LuleåBloggen: Nyckelseger
Luleå kunde, efter säsongens troligen hafsigaste och slarvigaste match, bärga denna otroligt viktiga seger i sudden. Matchhjältar är Anders Nilsson, Sebastian Enterfeldt och det fina försvarsspelet under andra halvan av matchen.
Jag ska direkt nämna att den här matchen inte kommer gå till historien.
Totalt sett var spelkvaliten bland botten fem av de matcher jag sett i COOP Arena i vinter.
Luleå satte nog inte mer är 10% av passen från egen zon upp i mittzon till rätt adress, och puckuslingen verkade tidvis vara omöjlig att rensa ut ur egen zon, trots gott om tid...
Det var stressat, nervöst, övertänt, hafsigt, slarvigt, och ingen direkt hockeyunderhållning.
Trots ett tidigt ledningsmål, så verkar Luleåspelarna sakna någon form av grundtrygghet. Kanske är förlåtligt iofs, jag har inte orkat räkna, men vi har en hel del spelare som gör sin första slutspelsmatch.
Ska tilläggas att Djurgårdens spel också bar kraftiga inslag av ovan nämnda ingridienser, trots den beryktade slutspelsrutin som tippas ta dem till semifinal.
Matchens klart lysande stjärnor under de första 58 minuterna var de båda målvakterna, Owuya och Nilsson.
Med extra plus för Nilsson, Djurgården hade ett antal riktigt heta chanser, framförallt under första halvan av matchen, men Nilsson agerade vägg, och spelade precis på den nivå man vill att en målvakt ska spela i en tät kvartsfinal.
Efter halva matchen tog helt plötsligt Luleå kontroll över händelserna i egen zon, och under de första 18 minuterna i tredje perioden kändes 1-0 segern "kassaskåpssäker". Och just förmågan att kontrollera händelserna, egentligen handlar det ju om mittzon och egen zon, är nyckelfaktorn som kan ta Luleå till semifinal. Kuggar försvarsspelet ihop med Anders Nilsson som det gjorde från mitten på andra perioden, ja, precis som jag skrev inför denna match, då är vi svårslagna.
Tyvärr tappar Luleå helt obefogat ledningen med mindre än två minuter kvar. Efter att Cam och Vihko agerat på ett sedvanligt maner för den här matchen, dvs efter vunnen tekning kolliderar de helt omotiverat med varandra i offensiv tekningscirkel och tappar pucken, Djurgårdens Mika Hannula driver upp pucken över röda linjen, dumpar mot mål och ska åka och byta, och Anders Nilsson gör en av de största målvaktstavlor jag någonsin sett.
Pucken skulle gått utanför Nilssons högra stolpe, men han gör en udda manöver och styr in höstlövet mellan sina egna ben...
Och mina negativa tankar la sordin på stämningen.
En förlust efter den missen av Nilsson, och prognosen för resten av kvartsfinalserien hade sett mörk ut.
Men där klev Sebastian Enterfeldt in i handlingen på allvar, och körde ett stenhårt sista byte, provocerade Djurgårdsbackar, och Boummedienne gick med på noterna och åkte på en sådär halvklar utvisning med 30 sekunder kvar.
Och sen, 22 sekunder in i sudden avgör Enterfeldt i sitt egenhändigt skapade PP.
I sin första slutspelsmatch i Elitserien.
Monumentalt viktig seger för Luleå Hockey, det känns som att detta var en nyckelmatch för vårt relativt sett orutinerade lag.
Tror det blev ännu bättre av att man lyckades krångla sig ur en oväntad och rätt så prekär situation.
Jag tror inte heller vi kan tänka oss in i hur viktigt detta var för Anders Nilsson. En förlust efter den där fadäsen, och det hade kunnat börja spöka i huvudet även på det bäste...
Och för resten av laget inklusive Enterfeldt, så måste ju tankarna börja kugga rätt, när man uppenbarligen kan slå DIF utan att prestera någonting som ens är i närheten av sin bästa hockey.
Känner att det kommer bli ganska annorlunda bullar på torsdag. Frågan är bara vem som kommer baka bäst?
FORZA LULEÅ !!!
