Inför: Fiorentina – Inter
Ifjol snuddade Fiorentina vid segern, i en 1-1-match man dominerade. Är detta rätt tillfälle för publiken på ”Franchi” att få jubla över en milanesisk dubbel denna säsong?
Bägge bröderna Della Valle satt på läktaren i söndags när Lecce besegrades med matchens enda Toni*. Diego Della Valle har aldrig gjort någon hemlighet av att han har blåsvarta sympatier sedan barnsben, brodern är det lite osäkrare med; Andrea hoppar upp och ner som en guttaperka på sin ”tron” och lär få svårt att sitta still även denna gång. Inte minst, bör kanske sägas, när hans Fiorentina har alla möjligheter i världen att sätta foten på Morattis lag och rycka ytterligare i kampen om fjärdeplatsen. Inför ett Artemio Franchi som varit utsålt i veckor.
Kapitlet Mancini
Något hoppande på hedersläktaren var det inte tal om när Vittorio gick i kvav med det gamla Fiorentina, under katastrofsäsongen med just Roberto Mancini som kapten. Kaptenen gjorde dock inte som det är sagt att de ska göra och hoppade av i farten, för att vid ett mycket illa valt tillfälle ett par år senare säga några illa valda ord om sin sista tid i Fiorentina och att han ännu stod på Vittorios sida.
Trams, kan tyckas. Men florensborna glömmer inte så lätt de som svikit dem, lika lite som de glömmer de som burit stadens fana högt. Detta inledande stycke för att förklara varför Mancini gör bäst i att lämna Florens snabbast möjligt efter matchen, helst utan några poäng och utan kvällsmål.
Brocchi och mittfältskampen
Bägge lagen vann knappt sina hemmamatcher i helgen (Inter besegrade Chievo), där 1-0-siffrorna var i underkant på båda håll. Fiorentina har hållit nollan tre matcher i rad, med tre olika målvakter på planen (dock inte i en och samma match!). På den fronten verkar det som att Bogdan Lobont nu skaffat sig Prandellis fulla förtroende, något som egentligen aldrig ifrågasatts och som styrkts sedan gammgubben Berti skadade sig (lindrigt) i debuten i Udine. På tal om målvakter är Francesco Toldo ett mycket kärt återseende i Florens, några veckor efter att han varit på tapeten för en eventuell återkomst.
Av söndagens match kunde konstateras relativt klart att Prandelli hade denna match i tankarna och därför ”vågade” starta med två anfallare, utan Brocchi och med betydligt tidigare genomförda byten än normalt. Allt för att ha bästa och starkaste möjliga manskap att välja ur till denna oemotståndligt heta match i serie A:s absoluta topp. Att Toni startar ensam på topp, med Fiore och Jörgensen på varsin kant som understöd, är närmast att betrakta som fastslaget (eller?). Brocchi lär åter få ikläda sig rollen som mittfältsmotor och han har en mycket viktig uppgift i att vinna mittfältskampen, medan Donadel som vanligt står för balansen och det defensiva grovgörat när det behövs.
En ny Bojinov för seger!
Även om undertecknad har en viss känsla, eller mer en förhoppning, att Prandelli inte ska ändra allt för mycket jämfört med senast och behålla två man på topp, är det troligt att vi får se fem man på mittfältet där den femte då skulle vara Pazienza (Montolivo skickas knappast in från start). Även om Fiore gjorde en godkänd insats senast är hans form inte bra och Inter är en helt annan sak än Lecce, det skulle personligen vara en fröjd att se honom starta på bänken. Och orkar Luca tampas själv däruppe hur länge som helst? Borde inte Prandelli ta med i beräkningen, för andra gången på fyra dagar, en kille som Bojinov som efter allt snack och alla ”sky-tårar” måste brinna för att visa sina smickrare från januarimarknaden vad han går för?
Svaret får vi i Canal Plus på onsdag kväll. Till dess finns bara två saker att tillägga:
Guarda mi lano,
T’urino in bocca,
Ciao ciao Roberto!
Forza Viola! Firenze per la Fiorentina!
