Dagen efter: Silvio Baldini, vilket skämt!
En ny artikelserie drar igång med reflektioner kring helgens omgång. Premiär och Parma tog emot Catania. Och som vanligt för Parmas del blev det kryss. Men diskussionerna efter matchen handlade istället om en viss Silvio Baldini och hans skamliga beteende.
Så var då premiären avverkad och vem kunde trott att det skulle bli någonting annat än ett kryss i säsongens första match. Innan matchen hade Parma kryssat i de nio senaste premiärmatcherna i Serie A. Gårdagens 2-2 mot Catania blev alltså det tionde krysset. Känns som att vilka vi än får möta i premiärmatchen så slutar matchen med delad pott, ganska bisarrt och en något svårslagen bedrift.
Laget visade dock upp en fin moral och man ser att de sprudlar av spelglädje. Försvarsproblemen som vi har dragits med de senaste säsongerna är inte helt åtgärdade och man fick se det igår. På båda baklängesmålen låg försvararna fel i positionerna och när man försökte åtgärda det, då tänker jag främst på det andra målet, så blev det virrigt. Men jag hoppas att Mimmo Di Carlo lyckas få bukt med problemet för i så fall har vi en väldigt spännande säsong att gå tillmötes.
Andrea Pisanu var väldigt i pigg i matchen och det var också han som gjorde vårt första mål, riktigt tjusigt dessutom. Han har setts som lovande en lång tid nu men jag får en känsla av att det här kan vara säsongen då han verkligen slår igenom, stort! Fortsätter han få Di Carlos förtroende och fortsätter han hålla sig i mitten av banan, istället för på kanterna så tror jag han kan få ut sin, ja om inte fulla så åtminstone en stor del av den talang han besitter. Pisanu är ingen kantspelare, han har speeden men absolut inte inläggen för att kunna spela därute. Likt förbannat har de tidigare tränarna vi haft placerat honom ute på kanten. I en 4-3-3/4-3-2-1-uppställning får han vara med mer i spelet, centralt och det är där han funkar bäst. Det såg man i träningsmatcherna under försäsongen och det såg man igår. Gasbarroni ska inte vara helt säker på sin plats i startelvan...
Gårdagens andra glädjeämne var att Marco Rossi gjorde mål och han spelade dessutom moget. Om man räknar bort baklängesmålen, vill säga. Där har vi en annan kille som jag tror det kommer att lossna för i år. Han har setts som väldigt talangfull men det känns som att även han kan få sitt genombrott i år. Utlåningen till Serie B under förra säsongen gjorde honom gott. Han fick speltid och tränarens förtroende och det verkar han få även här med Di Carlo. Det är exakt vad som behövs för att unga spelare ska få ut sin potential. Jag har slagit vad med en vän om att Marco Rossi kommer få chansen i det italienska A-landslaget innan säsongen är slut, och oddsen blev väl inte direkt sämre efter gårdagens insats...
Annars handlar det mesta om snacket från premiären om Silvio Baldinis spark. Silvio Baldini är de flesta Parmasupportrar bekanta med då han är en i raden av tränare som misslyckats med sin coachning av klubben. Igår var han för första gången tillbaks på Ennio Tardini och kanske blev det lite för mycket för honom. Domare Nicola Stefanini hade visat ut Baldini i matchens slutskede, men Silvio vägrade lämna sin bänk. Häftiga diskussioner utbröt och även Di Carlo gav sig in i diskussionen och rent ut sagt bad Baldini att dra åt helvete för att han betedde sig larvigt. Di Carlo vänder sig om för att gå bort till sin bänk och då slår det slint i huvudet på Baldini. Han måttar spark, en ganska mesig sådan skall sägas, och träffar Di Carlo där bak (parmaskinkan om man så vill). Di Carlo hinner inte reagera förrän han blir stoppad från att ge sig på Baldini. Ett mindre tumult utbryter och nu rusar de flesta spelarna till sidlinjen. Domenico Morfeo, en av de få som är kvar från Baldini-tiden är först på plats och man kan ju undra vad han önskade göra med clownen Silvio.
Nu väntar högst troligen en lång avstängning samt dryga böter för Catanias tränare. Helt korrekt anser jag, men jag säger som Tomasso Ghirardi gjorde efter matchen. Han sa att om det hade varit hans tränare så skulle han fått sparken efter den incidenten. Att man som tränare blir utvisad kan man ta, det kan hända den bäste. Men att vägra att lämna bänken och sedan ge sig på andra lagets tränare, ja det känns som att man då inte har någonting på en fotbollsplan att göra längre. Vi får se vilka spännande åtgärder som väntar Silvio Baldini men respekten för honom är sedan länge förlorad. Catania fick dock ett glädjeämne; underpresterar spelarna så har de ju i alla fall någon på bänken som kan sparka och springa!
- - -
Helgens bästa: Självklart seriestarten! Festen har börjat och håller i sig till i maj. Meraviglioso!
Helgens sämsta: Att det blev kryss i premiären. Igen!
