Ren och skär idioti
Förnedring. Tennissiffror. Och två minuter kvar. Det var inte mycket som stämde för Linköping när man gästade Kinnarps Arena på onsdagskvällen. Det första mötet i den stekheta kvartsfinalserien mot rivalen från Jönköping, blev allt annat än en lyckad historia för Roger Melin och hans mannar. Som grädde på moset, med två minuter kvar, kliver en viss skyttekung och bjuder på omgångens hjärnsläpp. En crosschecking i ansiktet på en av Elitseriens mindre omtyckte lirare - Per Ledin.
Stämningen i arenan är på topp när de bägge lagen entrar isen. Klackarnas sång ekar mellan väggarna och förväntningarna är kolossala hos de bägge supportergrupperna. Det är slutspel. Det är nu det gäller. Det är nu det verkligen skall avgöras.
Redan från första nedsläpp märker man dock att det är någonting som inte riktigt stämmer hos de vitklädda gästerna. Vad som försigår är svårt att sätta ord på. Hemmapublikens blåfärgade hjältar tar fart och vinner varenda närkampsmoment. Gång på gång. Linköping verkar vara i något sorts försäsongsläge där man precis entrat isen för första gången efter sommaren. Vad är det som pågår?
Efter bara två minuter ringer det bakom Christian Engstrand. Mats Trygg prickar in 1-0 och sätter sitt HV i förarsätet. Ett välförtjänt mål efter en viss HV-press som bara skulle eskalera ju längre klockan tickade. Kvarten in i första kommer mål nummer två och tidigt i den andra hänger också matchens tredje mål i LHC-kassen. Det börjar sakta spåra.
Inget stämmer för Linköping i detta skede. Man lyckas inte med någonting. Man skapar inget. Man hotar inte framåt. Man får knappt något skott på mål. Hemmalaget gör en solid insats i att stoppa den omtalade förstakedjan som kan ha blivit en av de osynligare i Linköping på onsdagskvällen. Klockan tickar på och HV:s tunga press bara växer. Det hinner bli både fyra-, fem- och slutligen sex-noll innan förnedringen avtar och lägger sig.
Under hela matchen var det smågruff, munhuggningar och fultrix. Men med bara minuter kvar lyfts det till en ny nivå - en väntad men ytterst onödig nivå. Skyttekungen och frälsaren, Carl Söderberg, gruffas med Per Ledin och avslutar bataljen med en crosschecking rakt över ansiktet. HV-spelaren blir liggande, medan Söderberg lydigt åker iväg mot omklädningsrummet. Fullt medveten om allvaret i hans förselese. Det blir kaos i de bägge båsen och på läktarna samtidigt som domarna håller konferens vid sekretariatet. Domslutet blir väntat och mycket korrekt. 5 minuter + game för Linköpings viktigaste spelare, som med största sannolikhet kommer stängas av i ett tag framöver. Hur länge det blir, är fortfarande oklart. Slutsignalen ljöd och gästerna lämnade planen. Fulla av förtvivlan, besvikelse och ilska.
Linköpings insats på onsdagskvällen, var lika blek och färglös som dess bortaställ. Man hade inget spel. Ingen riktig spelidé. De var som förvirrade små harar hela bunten. Man ska samtidigt inte bortse från HV:s fantastiska spel. Rhett Rakshani, Jason Krog och Elias Fälth är bara ett fåtal spelare som verkligen presterade på topp och luckrade upp Linköpings-försvaret på onsdagsaftonen.
Att Söderberg blir avstängd är gjutet i sten. Förselesen var ful en sådan och lär bli svår att förklara bort. Ren och skär idioti. Den där kylan fanns inte riktigt där. Den där kylan som behövs i ett slutspel, mot rivalen, mot en spelare som Ledin. Vad som händer nu är oklart. Den potentiella frälsaren, den mest värdefulla spelaren, ser ut att missa den viktigaste akten. Visst är det ett avbräck. Ett tungt sådant.
Det är fortfarande långt ifrån över och chanserna att gå vidare lever i allra högsta grad. Nu är det ett revanschlystet Linköping som skall ta emot ett bekvämt och självförtroendestarkt HV71. Det är på fredag vi börjar om på noll. Nya tag. Nya förutsättningar. Ny energi. Vare sig det blir med eller utan, vår Carl den sjuttonde Söderberg.
Tillsammans är vi starka.
