade straffläggningen istället, vi har gjort det förr, vi kan göra det igen.
Och gissa vem som gjorde det enda målet?
Carl Persson
Han är tillbaka, det är bara att njuta. Samtidigt som lång-hammaren i Malmö-målet var helt tät (med viss hjälp av målramen). Malmö Redhawks vinner, klacken hoppar, supportrar sjunger, spelare firar.
Våra kära pågar har nu grejat tre raka segrar, låt oss fortsätta på det spåret, och göra november, som vanligtvis är en mörk månad för oss, till en ljus och hoppfull sådan. Oavsett vad kan vi i alla fall konstatera att:
Malmö är bäst i Skåne, ännu en gång.
