Vad kan vi förvänta oss?
För knappt ett år sen var säsongen över för Linköping, nu är man tillbaka i finrummet och spelar slutspel. Segern mot HV71 var ett gott tecken på hur mycket bra som hänt föreningen på kort tid men nu hårdnar kampen om finalplatserna ytterliggare och vad kan vi egentligen förvänta oss i en matchserie mot Skellefteå
Att LHC skulle spela semifinal vid den här tiden trodde man absolut inte för ett år sen och det fanns även en del belackare innan den här säsongen började som i de värsta av tipsen faktiskt trodde att Cluben skulle missa slutspelet. Är det något som invånarna i "silverköping" alltid haft är det dock en obotlig optimism till varje säsong och när man nu efter två svåra och faktiskt tråkiga säsonger, både resultatmässigt och spelmässigt, äntligen fick tillbaka Roger Melin som coach började snacket gå igen och efter ytterliggare ett par vassa värvningar kom till så var det inte längre många som tänkte att föreningen var blott några sekunder ifrån att avsluta förra säsongen i kvalserien.
Ständig klyscha känns det som angående Pär Arlbrandts styrning med skridskon men faktum kvarstår att Linköpings Hockey Cub hade varit en helt annan förening idag OM vi hade gått samma öde till mötes som DIF. Tänk att vi är en relativt ny elitklubb och då vi inte har samma stomme som i detta fall Djurgården som fick behålla många urdjurgårdare efter degraderingen hade det varit frågan hur truppen egentligen hade sett ut då hela säsongen var en ekonomisk katastrof. Hade ledningen bytts ut? Hur hade den ibland kräsna Linköpingspubliken reagerat på att få se allsvensk hockey? Hade vi haft tillräckligt med pengar i sparkassan för att kunna göra en satsning på att gå direkt upp?
Alla dessa frågor försvann tillsammans med en ångest som byggts upp under sex månaders tid vid den tidpunkten Arlbrandt fick sitt mål godkänt och här står vi nu. Man tog femteplatsen bakom Sveriges i mina ögon fyra bästa lag, man slog ut HV71 i en otrolig kvartsfinalserie som fick hockeyälskare runtom i landet att njuta och man står redo att möta tabellsuveränen och segraren Skellefteå. Laget som två år i rad har spelat den bästa hockeyn, som har gett offensiven ett ansikte, laget som får en hel stad med omnejd att tro på det slitna uttrycket "tredje gången gillt". Så vad ska vi egentligen förvänta oss?
Efter segern mot HV känner jag personligen att om det tar slut mot Skellefteå så gör LHC en väldigt bra säsong som fick en bra kröning i och med semifinalplatsen, men den ständige optimisten och den allmänne linköpingsbon börjar nu att tala om att det är Skellefteås tur att få tidigt respass och finaldrömmarna krossade.
Om man sitter och spekulerar och försöker vara neutral så tycker jag med handen på hjärtat att det kan hända, men då måste Engstrand/Andersson prestera sitt livs bästa målvaktsspel, Carl Söderberg måste vara lika bra som hans citat i kvällspressen, andrakedjan som aldrig blir till måste hjälpa till med poängplockningen och Magnus Johansson måste fortsätta spela den underbara hockeyn vi fått se de senaste veckorna. Linköping måste helt enkelt prestera på max för
att förväntningarna ska kunna infinna sig och om de gör det, då har något slagit in som jag inte ens kunde förvänta mig i mina vildaste drömmar.
