Dagen efter: Fegspel
Förlust mot Udinese borta, ett svidande baklängesmål på stopptid. Men som man bäddar får man ligga; fegspel lönar sig aldrig.
Många beskyller Di Carlo för att vara en feg tränare, att han spelar defensivt och inte vågar spela attackfotboll. Igår fick vi se vad det är som det klagas på. Under 72 minuters spel hade Parma spelat defensiv fotboll och hållit tätt. När matchuret stod på 72 minuter sköt Parma sitt första skott på mål. Det resulterade i mål genom Bernardo Corradi. 72 minuter tog det att skjuta ett skott på mål, men det saknades inte chanser fram tills dess. Tvärtom så var avsluten av dålig kvalitet och skärpan infann sig inte.
Udinese vann med 2-1 efter att ha hämtat upp underläget 0-1. Segern var helt rättvis, inget snack om saken. De var bättre än vad vi var matchen igenom, men precis som fallet var hos oss så saknade de skärpa framför målet. Antonio Floro Flores testade avslut flertalet gånger men om det inte var Couto som stod på mållinjen och räddade, så var det nickar utanför som gällde för Udineses nyförvärv. Hans anfallskamrater, namnen Di Natale och ghananen Asamoah Gyan var ganska osynliga, främst den sistnämnde. Därav det mållösa resultatet fram till matchens 72:a minut.
Målet var väldigt vackert, såg ut som något man planerat in på träningarna. Castellini var mannen som byggde upp anfallet, tog hjälp av Morrone på vänsterkanten och lurade bort ett par motståndare. Löpte in mot straffområdet med en försvarare emot sig och en passning inåt där Corradi mötte med vänstern, distinkt i målvaktens nedre högra hörn. Första skottet på mål, första målet. Man kan ju inte klaga på effektiviteten.
Men så var det det här med fegspel, efter målet backade Parma hem igen och satsade på kontringar. Och det brukar ganska ofta straffa sig. Med lite tur hade vi kunnat få med oss en poäng ifrån matchen, men sanning att säga så hade vi så mycket tur i den här matchen att ett baklängesmål hängde i luften. Ett sånt där mål som inte bara skulle innebära kvittering utan dubbel olycka. Det var precis vad som inträffade när Quagliarella gjorde mål. Fernando Couto ramlade över Pavarini som fick utgå skadad. In kom en halvskadad Bucci och det förstår ju vem som helst att en halvskadad målvakt inte kommer att kunna stå emot anstormningen från hemmalaget.
Målet kom på övertid, i 93:e minuten när Bucci missbedömde ett inlägg och Zapata hade bara att slå in den i öppet mål. Det sved javisst, men det var inte alls orättvist. Udinese förtjänade segern från första minut; det lönar sig aldrig att backa hem och spela fegspel. I en eller annan match kanske det funkar, men i längden så är det ganska lätt för motståndarna att utläsa. På hemmaplan har vi ett offensivt fungerande spel, på bortaplan har vi elva man bakom mittlinjen. Med en sån taktik vinner man inga matcher!
Mimmo Di Carlo har visat att han har tänkandet och kylan för att kunna coacha på sån här nivå. Jag har älskat hans respektlösa byten, offensiva sådana som mot Milan borta. Det är helt rätt tänkt och det gav ju resultat, det såg vi själva förra helgen. Men att från första minut gå in för att hålla 0-0 funkar inte. Skippa det negativa, nöt in det positiva och vi kan fortsätta att plocka poäng i serien. Matchen på Friuli får ses som ett litet snedsteg.
