Dundee FC - Celtic

Inför: Fiorentina - Empoli

Premiär mot lillebror från landet och Florens fullkomligen kokar av en fotbollsfeber som bottnar i en stor entusiasm över vad Prandellis relativt unga lagbygge kan åstadkomma.

När Empoli lyckas befinna sig i serie A (vilket varje gång är en bedrift med tanke på klubbens och stadens litenhet!) skämtas det i Florens alltid om att empolesarna tar traktorn till matchen i Florens. Någon har säkert genom historien gjort så också! Bönderna reser alltså i sådana primitiva fordon till Toscanas huvudstad, medan florentinarna när matchen spelas "ute på landet" tar... moppen (vilket faktiskt är en helt verklig och nutida företeelse!).

Hur man än vrider och vänder på det kommer klyftan alltid att vara gigantisk mellan dessa två fotbollslag, liksom tonen är hjärtlig. Den är faktiskt inte ens rå, trots det stora följet svartvita synpatisörer överallt i Toscana utanför dess huvudstads gränser.

Matchen på söndag

Utan att ha nosat upp alltför mycket statistiska belägg för det, gör Empoli alltid bra matcher mot storebror (eller storasyster) Fiorentina. Empoli är inte alls en lättlöst historia, framförallt inte i en premiärmatch med allt vad det innebär i nerver och förväntningar utifrån. Den gamla klyschan "ett tidigt mål" känns ack så aktuell inför söndag, även om matchen naturligtvis spelas över 90 minuter och Fiorentina har gott om matchvinnare i sin trupp.

Så här sade en av dessa när han under fredagen skötte snacket på presskonferensen, Adrian Mutu:

"Jag känner mig redan i bra skick. Jag har hittat rätt go och detta är positivt. Angående den dåliga insatsen i Bilbao tycker jag att tränaren hade all rätt att bli förbannad över det som hände på planen. /.../ Ledarens ansvar? Jag känner samma ansvar som under fjolåret, precis som alla mina lagkamrater. Var och en av oss tänker på Fiorentinas bästa och om det inte var så skulle det betyda att gruppen inte var sammansvetsad. Det är den dock och detta är vårt allra starkaste vapen. Hursomhelst kan jag säga att jag inte tyngs ner på något sätt av att bära ett ansvar. Angående det nya spelsystemet (4-2-3-1, reds.anm.) tycker jag att det fungerar bra, jag har lärt mig de rörelser jag måste göra. Laget har stött på en del svårigheter inledningsvis men nu vet vi vilka möjligheter vi har. Vi känner varandra och var och en känner till den andres rörelser. Med tanke på detta hoppas vi att redan från och med söndag visa prov på vad vi kan. Att starta på rätt sätt skulle vara mycket viktigt. /.../"

Förväntningar

Flera av de som verkligen förstår sig på italiensk fotboll menar att Fiorentina faktiskt kan gå så långt som att kämpa om titeln denna säsong. Det är stort. För en violasupporter, som ännu bär tiden i serie C2 färskt i minnet, är det sagolikt. Snart ska vi också ut i Europa efter alla dessa år, vilket kommer att bjuda helt nya utmaningar.

Vi som såg Fiorentina under våren vet att det här laget kan prestera på allra högsta europeiska nivå i sina bästa stunder: vi har en av Europas allra skickligaste tränare i Prandelli och ett "projekt" som det talas flitigt om. Detta projekt ter sig nu mer och mer synligt även för den som inte har insyn i Fiorentina och det handlar mycket om att knyta till sig de de bästa och mest lovande unga spelarna (tack Corvino) för att bygga ett storlag från grunden med vissa rutinerade inslag. Personligen, naturligtvis med en stor nypa subjektivitet, tycker jag att detta låter som ett framgångsrecept som kan leda oss hur långt som helst. Klubbens ledning arbetar på rätt sätt, ekonomin är über-stabil och om staden Florens (och då menar jag de ledande politikerna i staden) kan sluta upp på rätt sätt kring laget - vilket inte alltid varit fallet - är Scudetto-drömmarna inte alls långt borta.

Men, låt oss inte sväva bort i dessa bryderier riktigt ännu. Fiorentina går visserligen in i en säsong där man för första gången på mycket länge är "on top of things" och har nedförsbacke från början. Folk tror på laget, både utanför och i Florens. Låt oss istället lyssna på Prandellis mantra om att laget om säg tre år kan vara kapabelt att strida om titeln, det gäller att inse hur ett lag måste få tid att utvecklas och tillsammans nå mål. Ifjol hette egentligen det målet överlevnad efter... ja, det är väl bakom oss numera... och istället slutade vi på en egentligen helt mirakulös UEFA-cupplats.

Nu känner jag att mina argument för varför Fiorentina inte skulle kunna strida om titeln denna säsong börjar bli en aning svaga så jag lämnar ämnet och lyssnar på nån gammal intervju med Prandelli och låter mig invaggas i hans stoiska lugn som bara en man från Orzinuovi kan ha.

Läget i laget

Det är semestertider i Italien och det märks väl kanske inte så mycket i en stad så pass invaderad av turister som Florens. Men om man under fredagseftermiddagen tog sig bort från stadskärnan och upp till i campini utanför Artemio Franchi där laget genomförde dubbla träningspass på fredagen, skulle man säkerligen fått en känsla av semesterlugn. Förhoppningsvis svettades spelarna massvis, men självaste ordföranden själv Andrea Della Valle tog helt sonika cykeln från träningsplanen!

Semioli saknades då han befann sig på sjukhuset för en lättare kontroll av en skada han ådrog sig i Bilbao (där Fiorentina ju förlorade med hela 0-3, fick Mutu och Potenza utvisade). Troligen kommer Santana att ta hans plats till vänster på mittfältet. Prandelli verkade annars vilja använda fjolårets 4-3-3 istället för 4-2-3-1 som fastslagits som lagets system den kommande säsongen, osäkert varför.

AVANTI VIOLA!