Nürnberg - Augsburg
3 - 0

Viktig seger i Skellefteå

Linköping fick med sig alla tre poängen från Skellefteå på lördagskvällen. I en härlig match mellan två lag som verkligen bjöd till så kunde östgötarna till slut dra det längsta strået och vinna med 5-3.

Statistiskt såg det jämnt ut inför matchen, men känslan var ändå att LHC skulle få det svårt i Skellefteå. SAIK är svårspelade på bortaplan. Och med tanke på Linköpings svajande mellan hög och låg nivå så fanns det absolut frågetecken inför den här matchen.

Period 1
LHC öppnade på full fart och tog initiativet. Det verkade ta SAIK lite på sängen och Linköping hade mer puck och skapade mer under inledningen. Bland annat hade Mattias Weinhandl en bra möjlighet men fick inte ordning på pucken när han skulle avsluta. Efter 8.40 tilldömdes LHC en straff efter att Joakim Nermark blivit hakad i helt fritt läge. Solklar straff, och det kan bara varit de mest enögda SAIK-supportrarna som protesterade mot den. Inte ens Skellefteåspelarna klagade. För andra matchen i rad fick så Pär Arlbrandt chansen att lägga en straff. Och för andra gången i rad så blev det mål efter att Arla snyggt lurat Joakim Eriksson i sidled och petat in pucken i det "femte hålet".

Bara minuten senare gör Johannes Salmonsson en lång utflykt i SAIK-zonen för att sedan hitta Weinhandl med en passning från långsargen rakt in framför mål. Snygg one-touch i nät från Weinhandl och 0-2 på tavlan.

Ganska tyst i Skellefteå Kraft Arena efter den öppningen på matchen, och Linköping såg ut att ha bra kontroll på Skellefteå. Men efter drygt 11 minuter slarvade Simon Hjalmarsson på egen blålinje och Skellefteå kunde reducera genom Bud Holloway efter en stökig situation framför Christian Engstrand i LHC-målet. Det målet fick Skellefteå att vakna till ordentligt och de satte ett våldsamt tryckt mot LHC. Inte helt ologiskt kom till slut en kvittering. Snöpligt för LHC dock så pucken tog i hjälmen på Mattias Bäckman och in i mål. Domaren ringde, troligen för att kontrollera eventuell styrning med hög klubba från SAIK-spelare. Han fick nog dock veta det vi alla redan sett, att stackars Bäckman "nickade" in pucken i eget mål... Godkänt förstås. Och även om Skellefteås båda mål kändes lite snöpliga från ett Linköpingsperspektiv så kändes 2-2 rättvist efter en period där lagen ägt varsin halva.

Period 2
LHC kändes aningens försiktigare i slutet av första perioden, och den känslan följde med en bit in i andra. Men varefter perioden gick växlade man upp och det var en fortsatt mycket spännande match med både bra försvarsspel och kreativt anfallsspel. Efter 5 minuter jobbade Figren till sig en Skellefteåutvisning, men LHC visade sig återigen ha väldigt problem i sitt PP-spel. Inte ens nära på de två minuterna. Bud Holloway, vem annars, hade en riktigt bra chans efter ca 8 minuter, men Engstrand fläkte ut kroppen och räddade. Fortsatt bra spel, med chanser åt båda håll. Tyvärr avslutades perioden med en riktig kalkon av domarna. Daniel Rahimi åkte ut för boarding efter 19:46 efter en tackling på Oscar Möller. Inte ens Möller själv tyckte det var någon utvisning, vilket väl egentligen säger det mesta... Situationen gav C More's Lasse Granqvist ett läge att prata om domare som dömer efter spelarnas namn och nummer istället för situation. Bara att instämma.

Period 3
Naturligtvis var domarnas misstag i slutet av andra perioden dömt att leda till något ännu värre. Rahimi satt kvar på botbänken och efter bara 30 sekunder av perioden kunde Jimmie Ericsson styra in 3-2 till Skellefteå. Men istället för att sucka över det gick LHC ut och trampade på vilket resulterade i kvittering 51 sekunder efter SAIK's ledningsmål. Carl Söderberg nöp till direkt, mitt i slottet, på en fin passning av Mattias Bäckman. Frågetecken för Skellefteåförsvarets markering på Söderberg där.

Återigen bra spel av båda lagen efter målet, och några halvchanser åt båda hållen skapades. Efter ca 5 minuter fick Oscar Lindberg en bra chans att ge hemmalaget ledningen, men Engstrand höll tätt.

Efter 6:46 får Burström sätta sig i utvisningsbåset efter att ha träffat Robin Figren i huvudet med klubban. Betydligt bättre spel av LHC i det här numerära överläget, och efter 30 sekunder i PP kan Niklas Hävelid smyga sig in slottet och helt ren trycka dit 3-4 i krysset. Efter 8:50 är det SAIK's tur att spela i PP efter att Jonas Almtorp åkt ut för fasthållning. Precis som vanligt blir det hårt tryck i anfallszon när Skellefteå spelar PP. Den här gången är dock Lindberg lite klantig när han efter bara 20 sekunder går alldeles för hårt på Christian Engstrand, och Lindberg får två minuter för interference. Spel 4 mot 4 och det är Skellefteå som har mest puck nu, även om Linköping då och då kontrar farligt. En viss tendens hos LHC att backa hem lite väl långt kan skönjas. Skellefteå är inte sena att utnyttja detta och kommer i våg efter våg med fart genom mittzonen.

Kvitteringen hänger i luften flera gånger, men det blir ändå Linköping som gör nästa mål. Efter en snabb vändning på Skellefteåslarv kan Salmonsson slå en precis passning till Eric Himelfarb som trycker upp pucken i krysset. Helt otagbart för Eriksson i målet.

Drygt 3 minuter kvar och nu är det rejäl press från hemmalaget för reduceringsmål. Det är dock inte riktigt när förrän alldeles i slutet av tredje perioden. Engstrand och försvaret sliter tillräckligt hårt för att freda kassen från fler påhälsningar den här kvällen. 3 välförtjänta poäng får åka med hem till Östgötaslätten.

Sammanfattning
En välspelad match som svängde hit och dit, och fick pulsen att åka berg- och dalbana. Roligast att ta med sig som publik är att det var två lag som verkligen vill spela hockey som möttes den här lördagen.

För Linköpings del ska man vara väldigt nöjda. Dels med 3, erkänt svåra poäng, i Skellefteå. Men också med 5 mål på seriens tätaste lag. Extra roligt också att Niklas Hävelid får göra mål. Han sliter oftast i det tysta så han är verkligen värd att få lite strålkastarljus på sig.

Efter den här typen av bortamatch är det svårt att framhålla enskilda spelare i övrigt, men jag vill dela ut extra stjärnor till Christian Engstrand och Pär Arlbrandt. Båda är spelare som fortsätter att övertyga och kommer att vara väldigt viktiga för Linköping den här säsongen. Dessutom tycker jag att Magnus Johansson gör en bra insats, efter att ha varit ganska medioker tidigare under hösten.