En lila framtid
"Corvino hittar talangerna, Della Valle öppnar plånboken och Prandelli får ut det bästa ur spelarna - en oslagbar trio som förhoppningsvis hålls intakt de närmsta åren."
Har gått några timmar nu efter vinsten mot Empoli tidigare idag. Ett Empoli som då var placerade på kvalplats till Champions League men som mer liknade ett bottengäng på Artemio Franchi. Fiorentina radade upp målchanser och med bättre skärpa i avsluten hade segern nog kunnat bli ett par mål större. Toni nickskarvade fram till Mutu som iskallt lobbade in 1-0 och i andra halvlek var det ombytta roller då "Luha" säkrade vinsten efter framspelning av rumänen. De båda byttes ut i slutet för att ge plats åt Reginaldo och Pazzini, två spelare som nog har en bit kvar till Toni-Mutu-klass, men som visat klass när speltid givits och som är bra kompletteringar till Europas bästa anfallspar. Matchen följde några av oss med hjälp av den växande livestream-tekniken och även om bilden är extremt liten och kommenteringen på något asiatiskt språk är det skönt att kunna följa lagets matcher även när inte Milan, Inter eller Juventus står för motståndet. Vem bryr sig om en direktsänd engelsk ligacup-final?
Segern idag innebar ett kliv från 11:e till 7:e plats i tabellen och drömmen om en kvalplats lever trots att Lazio ser starka ut och Milan fortsätter att snubbla in matchvinnande övertidsmål. Hade det inte varit för ett visst domstolsbeslut hade vi i dagsläget legat trea i tabellen och till och med hotat Roma om andraplatsen. Att vi överhuvetaget är med i kampen om fjärdeplatsen denna säsong är en stor bedrift med tanke på minuspoängen och allt vad det innebär för lagets moral. UEFA-cup-spel lär det i alla fall bli och det kan vi ju vara nöjda med så länge vi inte spelar på samma villkor som övriga lag. Vi kan ju dessutom alltid hoppas på att Viola blir lottade mot svenska eller närliggande skandinaviska klubbar. Minns förresten att andra lags supportrar hånade oss efter den något knackiga inledningen med kommentarer som "Hahaha, seriöst ni kommer inte klara kontraktet" följt av ett antal utropstecken och andra krusiduller. Är ganska säker på att det var yngre (?) Romanistas som än idag har en förmåga att förgylla vårt forum med genialiska kommentarer.
Inför sista matchen förra året, borta mot Chievo åkte några av oss medlemmar i VCS ner till Verona för att följa laget på plats samt fira den förmodade kvalplatsen. I matchen innan spelade Fiorentina ut Reggina på hemmaplan och vann till slut med 5-2. Ett mäktigt tifo med EU-flaggan omringad av orden "LET'S GO" prydde Curva Fiesole och spelarna samt tränare Prandelli hyllades som aldrig förr. Det kokade på Franchi-stadion och jag jämrade mig för att inte ha valt den matchen istället, men det skulle komma att bli en riktigt party i sista matchen också. Uppemot 20 000 lila fans var på plats i Verona för att bevittna ännu en seger och ännu ett Toni-mål. Fjärdeplatsen säkrades i sista omgången och sången fortsatte långt efter slutsignalen. Viola var efter spel i bland annat fjärdedivisionen (C2) säsongen 02-03 nu äntligen tillbaka i Champions League, en turnering där vi tidigare bevittnat Batigol göra drömmål mot storklubbar som Arsenal, Man Utd och Barcelona. Resan ut i Europa hade börjat! På restaurang-besöket efter segern minns jag att vi började diskutera nästa eventuella resa med VCS. Skulle vi lottas mot en närliggande klubb i kvalet till Champions League var resan given. Vi undrade när lottningen sker och hela staden andades optimism inför nästa säsong. Med tanke på att hela staden var klädd i lila färger och att man såg likasinnade supportrar överallt glömde man nästan av att det var vi som var gäster i en stad 15 mil norr om Florens.
Men så hände ju något utanför spelplan som praktiskt taget innebar att alla våra 66 mål, 22 segrar och det starka stödet laget fått av den 12:e spelaren under säsongen varit förgäves. Jag fick se mitt Viola för första gången på plats och det är absolut inget jag ångrar idag även om upplevelsen inte alls varit lika festlig med vetskapen om att fjärdeplatsen inte skulle ge oss ett skit. Eftersom jag själv som så många andra också tycks veta ganska lite om det påstådda fusket har jag valt att inte kommentera domen. Men jag måste ändå säga att -15 poäng denna säsong och missad plats i europas finrum verkar en aning hårt dömt i jämförelse med andra klubbar som varit inblandade och som t.ex. ändå spelar åttondelsfinal i Champions League i år. Har någon i ledningen försökt påverka domarbeslut på förhand eller på annat sätt avgöra matcher med osportsliga medel förtjänar klubben att bestraffas, men för att undvika orättvisor, varför inte lägga fram alla bevis och fakta på bordet?
Att sedan spelare, supportrar och klubbens ekonomi drabbas så hårt av en (?) mans omoraliska handlingar kan ju också diskuteras. Dyra böter kanske är för milt, men jobbar du på ett ställe där din chef svindlar med företagets ekonomi, inte blir väl du då bestraffat för det så att förra årets hårda arbete inte längre är värt ett skvatt samtidigt som nästa års arbete försvåras markant. Av samma anledning lider jag med Catania. Säsongens positiva överraskning i Serie A har dömts att spela resterande hemmamatcher inför tomma läktare på grund av en idiots gärning för några veckor sedan. Fotbollsvåldet i Italien måste stoppas och därför var ett hårt straff som markering kanske inte så oväntat, men hade samma dom kommit om gärningsmannen råkat vara svart-röd-randig? Fängsla den skyldige och även hans kumpaner, ge klubben höga böter, stäng av huliganer från arenorna, låt Catania spela en match eller två inför tomma läktare och sätt krav på arenans säkerhet innan publik välkomnas igen, men att trogna Catania-supportrar som gått och väntat på spel i Serie A i över 20 år nu inte får följa sitt lag på hemmaplan på grund av EN olycklig incident av EN bråkmakare måste vara fruktansvärt. Kan ju själv föreställa mig hur det skulle bli om Fiorentina med Italiens mest trogna supportrar helt plötsligt var tvungna att klara sig utan den 12:e spelaren - katastrof!
Nog om det, dags att blick framåt. Efter en odiskutabel förstaplats i Serie C2, avancemang från Serie B efter kvaldramatik mot Perugia, en rent ut sagt dålig förstasäsong i Serie A där kontraktet säkrades i sista omgången efter 3-0 hemma mot Brescia och en imponerande fjärdeplacering förra säsongen är vi nu tillbaka på allvar och förra årets bedrift är inte helt utom räckhåll trots poängavdraget. Hur det slutar återstår att se, men en sak är säker (?), vi börjar säsongen på noll poäng liksom alla andra. Jag har goda förhoppningar om att nästa säsong kan bli riktigt intressant. Juventus är tillbaka då och kommer nog med största sannolikhet bli ett topplag med en gång, men med om att slåss om CL-platserna kommer återigen Viola att vara. Kanske låter aningen självsäkert, men följer man Viola match efter match och läser om framtidsplanerna så ser man att vi sakta med säkert håller på att forma ett nytt storlag. Vi har ett anfallspar i världsklass som verkar stortrivas tillsammans och som dessutom verkar glädjas genuint åt varandras mål, något man inte ser så ofta i storlag numer, individualisten kommer i första hand och ibland är det tydligt hur en anfallare tänker att "där kunde ju jag gjort mål istället". Kort och gott två målsprutor som sätter laget i första hand. Toni uttalade sig förresten häromveckan positivt angående att stanna i Florens och om vi ifrågasatte hans känslor för den lila tröjan i somras då han var högaktuell för klubbyte så kan vi nu glädjas åt att han mer och mer börjat se Florens som sitt hem. På mittfältet har Montolivo och Liverani spelat upp sig rejält på sistone, Ujfalusi och Dainelli känns stabila bakåt, Frey har aldrig varit ifrågasatt mellan stolparna. Men överhuvetaget känns det som att alla lagdelar höjer sig ett snäpp för varje match som går och spelarnas självförtroende lyser igenom. Och spelarna verkar trivas med varandra också, på bänken ser man ofta intensivt snack spelarna emellan med ett leende på läpparna, något man ser allt mindre av i dagens fotboll.
Men att framtiden ser ljus ut kan vi inte bara tacka spelarna för, tre herrar som alltid är med men som aldrig kliver innanför de vita strecken har stor del i Violas senaste framgångar. Jag pratar om tränare Prandelli, sportdirektör Corvino och president Della Valle. Utan dessa namn hade vi inte varit där vi är idag. Corvino hittar talangerna, Della Valle öppnar plånboken och Prandelli får ut det bästa ur spelarna - en oslagbar trio som förhoppningsvis hålls intakt de närmsta åren. Tre kloka män som alla uttryckt sig positivt inför framtiden, inte minst genom att lova nya klasspelare redan nästa säsong. Att vi dessutom nyligen knutit till oss två hett eftertraktade talangar i Arturo Lupoli och Zdravko Kuzmanovic gör ju inte saken sämre. Det har även snackats om att bygga om Franchi-stadion så publiken kommer närmare plan, en detalj som jag välkomnar med öppna armar. Tror faktiskt det kan stärka den 12:e spelaren ytterligare ett snäpp.
Ekonomin, kunskapen och talangen finns där, nu gäller det bara att ha tålamod. Att inte ställa för höga krav som supporter, trots att man alltid blickar upp mot de attraktiva CL-platserna så länge det är praktiskt möjligt. Det ser bra ut nu och jag vill höja ett varningens till de 3-4 klubbar som år efter år spelar om Scudetton och som aldrig behöver vänta mer än högst två säsonger på spel i Champions League. Nästa år är vid med på riktigt igen, med ett riktigt slagkraftigt lag och taggade till tusen. Räkna med oss i framtiden!
