Säsongsresumé: Ljusglimtarna från ”Slaget Underifrån”
Följ Fiorentinas väg från -19p och ambitioner om nytt Serie A kontrakt, till slutliga festen på Franchi och UEFA.
I skrivande stund närmar sig matchen mot Samp, säsongens sista, nu är vi där jag så länge längtat efter. Och jag försöker samla ihop tankarna om det som varit. Med penna, på papper.
Med ett handikapp på -19p och CL-drömmarna krossade, bestulna, försökte jag kalkylera, med penna, på papper, i vilken omgång grabbarna kunde ta sig över nedflyttningssträcket. N-e-d-f-l-y-t-t-n-i-n-g!
Att jag ens behövt tänka i sådana termer som viola, gör mig sned och riktigt förbannad fortfarande idag! Tänk bara på vad spelarna kan ha känt?! Det var dem som offrade sig, tog oss till CL för att dagen efter bli berövade på allt.
Lek med tanken! Se fram emot ytterligare 10 månader av slit med en sådan last över dina skuldror. Med -19p och ovissheten om vad detta kommer att sluta någonstans, med ständigt skiftande målsättningar. Det kan inte ha varit helt lätt att hålla fokus.
Efter en trevande start och en vinst på fyra, psykologiskt tunga, inledande matcher, tändes lågan; med Santana på planen spelade Fiorentina ligans bästa och mest underhållande fotboll… i två omgångar (15/10-22/10-06), lågan blåstes ut. Santana skadade sig.
Glöden fanns dock kvar och med höstens bästa anfallspar, Mutu-Toni, lyckades man ta in handikappet och lagom till juluppehållet, sätta en ny målsättning i den rekordjämna mitten av tabellen.
Europa hägrade inte, det fanns där; en oas i den korrupta sandstorm som brett ut sig över den italienska fotbollens öken.
Efter träningslägret i Marbella skrevs ytterligare spelare in i sjukstugan, Donadel och hans ersättare Gobbi. Detta bidrog till att balansen på mittfältet brast och ett krampaktigt Viola vann numer sina matcher på ren vilja och laganda.
Under våren kom årets mål: Mutus lobb mot Empoli (2-0) och två rejäla utklassningar mot Torino (5-1) och senare Ascoli (4-0). Frey växte sig störst i hemmamatchen mot Roma (10 man mot 11 under 65 minuter) och tillsammans med det tidigare kritiserade försvaret, lyckades man att bli ligans bästa. Montolivo tog ett stort kliv i rätt riktning och var lagets bästa spelare de sista 2 månaderna tillsammans med årets komet, Reginaldo.
Allt detta medan italiensk fotbolls mest omdiskuterade såpa sedan sommaren 2006, Luca Toni, diskuterades intensivt under hela våren. Nu står det i princip klart, vi gör som dem som var på Franchi idag: Tack och adjö Luha!
Trots denna motgång blev avslutningen en ideal sådan; vi nådde UEFA, Prandelli förlängde till 2011, och isen mellan Serie As bästa målvakt; Frey och Les Bleus har äntligen smält. Allt detta avrundades med en förkrossande seger mot Sampdoria; 5-1 framför en publik i eufori.
Grazie Ragazzi, Grazie tutti viola!
