Tankar efter åtta matcher och inför Troja: Vassa juniorer och svårbedömda importer
Hösten kommer med svalare och friskare väder. Med den kommer hockeyn med sin heta intensitet och fina kontraster uppstår för alla hockeyälskare. Hur har Västerås inlett säsongen? Vassa juniorer och unga spelare. Svårbedömda importer. Så kan man snabbt sammanfatta VIK:s säsongsstart.
Markus Ljungh och Robin Nilsson har blivit bofasta A-lagsspelare. Ljungh har gjort fina fyra poäng (1+3) och Nilsson har imponerat med frejdigt offensivt och intensivt backspel. Tyvärr har dock skarpskjutande Nilsson varit sjuk och inte spelat i tre matcher nu.
Dennis Rasmussen har tagit ett kliv framåt sedan förra säsongen, liksom Tobias Forsberg. Dessa två har varit VIK:s ledande forwards tillsammans med prickskytten, hårt arbetande och skridskoskicklige Damien Fleury.
Förmodat blivande NHL-målvakten (ja, jag sticker ut hakan redan nu) Johan Gustafsson är ju ett stort fynd av sportchef Niklas Johansson, liksom tuffingen Viktor Mårtensson som faktiskt även blir allt bättre i det allsvenska spelet.
Rasmus Sandström verkar dock sakna sin förre center Christian Larrivée som han spelade bredvid i alla sina 15 matcher (och gjorde fina 6+4) förra säsongen. Kalle Olsson verkar också fortfarande sakna sin center Patrik Berglund. Dessa både offensivt begåvade och snabba ytterforwards har fortfarande en del att bevisa på egen hand utan en riktig beprövad toppcenter vid sin sida…
***
Jason Walters (fyra poäng på åtta matcher) har hittills främst varit en hårt arbetande god defensiv center och Evan McGrath har inte hittat in i den europeiska hockeyn ännu. Men tänk på att dessa två aldrig spelat i Europa förr.
Tidigare kanadensare har ju varit mycket trögstartade i VIK, trots de ofta haft tidigare erfarenheter från Europa. Skulle inte förvåna om dessa två varvar upp offensiven ordentligt närmare jul.
***
Tänkte toppcentern Juha Kiilholma kan ju europeisk hockey, men finländaren kom in sent och hade inte chansen att träna upp sig tillsammans med övriga VIK:are. Känslan är fortfarande att Kiilholma ser väldigt trött ut på isen, men kondition går ju som bekant att göra något åt och fram till jul kanske Kiilholma kan börja producera som sig bör av en import.
Rent spelmässigt är det fortfarande svårt att få grepp om Kiilholma. En journalist från Finland sa ju i VLT att Juha egentligen är mer av en gnuggare eller powerforward, men som försöker lira och vara en playmaker.
Kanske har Juha själv också svårt att veta sin roll i VIK ännu. Blir spännande att se vad centern kan göra då han får fart på benen och flåset och kommer in i VIK:s skridskointensiva spel.
***
Nu på onsdagskväll möter VIK ett Troja som tappade en 3-0-ledning i Sundsvall på måndagen. Räkna med ett tokladdat hemmalag inför en extatisk småländsk hemmapublik.
Kommer domaren klara trycket? Hittills har VIK lyckats att rejält korta den annars nästan obligatoriska långa "paraden" till utvisningsbåset i bortamatcherna. En kombination av bra domare och stark disciplin i VIK har borgat för detta.
Problemet med VIK har ju annars just varit sådana här matcher. Favoritskap har man aldrig klarat bra i VIK, nästan så man tror att det på något sätt är genetiskt betingat, men det stämmer ju inte på alla spelare man har utifrån.
VIK har en märklig förmåga att spela jämnt mot alla lag, man förlorar och vinner sällan stort. När exempelvis Växjö och Leksand möter de lite sämre lagen på pappret visar de ingen pardon och vinner oftast med fyra-fem puckar. Samtidigt som VIK ofta spelar mycket jämnt med dessa två topplag.
Vill vi höra efter matchen att Troja ”var ruggigt bra”? Nej, den ursäkten är man lite småtrött på faktiskt då VIK torskat mot bottenlag...
Vad beror detta på? VIK har ju som bekant redan förlorat mot Tingsryd och Sundsvall denna säsong. Mönstret går igen. Detta mönster måste Mats Waltin & Co. bryta för att VIK ska bli en verklig utmanare i den allsvenska toppen. Potentialen måste ju finnas där då man slår andra topplag…
