Matchrapport Torino-Parma
Parma och premiäromgångar brukar inte sluta med vinst, denna gång var inget undantag.
Man får leta sig tillbaka till säsongen 97/98 för att hitta Parmas senaste premiärseger. Efter det har man alltså inlett med kryss i nio (!) raka premiärer.
Traditionens makt är, som ni kanske vet, stor i Italien.
***
Pioli mönstrade den väntade laguppställningen, med De Lucia i mål, Coly och Castellini ytterbackar med Paci-Contini i mitten. På det defensiva mittfältet fanns Dessena och Grella, som framför sig hade en trio bestående av Gasbarroni-Morfeo-Pisanu. Budan startade ensam på topp.
Första halvlek
Under första halvleken skapades inte många chanser av värde. Närmast kom Rosina som fått Fiores skott/pass på benet och bollen tog en underlig båge och landade på överliggaren. Annars var det tunnsått med chanser framför De Lucia respektive Abbiati. Gasbarroni hade ett försök till lobb utanför straffområdet som gick tätt över ribban, Torino oroade främst genom Parmasonen Rosina.
Första halvlek var i ärlighetens namn ett sömnpiller och präglades främst av felpassningar sista tredjedelen. Därför var det inte många som klagade när domare Stefanini blåste av första halvlek.
Andra halvlek
Matchens andra halvlek började Torino bäst och Rosina, återigen, oroade framför Parmas mål. Bl a snurrade han upp både Contini och Paci och avancerade in i straffområdet, bara för att sedan skjuta i burgaveln. Matchens dittills bästa chans skulle dock komma en stund senare, och det var oväntat Grella som stod för den. Med vänstern drar han iväg en långboll från halva plan (!), bollen tar dock klockrent i ribban bakom en Abbiati som troligtvis hade hjärtat i halsgropen.
Ledningsmålet skulle komma en stund senare sedan Rosina tappat bollen utanför eget straffområde. Morfeo snappade upp bollen och passade genialiskt Budan som undvek offside och placerade bollen hårt, med vänstern, i bortre hörnet bakom en chanslös Abbiati. 1-0 och något överraskande Parmaledning!
Därefter försökte Torino lägga i ytterligare en växel, men kom allt som oftast ut på kanterna där man hela tiden måttade inlägg. Det var just på ett inlägg som Konan nickade tätt utanför bara några meter från mål och ivorianen borde nog fått den på mål.
En stund senare skulle Torinos dittills bästa kvitteringschans komma när Contini helt missbedömde en höjdboll och Abruscato blev helt fri mot De Lucia. Hans försök till att volley-slå in bollen i mål blev dock misslyckat och gick rakt på De Lucia. Alfonso skulle igen visa sina färdigheter när han tippade bort Rosinas hårda skott.
Parma då? Framåt hände det inte mycket och trots att man bytt in pigga ben i form av Muslimovic och Kutuzov skapades inte mer än halvchanser. Parma gjorde också ett tredje byte, men denna gång var det inte frivilligt från Piolis sida. Paci, som spelade med ansiktsmask första halvlek, grinade illa och ersattes av Cardone. Ingen skugga faller på Cardone, men att tvingas byta ut en mittback med ca 10 min kvar är väl inget drömscenario.
På ett av Torinos många inlägg kom så också kvitteringen, inte särskilt väntad, men heller inte helt överraskande. Stellone kom först på Lazetics inlägg och bollen hamnade i bortre hörnet bakom en De Lucia som inte mycket kunde göra. Efter målet hände inget värt att notera och efter tre minuters tillägg blåste domare Stefanini av matchen.
***
Vad fungerade då bra respektive dåligt i dagens Parma?
Till det positiva ska det sägas att mittbacksparet agerade stabilt, ja egentligen hela den defensiva "mekanismen" ska berömas. Kapten Grella var bra på mittfältet och De Lucia säker i mål.
Det negativa var dock att det offensiva klickade för det mesta, främst i första halvlek, förutom några bra intentioner från främst Morfeo och Gasbarroni. Pisanu lyckades inte med något och frågan är var potentialen finns i honom. Budan blev, som väntat, ganska isolerad på topp och vann inte många dueller, men målet var riktigt vackert och distinkt från kroaten. Morfeo blixtrade till några gånger, men var alldeles för ensam och gjorde det alldeles för sällan. Nog har vi det lite för tunnsått med offensiva alternativ, men det är nog alla medvetna om.
Oavgjort är, om man ser till chanser och bollinnehav o s v, inte alls orättvist. Men som matchen utvecklade sig är det definitivt Zaccheroni som ska vara mest nöjd med poängen. Att släppa in ett mål med en ordinarie matchminut kvar är nog något som Pioli och laget grämer sig både en och två gånger över. Med all rätt!
***
Nu väntar Uefa Cupen på tors borta i Ryssland, därefter Milan hemma på Tardini om en vecka.
