StarthockeyzonSHLLinköpings HCTid för förändring

Tid för förändring

Efter att Linköpings säsong ännu en gång tagit slut alldeles för tidigt så är det verkligen dags att genomgripande förändringar genomförs i Cluben. Sett över de senaste 3 säsongerna så har resultaten tydligt försämras. Det är 10 år sedan LHC var i närheten av att vinna något och om man har ambitionen att vara en toppklubb så måste man börja prestera som en sådan på alla plan.

De 3 senaste säsongerna har inte varit några roliga upplevelser för LHC och dess fans. Redan innan dess har det funnits något av en förlorarstämpel över Linköping. Framför allt har det handlat om lagets oförmåga att vara bäst när det gäller. Sedan senaste finalen (2008) har ändå klubben varit i semifinal ett antal gånger, men där aldrig lyckats vinna mer än 1 match. Med Dan Tangnes inträde i föreningen, inför säsongen 15/16, så utlovade sportchefen Fredrik Emvall en ny giv. Nu skulle LHC modernisera spelidén, skärpa kravbilden och jobba sig tillbaka till en etablerad position som toppklubb. Tangnes själv har pratat mycket om "process". På de 3 år som gått har de sportsliga resultaten bara försämrats, och det finns all anledning att ifrågasätta både processen och mycket annat inom LHC. Statistiken visar tydligt att det gått allt annat än åt rätt håll

Säsongen 15/16 blev LHC trea i grundserien och åkte ut med 2-4 i kvartsfinalen. Detta efter att ha haft 2-0 och sedan förlorat 4 raka matcher
Säsongen 16/17 blev laget femma och åkte ut med 2-4 i kvartsfinal. Då lyckades man dessutom med konststycket att förlora två av kvartfinalerna med 0-6
Säsongen 17/1 blev laget alltså nia, tvingades gå via åttondelsfinal till kvarten, för att där åka ut med 1-4 mot Djurgården

Det är en trend som inte går att snacka bort. En trend som också speglar sig i sjunkande publiksiffror och ett kraftigt sviktande förtroende för ledningen i LHC.

ATT SE HELA BILDEN
Det vore lätt att prata om små marginaler i hockeyn efter avslutningen mot Djurgården i måndags. 5 sekunder från en oviss förlängning. Ett klubblad på fel ställe. En utvisning som var, eller inte var, tveksam. Och så vidare. Efter förra säsongens debacle i kvartsfinalen mot Brynäs så pratade LHC just om små marginaler, att hockey är svårt(!) och att man ändå "gjorde många bra saker". Men de där små marginalerna brukar jämna ut sig och det är knappast rimligt att just LHC alltid skulle vara på fel sida om marginalen. Därmed hoppas jag innerligt att LHC tänker presentera något annat än små marginaler eller andra externa faktorer till försvar för ännu en alldeles för svag säsong. För här i ligger en stor del av LHC's problem. Det har varit alldeles för mycket fokus på faktorer som man inte själv kan påverka och alldeles för lite prat om vad Cluben själv borde gjort annorlunda. I dagarna är det 10 år sedan LHC var i final senast. Då funkar det inte att prata om små marginaler. Det är helt orimligt att ett enskilt lag skulle befinna sig på fel sida marginalen under så lång tid. Nu måste blicken lyftas, och problematiken med LHC som ett förlorargäng tas på allvar.

Att slå ifrån sig med svag ekonomi är inte heller en framgångsrik förklaring. Låt gå för att det ekonomiskt är svårt, kanske omöjligt, för LHC att konkurrera med Växjö. Men Djurgården? Budgetmässigt har de knappast det så mycket bättre än Linköping. Spelare för spelare skulle ingen inför säsongen tippat att det skulle skilja 7 tabellpositioner på lagen när säsongen var slut. Om de ens tippat Djurgården före LHC i tabellen. Stockholmarna har med andra ord lyckats där LHC har misslyckats. Man har fått ihop en välbalanserad trupp, en spelidé som lirar med det material man förfogar över, och en mycket väl fungerande coaching. Och därför slutar man tvåa i serien och får, minst, spela semifinal. Så det argumentet faller bort.

FÖRLORARSTÄMPEL
Det har under säsongen skrikits en del efter tränarbyte. Att förlängningen av Tangnes kontrakt var ett överilat beslut. Jag har hållit med, men är inte längre lika säker på det. Visserligen anser jag att Tangnes misslyckats med att hitta ett fungerande spel. Ett spel som är i linje med materialet. Där har han haft en försäsong, 52 seriematcher och ett stort antal träningstimmar på sig. Hans "process" borde ha nått längre. Men jag lutar ändå åt att tycka att det är ovanför Tangnes som problemen finns. Fredrik Emvall har inte haft någon framgångsrik tid som sportchef. Han har pratat om ökad kravbild och en ny identitet, ett nytt sätt att spela. Det har dock inte avspeglat sig alls i hur det har värvats. Och då tycker jag det är relevant att fundera på om det är så att tränare Tangnes helt enkelt fått ett för dåligt material att jobba med och att Emvall helt enkelt har skött sin scouting för dåligt. Eller så är det så att truppen har varit välscoutad och korrekt sammansatt. Och då är vi tillbaka på Tangnes. För mig handlar det om ansvar. Och högst ansvarig för det operativa arbetet är klubbdirektören. En klubbdirektör som drygt 24 timmar efter uttåget ur kvartsfinalen går ut och slår fast att det inte är aktuellt med några förändringar på ledarsidan i LHC. På vilken analys det beslutet är fattat är inte helt lätt att förstå. Rimligen borde det ske en rejäl genomlysning av vad som gått fel, både den här och tidigare säsonger. Att då föregå resultatet av en sådan analys genom den typen av uttalande är ytterligare ett exempel på dålig kommunikation. En kommunikation har stora brister även när det gäller mål och ambitioner i LHC.

Det är personerna som leder LHC som orsakat den förlorarstämpel som Cluben nu får bära. Sådant sitter inte i väggarna. Det sitter i kulturen. Och kulturen är människorna.

FÖRÄNDRING
Det finns bra exempel på andra lag som hamnat i dåliga trender, och valt att kvasta ut rejält i både trupp och ledning för att få till en förändring. Färjestad är ett exempel. HV71 ett annat. Nu hade HV71 ett dåligt år i år. Men förra året lyfte man sig verkligen och gick hela vägen efter att gjort en del tuffa förändringar dess för innan. Det finns också gott om exempel på lag som väntat alldeles för länge. Som uppenbarligen levt i den fromma förhoppningen om att det nog blir bättre "eftersom det inte kan bli sämre". Det kan det. Fråga Modo.

Man måste inte förändras - överlevnad är inte obligatorisk. Men om man vill säkra sin överlevnad, bryta en fallande trend och hitta tillbaka till vinnarspåret så måste man först acceptera att man har ett problem. Sedan gör man något åt det. Det LHC först och främst behöver göra är att skapa tydlighet. Vilka mål har man? Vilken identitet vill man ha? Och sedan måste man kommunicera det, tydligt. Det handlar om att skapa rimliga förväntningar. Sen måste förtroende byggas upp genom att visa att man kan leverera mot målen. Att misslyckas gång på gång, och sedan snacka bort det hela med "små marginaler" och "hockey är svårt" är inte ett framgångsrikt koncept, så mycket står klart.

Det blir oerhört intressant att se hur LHC tar sig an analysen av de problem man har. Och i samband med presentationen av planen framåt får vi förhoppningsvis också en positiv indikation på att man jobbat igenom sitt sätt att kommunicera med sina intressenter, vare sig det är fans eller sponsorer.

En bra början är att sätta ett lag på benen som vinner matcher i april, inte har semester.