Vi måste prata om domarna!
Det hade varit lätt, alltför lätt, att författa den här texten i fullständig affekt igår kväll. Efter matchen LHC-Rögle var jag garanterat inte ensam om att tycka att domarna var en fullständig katastrof. Det tycker jag fortfarande. Men jag försöker också ta det större perspektivet på just domarna. Och SHL 15/16 är verkligen inte domarnas säsong.
Jag upplever att snart nog alla i och omkring SHL anser att nivån på domarna blivit sämre. Några röster höjs, som alltid, för att domarna minsann inte har det så lätt. Vilket säkert är sant. Men handen på hjärtat så gäller det nog alla jobb. Det är inte så lätt jämt. Och det är trots allt så att domarna själva har valt en utsatt position i offentligheten alldeles själva. Då får man också räkna med att bli bedömd. Precis som spelarna i SHL ständigt och jämt är satta under lupp. Och just vid den jämförelsen ska vi börja.
För de som känner mig är det ingen hemlighet att jag inte tycker domarna i SHL är tillräckligt bra. När jag förmedlar detta så får jag ofta höra att "spelarna gör ju också misstag". Visst är det så. Men en spelare som gör upprepade misstag hamnar i ett sämre lag, i en sämre liga, med sämre betalt. Samma domare gör dock samma misstag i samma liga. Säsong efter säsong. Så den jämförelsen haltar. Ordentligt. Dessutom står det förlorande spelare efter varje match och förklarar läget. De flesta står för sina sämre insatser. När gjorde en domare det senast?
Tvärtom så är det ett stort problem för domarna. Om en domare som, konfronterad med reprisbilder, rakryggat kan säga "hade jag sett det från det här hållet så hade det aldrig blivit utvisning" hade fått min respekt. Om man istället gör som t ex Mikael Sjökvist som, konfronterad med TV-bilderna, inte ville gå med på att han gjort fel trots att reprisen visade annat, så får man ingen respekt. För respekt ska man förtjäna. Och att inte kunna erkänna sina brister är verkligen ingen bra väg till respekt. Detta går igen även hos domarbasen i SHL, Peter Andersson. När han konfronteras med situationer med uppenbara fel från domarna så blir det rundsnack om ditt och datt. Ingen gång kan han häva ur sig att "jo, där blev det allt fel". Skicka in en fråga till "Regelfrågan" hos SHL och det blir samma sak. Situationer med uppenbara felbedömningar ger antingen rundsnack till svar. Eller inget svar alls.
När vi ändå är inne på domarbasen så fick han en släng av sleven av Niklas Wikegård i går kväll. "Jävla dåligt ledarskap" sa Wikegård. Och menade att domarna är utsatta och inte får tillräcklig backning från domarbasen. Wikegård menar garanterat inte att backning är samma sak som att låtsas om att fel inte begås. Utan snarare att det måste bli ordning på hur rättsskipningen i SHL ska fungera.
En viktig del i det är konsekvens. Hur domarnas interna möten, deras de-breifing och uppsnack sköts, ska jag inte påstå att jag har koll på. Men ingen som följer SHL i största allmänhet kan ju ha missat den totala brist på inkonsekvens som råder. Inte bara mellan matcher med olika domare. Utan även under en och samma match. Nivån svänger hit och dit, och det är oerhört sällan som utvisningsnivåerna är konstanta under en match. Det säger sig självt att både ledare, spelare och publik reagerar på det. Och det ansvaret vilar enbart på domarna och deras egen organisation. Ingen annan kan ta ansvar för att domarna har koll på regelboken och tolkar den på ett korrekt och konsekvent sätt. Tyvärr fungerar inte detta alls idag.
Men ännu värre är den utveckling som går mer och mer mot att domarna bedömer konsekvens istället för förseelse. De matchstraff som Niclas Hardt och Daniel Rahimi tilldelades i onsdagens match mellan LHC och Rögle är utmärkta exempel på det. I det förstnämnda fallet så är det dessutom en duktig förstärkning av situationen. För en närmare analys av detta kan man kolla här. Att vissa typer av regelbrott ska leda till matchstraff när den utsatta spelaren skadas är klart och tydligt. Men hur en korrekt tackling kan förvandlas till matchstraff för en skada är betydigt svårare att förstå. Sist jag kollade fanns det i alla fall inget stöd i regelboken för en sådan åtgärd. Det finns alltför många exempel såna här matchstraff under den här säsongen. Dessutom blir spelare som Daniel Rahimi, Ole-Kristian Tollefsen och Anton Hedman extra hårt drabbade. Domarna är nämligen inte konsekventa i sina bedömningar av förseelser heller. "Kända" busar blir nämligen oftare utvisade för förseeleser som andra spelare klarar sig undan.
Den gradvisa försämring som kunna skönjas har blivit extra tydlig denna säsong. Vilket säkert beror på att det behövs fler domare, där många uppenbarligen inte alls har den kompetens som krävs för att döma på den här nivån.
Hur snacket går i domarnas korridorer kan man undra. Men klart är att det måste bli slut på larvandet med matchstraff så fort någon inte klarar att ta emot en tackling. Det är en utbildningsfråga. Kanske inte bara för domare, utan även för spelare. Men framför allt så måste det bli konsekvens i hur domarna leder matcher. Som det ser ut nu blir det mest kalkon av hela ligan.
Till slut undrar jag varför SHL är den hockeyliga i världen där det alltid tar längst tid att få pucken släppt vid tekning? Och varför så många spelare blir utbytta vid tekning? Har vi sämre tekare här än i övriga världen? Eller är det så enkelt att vi bara har dåliga linjedomare?
Your truly,
med hopp om ett slutspel med lite konsekvens.
