Kongo, Palermo och en svår skada
Det händer grejer kring Viola. Varför Kongo och vem är det som har har skadat sig?
Rubriken skulle ha kunnat vara den klassiska ”Martedi libero”, men med risk att bli jämförd med den bäste ändrade jag i sista stund. För några år sedan, på den tiden vi spelade i Serie B, var dessa tisdags-artiklar vanligt förekommande och de innehöll eftersnack från helgens match samt information om den kommande veckan. Jag tänkte alltså att så här ett par dagar efter den förkrossande segern över Di Blaso:s…Dei Biese:s? Nej, Di Biasi:s lag ska det givetvis vara (tack för hjälpen Petter Johansson) väcka till liv, om än bara tillfälligt, Jakobs gamla veckorapport.
Palermo – en svårtippad match
Om det inte har varit spännande innan så blir de närmaste veckorna garanterat det. Härnäst väntar sexpoängsmötet mot Palermo på Renzo Barbera och för bortasvaga Fiorentina är det 150 mil långa avståndet lika tungt som en bergsetapp i girot. Jag får en känsla av att spelarna gottar sig i inälvsmat och andra godsaker under resorna, för inte kan väl ett lag agera så otroligt annorlunda bara på grund av ett miljöombyte? Om man nu är så vansinnigt trygga på Franchi vore en sån där dagisinvänjning kanske på sin plats. Nästa match skulle Gruppo Storicos ledarstab kunna sitta med grabbarna under hela resvägen, i omklädningsrummet och till slut även följa de ut på plan. Vad vet jag? Kanske skulle det fungera. Jag menar något måste ju göras för att bota bortasjukan.
Palermo i sin tur har problem i flera led. Efter att tydligt blivit bortdömda i senaste mötet mot Messina hotar Zamparini för femtioelfte gången med att lämna sin klubb och, det som i Sverige blivit ett begrepp, il Calcio. Vi får se hur det blir med den saken, säkert är dock att man totalt sett är inne i en svacka och att man möter ett formtoppat Fiorentina. Frågan är om fördelen av hemmaplan samt viljan att bevisa sin kapacitet räcker för de rosasvarta.
Medlemsresan hägrar
För er som inte visste det åker vi ned på vår årliga, gemensamma resa till matchen mot Roma. Som vanligt väntar underbara upplevelser för oss resenärer med celebert besök på vår middag under torsdagen, en tripp till ”Gino” i Chianti-distriktet och på lördagen resans kanske enda besök på Franchi. Jag skriver ”kanske” då det ännu inte bestämts huruvida man tänker öppna portarna även för huliganer utan säsongsplåtar på söndagen eller inte. Det saknas tydligen fortfarande ett antal sådana där vändkors. Jag har varit i kontakt med klubben, Kurre, ACCVC, ja jag har sökt all tänkbar hjälp utan resultat. Kurre sa bland annat att han inte fick ta med sig Marianne in på Franchi mot Torino, och om en av de största legenderna i Fiorentinas historia inte får ta med frugan tror jag inte att vi har speciellt stor chans att ”snacka oss in”. Vi får se.
Kongolesisk belgare och ett avslitet korsband
Vad är detta? Har vi värvat en skadad afrikan med belgiskt pass? Nej då, ni kan vara lugna. Korsbandet är Andrea Della Valles. Så länge han har huvudet på plats finns ingen risk för panik. Knäet hans opererade man igår och allt sägs enligt utsago ha gått fint. Vi önskar vår president ett snabbt tillfrisknande.
Belgaren med kongolesiskt ursprung är Van den Borre och enligt de flesta iternetbaserade ryktessidorna är han mer eller mindre klar för Fiorentina. Nyheten kom först från belgisk press och späddes sedan på när hans agent Antonio Stiná uttalade sig positivt om affären. Killen är hur som helst född 87, är högerback och bildade under ett par år en vass högerflank tillsammans med Chippen i Anderlecht. Nu vill han som alla andra talanger bort från den belgiska dussinligan och testa sina vingar. För mig är han välkommen, även om jag inte direkt ser att vi har en högerbackskris. Både Potenza och Ufo har visat klass. Kom ihåg att det bara är ett rykte och att man inte får förhandla under pågående säsong. Till sommaren kan allt hända.
Inför matchen mot Torino lånade 40 Violafans ut sina säsongskort till sina vänner från Torino. En ovanlig och mycket fin gest i en fotbollsvärld som idag präglas av polemik. Mentalitá Ultras!
Slutligen några rader om Europadoften, för ni känner väl den? Även om fjärdeplatsen näst intill blir omöjlig att nå (av flera skäl, med det är en helt annan historia) vore en UEFA-plats ett fantastiskt resultat. Vem hade trott det innan säsongen förutom kassören?
