Nu går tåget... klarar VIK Hockey att prestera över tid, för att undvika en oviss kvalserie framåt våren?
Det är fortsatt en prövningens tid för alla VIK-supportrar. Efter att mer än halva den Allsvenska säsongen är spelad, ligger man under kvalseriestrecket till division 1. Tåget går nu, och vill man att det ska stanna på säker mark gäller det att ge allt nu. Att ge allt och att tro på sig själva... Det borde finnas både revanschlusta för de som varit med sedan tidigare och chansen att se möjligheter för de yngre spelarna som fått chansen denna säsong, så det räcker och blir över...
"Det är den 4:e mars 2015.
Ingenting annat än att vinna tre av de närmaste fem matcherna spelar just nu någon roll.
De tidigare misslyckade kvalen betyder inget, om det går vägen denna gång. Det är nu det ska ske. Det är nu det måste ske.
Västerås mot Karlskrona. Hockeyallsvensk final.
Vinnaren tar allt. Förloraren får visserligen ytterligare en chans, men det är här och nu det gäller. Inget annat.
Man kan "ta" på spänningen i ABB Arena Nord. Stämningen i arenan är en märklig blandning av förväntan och nervositet.
Matchen är målmässigt jämn ända till slutet. Karlskrona hade tagit ledningen direkt i matchinledningen, men VIK hade kvitterat drygt halvvägs in i den andra perioden.
Med mindre än tre minuter kvar av matchen dyker chansen upp.
Dustin Johner trycker från nära håll in pucken bakom Karlskronas lysande målvakt Patrick Galbraith och ABB Arena fullkomligt exploderar. Hallen kokar.
Man håller undan och vinner den så oerhört viktiga första matchen.
När jag kommer ut på parkeringen efter matchen "plingar" det friskt i mobiltelefonen. Sms med gratulationer. Alla som känner mig vet hur mycket detta betyder. Något av meddelandena är av typen "grattis till SHL-platsen".
Men jag vet bättre. Har varit med "för länge" för att ta ut någonting i förskott.
Dagen efter matchen pryds löpsedlarna på både Aftonbladet och Expressen av bilder på jublande VIK-spelare när vi är till City Gross på Erikslund och handlar.
Det snackas hockey överallt.
Två dagar senare är det ny match, nu i Karlskrona.
VIKs Oscar Steen tar en helt onödig utvisning i inledningen av matchen och KHK tar ledningen.
Man vinner till slut med 3-1 och kvitterar matchserien.
Ytterligare två dagar senare är det återigen dags för match mellan lagen i Västerås.
Det vi får bevittna denna kväll skulle kunna beskrivas som starten på en enormt lång "baksmälla" för VIK Hockey som man fortfarande, knappt två år senare, inte tagit sig ur.
Västerås dominerar matchen fullständigt. Faktum är att man är överlägsna spelmässigt.
Det som räddar Karlskrona denna kväll är en storspelande dansk målvakt som gör sina livs matcher under detta kval.
I den 5:e perioden händer det som inte får hända. Domaren hittar en tveksam utvisning på en VIK-spelare, och under det följande Powerplayspelet för Karlskrona lyckas en KHK-spelare skjuta pucken på en VIK-back så den studsar på den andra backen och in i mål.
Ridå. Game over.
Karlskrona vinner sedan på hemmaplan i matchen efter och går upp i SHL.
VIK förlorar senare även matchserien mot Rögle och lyckas därmed bränna två SHL-kval på bara några veckors tid. Kvalförbannelsen hade slagit till ännu en gång".
Säsongen efter i Hockeyallsvenskan börjar bra, man leder en bit in i serien ligan med 7-8 poäng. Men plötsligt börjar man förlora och konstant underprestera i flera månaders tid.
Innan säsongen är över har man närapå blivit indraget i bottenstriden, men hamnar till slut i "ingenmansland" i tabellen.
Veckan efter säsongen är slut kommer plötsligt chockbeskedet att VIK Hockey är i ekonomisk kris. Igen. Situationen man lovat att aldrig hamna i igen hade "plötsligt" uppstått. Som man kört med nästan som ett mantra i alla år efter konkursen. "Men vi har i alla fall ekonomin under kontroll".
Man kallar till en presskonferans och meddelar att man måste få in mellan 4-5 miljoner kronor för att överleva.
En siffra som senare visar sig vara ännu större. Någonstans mellan 1-1,5 miljoner kronor måste in på en veckas tid.
Supportrarna och sponsorerna gör en helt fantastisk insats med att få ihop pengar, så att elitlicensen kan räddas i sista stund.
VIK Hockey överlever och vi kan se fram emot ännu en säsong i Hockeyallsvenskan.
De ekonomiska problemen har givetvis tagit hårt på föreningen. Men de har, tillsammans med de sportsliga motgångarna i avgörande lägen, även tagit hårt på supportrarna.
VIK Hockey nådde säsongen 2007-2008 för första gången kvalserien till Elitserien, som SHL hette då, sedan man degraderades från Sveriges högstaliga och sedan gick i konkurs år 2000.
Totalt räknat, om man räknar kvalen under säsongernas säsong 14-15 som 2 kval, har man misslyckats med att gå upp i Elitserien/SHL på 6 kvalförsök från och med 2008.
Lägg därtill att man missade uppflyttning till Allsvenskan i den helt avgörande matchen mot Nybro 2002, men senare under våren fick platsen på grund av att Tingsryd fick problem med ekonomin.
Säsongen 2006-07 åkte man ut i playoff 1 mot Nyköping i 2 raka matcher, trots att man hade tagit trettiotalet mer poäng i grundserien.
Kvalspel och viktiga matcher har inte på länge varit VIK Hockeys grej. Ännu mera därför är det oerhört viktigt att man inte hamnar i ett ovisst kval mot hungriga division 1 lag framåt våren.
För det är annorlunda denna gång.
Vägrar egentligen ens tänka den tanken, men OM VIK Hockey skulle åka ur framåt våren och hamna utanför "elithockeySverige" skulle det vara en katastrof för klubben.
Efter konkursen startade klubben en spännande resa uppåt igen, och intresset var från början stort. Det var en annorlunda grej att efter många år i högstaligan spela derbyn mot mindre klubbar i Västmanland som Fagersta och Köping, och senare i Division 1 mot Surahammar och Västerås HC.
Det finns inget glamouröst med att göra en liknande resa igen. Behövs inte nämnas mer om den saken. Intresset skulle definitivt inte ligga på samma nivå igen heller.
Om man, när man läser detta tolkar detta som att det är läge att "vika ned sig", är det totalt motsatsen man ska göra.
Jag önskar att hela klubben kunde lyckas med att "knyta näven" och visa alla supportrar, fans och supportrar. Alla som följer klubben, men även hela hockeysverige att "nu jävlar vänder vi på detta"
Man får göra hur man vill, men det måste fram en vinnarkultur i klubben. Inte bara nu, utan såklart även framöver, oavsett hur denna säsong slutar.
Det är givetvis inte bara att plocka fram en vinnarkultur. Det måste ske inifrån klubben.
När jag gick på mina första matcher hade VIK spelare som Göran "Flygis Sjöberg.
Flygis var inte snabbast. Inte skickligast eller sköt hårdast osv. Men han kämpade. Han kämpade tills han inte orkade något mer, och när han inte orkade något mer, då kämpade han ännu hårdare...
Det var härligt att se intervjun med Stefan Gråhns efter senaste hemmamatchen mot MoDo. För övrigt en mycket bra insats av hela laget VIK.
Stefan Gråhns sa "Spela för VIK eller dra".
Andemeningen med det uttalandet är givetvis inte att man inte får vara rädd för att passa fel eller liknande. Gråhns menar att när det behövs täckas skott då täcker man skott. När man ska åka och byta glider man inte till båset. Det gäller hela tiden att skicka rätt signaler till sina medspelare.
Det gäller att det kommer inifrån gruppen där också.
VIK Hockey har de senaste säsongerna tappat trotjänare som Andreas Lindh, Marcus Söderkvist och Per Helmersson.
Trotjänare, eller kulturbärare om man så vill, ska aldrig underskattas. En kulturbärare är inget man blir på en säsong, men alla måste börja nånstans.
Att potentialen finns i detta lag har vi fått se då och då denna säsong.
Men nu gäller det att vara "där" i match efter match resten av denna säsong. Hitta glöden och hålla den levande. Då fixar vi detta tillsammans!
Det måste få kosta lite blod svett och tårar. Precis som de senaste säsongerna har fått kosta vissa av oss supportrar några nya gråa hårstrån...
Hur ska man gå tillväga för att bli och vara bäst när det gäller? Både på kort och lång sikt?
Hur får man fram en "vinnarkultur" där man inte bara nöjer sig med att komma till ett kval?
Vad säger ni VIKare? Diskutera gärna i tråden och eller på twitter!
