Skellefteå i semin - igen
För tredje året i rad är Linköping i SM-semifinal - och för tredje året i rad ställs man mot Skellefteå AIK. Roger Melin har tre raka semifinalförluster mot jättarna från Västerbotten, men kanske kan det bli tredje gången gillt för Cluben?
Linköping tog sig vidare till semifinal i SM-slutspelet efter en jämn och tät kvartsfinalserie mot ärkerlivalen HV71. 4-2 i blåvitröd favör, där samtliga matcher slutade 3- eller 4-2 i en serie som från första nedsläpp innehöll tacklingar, trashtalk och mäktiga publikinramningar som gjorde tillställningen till en ytterst sevärd och underhållande historia. LHC drog det längsta strået och svek inte favoritstämpeln, även om det efter tre matcher såg ut att kunna bli ett debacle. Men laget reste sig och visade snabbt att man är att räkna med i fortsättningen och förhoppningen är att i år äntligen gå hela vägen.
På vägen till toppen måste man dock rå sig på de regerande mästarna, de överlägsna jättarna, Skellefteå AIK. Ett SAIK, som trots flera viktiga spelartapp inför säsongen, dominerade och kammade hem grundserien även i år. För tredje året i följd ställs Cluben mot västerbottningarna, som två år i rad har slagit ut ett vilt kämpande Linköping. Under ett av Skellefteås mest dominanta år, 2013, var Cluben det enda laget som lyckades störa västerbottningarnas framfart, i en serie där fyra av fem matcher gick till övertid. Den sista, match fem i Skellefteå, slutade 3-1 för hemmalaget, som vann serien med 4-1. I finalen körde man över Luleå med 4-0.
Semifinalspelet i fjol var betydligt mindre jämt. Även om storsiffrorna inte alltid speglade matchbilden, så hade LHC, som tog sig vidare via play-in och en 4-3-seger mot Frölunda i kvarten, inte mycket att sätta emot när serieledarna vann med 4-1 i matcher. Och som bekant, blev det SM-guld även då.
Nu är det dock nya tider. Linköping har en blandning av poängmakande transatlanter, grovjobbande krigare och fartfyllda talanger, som har format ett brett lag med mer än en poängproducerande kedja. I slutspelet har spelare som Nichlas Hardt, Johannes Salmonsson och Daniel Rahimi bland andra klivit fram, medan Jacob Micflikier och Jeff Taffe har tragit sig tillbaka och inte bjudit på den där makalösa poängproduktionen som man tillförde under grundseriespelet. Många har ifrågasatt spelarnas vilja att bära laget framåt, och kanske är pressen på att prestera för stor för duon som gör sitt första SM-slutspel. Samtidigt finns ett sparkapital som heter duga och med stor sannolikhet kommer även dem att börja producera ju längre fram i slutspelsserien man kommer.
LHC:s tredje- och fjärdeline har producerat mer än bara den väntade energin och goda grovjobbet. Poäng har det blivit även där och talanger så som duon med Anton Karlsson och Carl Dahlström har även de imponerat. Liksom den 97-födde Gabriel Carlsson har lockat till sig uppmärksamhet för sina insatser samtidigt som Jakub Vrana har kommit in och varit outstanding med sin briljanta teknik och kvickhet. Tre mål har det blivit och Roger Melin har verkligen givit sin tjeckiske supertalang den speltid han förtjänar. Trots att det är blott hans andra slutspel har han inte påvisat någon form av nervositet, precis som backduon med Karlsson och Dahlström.
Linköping har haft stora försvarsproblem under perioder de senaste åren. Svajigt, odisciplinerat och uddlöst försvar har gjort att omsättningen på backar har blivit relativt stor. Under säsongen har Mark Matheson och Dominik Granak fått lämna, samtidigt som man plockade in Mattias Bäckman. Dallas-spelaren gjorde det bra till en början, men har mot slutet haft det svårt i framför allt det fysiska spelet. Under de första tre matcherna mot HV71 var defensiven inget att skryta över, men sedan dess har den pånytt blivit sådär solid som den bör vara när man tar sig an Skellefteå. Ett puckskickligt lag som kräver ett aggressivt försvarsspel som inte får göra det lätt för Skellefteås offensiv, som vi i stunder såg i kvartsfinalserien mot HV. Boxplay-spelet har varit makalöst under serien, men även det spräcktes under kvartsfinalspelet. I grund och botten är dock Linköpings "special teams" något av lagets stora styrka, och förhoppningsvis kan det förbli fallet i de resterande matcherna.
Utöver de nämnda spelarna har hela laget lyft sig till en nivå som kan ta dem långt. Magnus Johansson tuffar på och visar upp stor rutin, Jonas Junland likaså. Underskattade lirare, som Fredrik Andersson, Jonas Almtorp, Sebastian Karlsson, Kent McDonell och Oscar Sundh, har även dem gjort ett fantastiskt jobb stundtals, och är en stor anledning till Clubens plats i semin. Låt oss heller inte glömma Broc Little och Mattias Sjögren.
På lördagen inleds semifinalspelet med en bortamatch i Skellefteå. Första hemmamatchen äger alltså rum på måndagen, den 30:e mars med nedsläpp klockan 18:30.
Nu höjs slutspelspulsen än mer i staden där på slätten. Förväntningarna är stora, nervositeten är konstant. Drömmen om ett SM-guld lever i högsta grad och låt oss hoppas att den uppfylls framåt vårkanten.
Först måste Skellefteå slås. Vad säger vi då - tredje gången gillt?
Forza Cluben.
TÄVS.
