Redaktionen coachar: Alexander Frejd
Precis som föregående år kommer vi köra en artikel i veckan den varje skribent från sidan ger sin syn på årets lag. Det blir laguppställning, BP och PP samt årets skyttekung och genombrott. Ge oss gärna din åsikt hur laget borde se ut i kommentarsfältet, trevlig läsning önskar vi på redaktionen!
Laguppställning:
Forwards:
1:a Little-Persson-Bergfors
2:a Lilja-Roe-Gordon
3:e K.A Olimb-M.Olimb-Törnqvist
4:e Karlsson-Fogström-Sylvegård
Kommentar: Jag delar den grundtanke som Dan Tangnes och hans tränarkollegor verkar ha kring tre riktigt kvalificerade offensiva kedjor. Med den på pappret bästa forwardsuppsättningen laget förfogat över på många år, kanske någonsin, har man råd att sprida ut stjärnorna för att bli mer oförutsägbara, utan att den totala klassen på varje kedja försvagas för mycket. I den första formationen balanserar rutinerade Niklas Persson en kreativ kedja med de offensiva spetsarna Little och Bergfors. Den nordamerikanska duon Gordon och Roe gjorde succé tillsammans ifjol och jag vill inte sära på dem för allt i världen. Tillsammans bildar de en utsökt miljö för kvicke Jakob Lilja att ta sin poängproduktion till nya höjder och resulterar i en kedja som har alla möjligheter att ta SHL med storm. Unge Henrik Törnqvist har gjort sig förtjänt av en plats högre upp i kedjehierarkin och kan med sin arbetsmoral och något underskattade tekniska kvalitet bli ett perfekt komplement till bröderna Olimb i en tredjeformation som ska matchas minst lika hårt som de två tidigare. Även kommande säsong kommer LHC dessutom kunna kasta in en destruktiv fjärdekedja av rang när defensivspecialisterna Karlsson och Fogström får sällskap av den storväxte Emil Sylvegård. Lägg till en hungrig Vilmos Galló som trettondeforward och resultatet blir en forwardstrupp av yppersta SHL-klass.
Backar:
1:a Näkyvä-Lundgren
2:a Forsling-Karlsson
3:e Larsson-Carlsson
4:e Kristensen
Kommentar: En i stora drag väldigt ung backsida där en kille som Gustav Forsling får ta ett större ansvar än ifjol, förutsatt att han blir kvar. Finländske Kristian Näkyvä blir lagets ledande back och kommer att få logga många minuter. Vid sin sida får han den defensive kuggen Niclas Lundgren, vilket borde ge Näkyvä ökade möjligheter att utmana offensivt och få ut maximalt av sina spetsegenskaper. I det andra backparet får Forsling kampera med den i mina ögon något underskattade Anton Karlsson som oftare borde kunna komplettera sin solida defensiv med den offensiva kompetens som han stundtals hintat om att han trots allt besitter. Gabriel Carlsson är en stor talang som säkert kommer att ta flera kliv i sin utveckling kommande säsong och han kan mycket väl visa sig vara värd en plats i andraformationen. Jag tycker dock att man ska beakta hans unga ålder och det faktum att han faktiskt inte hade någon stor roll i fjolårets trupp, därför får han inleda i ett defensivt inriktat tredjebackpar med Eddie Larsson. Kampen om sjundebacksplatsen står mellan Emil Kristensen och Petter Hansson och där faller mitt val på dansken på grund av en vassare försäsong och den offensiva spetskvalitet han kan bidra med.
Målvakt:
1:a Jacob Johansson
2:a Marcus Högberg
Kommentar: Öppet är minst sagt ledordet på målvaktspositionen och de båda burväktarna lär få dela broderligt på matcherna i grundserien. Det enda som skiljer de båda åt inför säsongen är väl egentligen Högbergs SHL-rutin, men mitt val faller ändå på Jacob Johansson som sett lugn och stabil ut på försäsongen. Johansson verkar redo för nästa steg i karriären och kan mycket väl komma att bli säsongens stora positiva överraskning i SAAB Arena.
Powerplay:
1:a M.Olimb-K.A Olimb-Bergfors-Persson-Näkyvä
2:a Roe-Gordon-Little-Forsling-Kristensen
Kommentar: Det stora dilemmat var huruvida formationerna skulle bestå av en eller två backar var. Resultatet blev en av varje, vilket kan vara fördelaktigt sett till variation och valmöjlighet. Annars finns det ju sannerligen en uppsjö av offensiv kvalitet att frossa i när det kommer till numerärt överläge och lagets motståndare lär vilja akta sig noga för att inte hamna i utvisningsbåset. Näkyväs backplats i den första formationen är gjuten och i övrigt ska speluppläggarna Niklas Persson och Mathis Olimb stå för framspelningarna till målfarliga duon Bergfors och Ken Andre Olimb. Formation två frontas av en rivig nordamerikansk trio och stöttas av Forslings välriktade skott från backplats. Offensive och högerskjutande Emil Kristensen blir jokern i sammanhanget från sin roll som sjundeback. Här lär det gå undan!
Boxplay:
1:a Fogström-S.Karlsson-A.Karlsson-Lundgren
2:a Persson-Sylvegård-Larsson-Carlsson
Kommentar: Även här finns det flera pjäser med spetskvaliteter för den aktuella spelformen och vad gäller Persson, Fogström och Sebbe Karlsson behövs knappast någon närmare motivering för uttagningen. Sylvegård kommer att ha en checkingroll i fjärdekedjan och med den styrka han besitter känns det naturligt att låta honom försöka jaga motståndarna till leda i defensiv zon. Utöver detta matchas fyra backar med den primära styrkan i just egen zon och som vet hur man spelar enkelt. Spelet i boxplay har varit en styrka hos laget de senaste säsongerna och spelarmaterialet tyder inte på att det ska behöva bli annorlunda nu.
Årets skyttekung: Broc Little
Kommentar: Broc Littles målnäsa behöver väl ingen närmare presentation och har man tillhört toppen av målligan i två raka säsonger får man räkna med att ses som en av favoriterna även fortsättningsvis. Dessutom har amerikanen varit glödhet på försäsongen och det skulle sannerligen inte vara någon skräll om det blev målkalas för Little även denna gång. Bubblare: K.A Olimb.
Årets genombrott: Jacob Johansson
Kommentar: Som jag nämnt tidigare tror jag att Jacob Johansson känner sig redo för att kliva in på SHL-is och det har sett bra ut för Johansson på försäsongen. Som SHL-debutant kan han dessutom slippa undan en del av den prestationspress som kan komma att riktas mot den något mer erfarne Högberg. Bubblare: Henrik Törnqvist.
LHC spelar ett högt spel inför säsongen när man kanske mer än någonsin prioriterar offensiv spets framför defensiv trygghet. På något sätt kan jag dock inte låta bli att känna en stor optimism inför satsningen. Man måste ju trots allt våga för att vinna och det finns gott om utvecklingspotential på såväl back-som målvaktspositionen som om den förverkligas kan komma att visa sig vara ett genidrag för Cluben i kampen om guldet. Laget ska och kommer med största säkerhet att tillhöra toppskiktet av tabellen även i år. Efter det handlar det om vem som får ut mest av sitt lag och där vill jag ge en eloge till Clubens förmåga att spika truppen tidigt, vilket borde ha gett ytterligare möjligheter att få alla spelare att dra åt samma håll när det gäller som mest. Om en vecka får vi en första glimt av hur det kommer att se ut.
Nu kör vi!
